top of page

Aureoboletus : 2 arter

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                              2                                 2                             2

Aureoboletus moravicus - Lejonsopp (EN strakt hotad)

EKOLOGI : Arten är en sydlig, värmeälskande (termofil) svamp som bildar ektomykorriza med ek på starkt kalkrik, lerig mulljord. Växtmiljön beskrivs ofta som halvöppna ekmiljöer som sedan mycket lång tid tillbaka kontinuerligt varit bevuxna med gammal ek, exempelvis hagmarker, parker och vägkanter vid ek. Idag utgör dessa växtplatser ibland mer slutna ädellövskogar med naken mulljord. Den svenska växtplatsen utgör en ”hotspot” för ett stort antal rödlistade arter 
KÄNNETECKEN : Lejonsopp är en relativt liten marklevande sopp med ca 3–8cm bred, konvex, ockragul–lejongul–ljust gulbrun hatt, ibland med rödbrun ton. Hatthuden är torr och filtad, från centrum fint krackelerad och uppsprickande i små trådiga fjäll. Fot 4–7 cm hög, slät och ljust gulbrun, cylindrisk och ofta något klubbformigt uppsvälld mot basen och i markytan hastigt hopsnörd till en liten rotlikt förlängd spets. Rörlager först nästan vitt, sedan övergående i gula–ockragula toner från rörmynningarna och inåt. Köttet är vitt, ej blånande, eventuellt med rödbruna fläckar i gamla skador. Mikroskopiskt är arten omisskännlig på sina brett elliptiska, mandelformade sporer med ett Q-värde på 2,0 (längd/bredd), vilket skiljer den från snarlika sammetssoppar.
FÖREKOMST : Lejonsopp är överallt ytterst sällsynt. I Sverige (och Norden) är den endast säkert känd från en lokal på mellersta Öland (Halltorps hage) där den setts under flera decennier. Arten förekommer endast i Europa och har där en nemoral utbredning med säkra fynd i Storbritannien, Frankrike, Tjeckien och Slovakien. Övriga europeiska rapporter är osäkra. Svampens spridda förekomster utgör sannolikt reliktpopulationer med mycket gamla mycel. Arten är starkt hotad och har föreslagits som kandidat till en global rödlista.
HOT : Den svenska växtplatsen ligger inom ett naturreservat men är så liten och begränsad att redan små förändringar kan utgöra ett hot. Långsiktiga förändringar över sekler som leder till att ek konkurreras ut kan på sikt missgynna lejonsopp. På lokalen finns dessutom en mängd andra hotade svampar samt vedskalbaggar. Om svampen påträffas på nya lokaler bör dessa skyddas
ÖVRIGT : Arten har en isolerad och oklar släktplacering och förs ofta till släktet Aureoboletus, något som dock kan ifrågasättas. Majoriteten av författare accepterar dessutom att fynd från sydöstra Europa med mörkare rödbrun hatt (= moravicus), och fynd i sydvästra Europa och Sverige med ljust lejongul hatt (= leonis) utgör synonymer, vilket dock skulle behöva fastställas med molekylära metoder.

NOTERING : Mitt fynd : Sweden, Skåne, Höganäs, Höganäs kyrkogård. 2023-08-04. Sporer. 10,5 – 13,0 x 5,2 - 6,2 µm.  Q 2,1 .Har ännu inte fått svar på DNA_ sekvenseringen men det mesta tyder på att mitt fyn där Lejonsopp.
 

Aureoboletus gentilis - Gyllensopp : Sårbar (VU)

EKOLOGI : Gyllensopp bildar mykorrhiza med ek i gläntor, bryn och gles ekskog, gärna i betade ekhagar liksom med bok i bokskogar med lång kontinuitet. Troligen är den kalkgynnad.
KÄNNETECKEN : Gyllensopp är en relativt liten sopp med upp till 5 cm bred, smutsrosa eller rödbrun, klibbig hatt, lysande guldgula porer och slät, gul till rosabrun fot. Det syrligt smakande slemmet på hatthuden är en unik karaktär för gyllensopp som annars kan påminna om andra mindre soppar, t. ex. den vanliga grynsoppen (Suillus granulatus) som dock växer i helt annan miljö.
FÖREKOMST : Gyllensopp förekommer främst i norra Götaland och södra Svealand ungefär upp till ekens nordgräns. Den är funnen i flera landskap men tycks sällsynt även om den kan vara något förbisedd. Det är dock anmärkningsvärt att den inte påträffats i t.ex. Halland, Blekinge och Småland. I Norge och Danmark är den bara känd från enstaka lokaler. Längre söderut i Europa är den något vanligare. Arten är rödlistad i Danmark (VU), Norge (EN), Polen (CR) och Tyskland (VU).
 

Aureoboletus projectellus - Ribbsopp. 

Taxonomi : Arten beskrevs första gången 1938 av den amerikanska mykologen William Alphonso Murrill under det vetenskapliga namnet Ceriomyces projectellus, utifrån exemplar insamlade i Lynchburg, Virginia. 1945 flyttade Rolf Singer arten till släktet Boletellus och 2015 flyttade Roy Halling den till släktet Aureoboletus baserat på DNA-studier.

​

EKOLOGI : Sandtallskog. Fruktkroppar av Aureoboletus projectellus växer enstaka, utspridda eller i små grupper och mycelet bildar ektomykorrhiza med tallar - Pinus med parvist sittande barr; tall - P. sylvestri, contortatall - P. contorta, bergtall - P. mugo, svarttall - P. nigra.De två fynd som vi gjort tyder på att sandtallskog med lingonris - Vaccinium vitis-idaea, renlavar - Cladonia sect. Cladina, islandslav - Cetraria islandica agg. och öppna sandblottor är det habitat som Aureoboletus projectellus föredrar. Vi har hittat den i både små grupper men också  i "häxring" och den största ringen var på ca 2,5-3 meter i diameter. Vilket skulle tyda på att den har funnits här i åtskilliga år. Våra fynd är gjorda i lite öppnare och solbelyst terräng. Kanske tyder det på att arten är något värmekrävande?

KÄNNETECKEN : Hatten är initialt konvex innan den planar ut vid mognad och uppnår en diameter på 4-20 cm. Hatthuden är torr, initialt med en sammetslik svagt hårig struktur men utvecklar små sprickor med åldern. Färgen hos unga exemplar är blek till mörkt kanelbrun till matt rödaktig eller mörkt rödbrun, ibland med inslag av grå eller olivgrön ton, särskilt hos yngre individer. Köttet är vitaktig (ibland med rosaaktiga nyanser), har ingen distinkt lukt och en sur smak. Till skillnad från många arter av soppar blånar den inte i snittytor eller vid skada, men den blir långsamt gulbrun. Rörmynningar på hattens undersida är initialt gula innan de blir brunaktiga-olivfärgade vid mognad och de cirkulära porerna är cirka 0,5-2 mm breda. Rören som innefattar hymenoforer (den del av svampen som bär hymeniet) är 1-2,5 cm djupa. Foten är 9-24 cm lång, 1-5 cm tjock och antingen jämntjock eller tjockare vid fotbasen. Den är solid (dvs. inte ihålig), torr och mer eller mindre samma färg som hatten, eller ljusare. Ytan har en framträdande reticulum (nätverksliknande mönster), särskilt på de övre två tredjedelarna; nära fotbasen finns en vit tomentum (en matta av tättsittande ullika hår). Fotbasen blir klibbig i fuktigt väder. Aureoboletus projectellus producerar ett olivbrunt sporavtryck. Sporerna är ovala till fusiformade, släta och mäter 27,3 - 36,4 x 7,5 -13,3 μm; dessa är de största sporerna av alla arter soppar (Boletales) i Nordamerika. Spormåttet på mina fynd är betydligt mindre och mäter 15,4 - 24,2 x 6,6 - 9,9 μm. (Murrills originalbeskrivning (som Ceriomyces projectellus) anger spormåtten 23 - 27,5 - 7 - 9,5 µm) Mushroomexpert/Michael Kuo har spormåtten, 19 - 29 x 6 -10 µm

FÖREKOMST : I Nordamerika förekommer den från östra Kanada (New Brunswick), till östra U.S.A, (från Michigan och söderut till North Carolina). Den har även hittats i Mexiko 1988. Arten rapporterades formellt för första gången från Europa 2011, av fynd insamlade hösten 2007-2009 i norra delen av Kuriska näset, Smiltynė skogsdistrikt, Kuriska näsets nationalpark, Litauen. (identifieringen av arten bekräftades genom att jämföra DNA-sekvenser med autentiska nordamerikanska samlingar). Vissa lokala svampplockare säger dock att arten faktiskt först observerades i slutet av 80-talet. De första fynden gjordes utmed Östersjöns stränder men sedan 2014 har den spridit sig. De flesta observationerna har gjorts i Lettland, Litauen och Polen, Estland, på Bornholm, Danmark 2014, Norge 2014 och på Öland, Sverige 2017. Under 2019 har den även hittats i Halland, Blekinge och Skåne

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

​

bottom of page