Albatrellus citrinus - Gul lammticka (VU). 

Ekologi : Gul lammticka bildar mykorrhiza med gran och förekommer i örtrik barrskog på kalkrik mark. Arten växer i täta grupper, gärna i häxringar, ibland med över hundra fruktkroppar. Skogsbiotopen består ofta av äldre granskog eller grandominerad barrskog med trädkontinuitet och gamla välutvecklade mossmattor. Vegetationen är vanligen av frisk lågörttyp. I fält- och bottenskiktet finns exempelvis kranshakmossa, blåsippa, stenbär, skogskovall, vårärt och skogsknipprot. Dessutom förekommer nästan alltid hassel i närheten av svamparna. Flera lokaler har tidigare varit betesskogar och har inslag av gamla träd vilka indikerar på trädkontinuitet. På växtplatserna finns ofta flera intressanta följearter, t.ex. violgubbe, grangråticka, korallfingersvampar och spindlingar av undersläktet Phlegmacium. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel bildar många fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Kännetecken : En marklevande decimeterstor ticka med vit till vitgul hatt, som äldre svagt smutsbrun. Fruktkropparna är ofta sammanvuxna i täta tuvor. Foten är ljus, med citrongula fläckar och de vita, nedlöpande porerna blir gulfläckiga vid tumning. På äldre exemplar och vid torkning försvinner den gula färgen, och speciellt fot och porer blir mer orangebruna. Närmast likna arten lammticka, A. subrubescens, men denna har orange färg och fläckar på färska fruktkroppar, inte citrongula. A. subrubescens växer dessutom i en annan biotoptyp. Den gula lammticka är till utseende och form även lik en spenslig fårticka men skiljer sig säkrast från denna art genom att sporerna är amyloida.

Svensk förekomst : Den gula lammtickans utbredning och status är dåligt känd eftersom den tidigare förväxlats med lammticka, A. subrubescens och blev först 2003 beskriven som en egen art. I Sverige finns arten på cirka 50 kända aktuella lokaler i landet med tyngdpunkt i östra Svealand och på Gotland (2010). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 600. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 30 % över de senaste 50 åren, p.g.a. att den huvudsakligen förekommer i äldre skog som avverkas och minskar i areal. För övrigt är den påträffad i Norge och Schweiz samt på Åland. Den är även rapporterad från Kina.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza