Aurantiporus fissilis - Apelticka (VU). 

Ekologi : Apeltickan växer på lövträd i kulturlandskapet i bl.a. hagmark, parker, alléer och gamla trädgårdar. Den förekommer även i skogsmiljö, t.ex. i skog med gammal asp, strandskogar med asp och på lövbrännor. De flesta fynden är gjorda på apel, ask och asp.

Kännetecken : Apelticka är en vitaktig, köttig, ettårig ticka. Fruktkroppen är mycket variabel till formen, ofta brett vidvuxen, med halvcirkelformad, 5–20 cm bred hatt och nedlöpande porlager, ibland mer eller mindre konsol- eller hovformad, stundom helt skorplikt vidväxt. Fruktkropparna växer enstaka, taktegellagt eller med flera hattar från en gemensam bas. Hattöversidan är fint till filtigt hårig, vit eller ibland med rosa nyans. Porlagret är upp till 25 mm tjockt, med små, runda till något kantiga porer (2–3/mm), från början vitaktigt, ibland med rosa inslag. Vid intorkning blir det beige till brunaktigt och krympande, som torrt är det kompakt och fett (fläckar papper). Arten är en sommar- och höstsvamp.

Svensk förekomst : I Sverige är apeltickan sällsynt funnen från Skåne till södra Dalarna. och Gästrikland Flest fynd är gjorda i Östergötland, Södermanland och Uppland. Den är hittad några få gånger i Danmark och Finland samt en gång i Norge. Svampen är sällsynt känd från Estland, Lettland och Litauen. I övrigt är den känd från Storbritannien genom Europa till Kazachstan, Iran och Nordamerika. Arten tycks vara ganska sällsynt överallt. Den är rödlistad i Danmark, Norge och Finland.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor