top of page

Caloboletus :

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                       2                                          2                                  2

​

Caloboletus calopus (bittersopp), Caloboletus radicans (rotsopp)

Caloboletus calopus - Bittersopp

Ekologi : Barrskog, hedbokskog och hedekskog. Mager mark. Med gran, bok och ek.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Caloboletus radicans - Rotsopp (NT)
EKOLOGI : Rotsoppen bildar mykorrhiza med gamla ekar, sällsynt även med bok och lind på kalkrik mark i löväng, beteshage, park och öppen ekskog, längre söderut i Europa även med andra lövträd. Den är tydligt kalkbunden och uppträder ofta i kulturnära miljöer såsom, parker, kyrkogårdar etc. I likhet med andra sydliga soppar är den värmekrävande och växer bara på klimatiskt gynnsamma lokaler, helst i halvöppen mark som lövängar och beteshagar. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser.
KÄNNETECKEN :  - En 5–15 cm hög, kraftig och fastköttig sopp med gråvit eller ljust läderfärgad hatt som med tiden gärna spricker upp i små fjäll. Porerna är små och citrongula och blånar något vid tryck. Foten är robust, smutsgul eller något bruntonad och har en nätådring, åtminstone på övre delen. Fotbasen är oftast tydligt tillspetsad. Köttet blånar i snitt och har en bitter smak. Arten är en sommar- och höstsvamp.
FÖREKOMST : Rotsopp förekommer sällsynt i södra och mellersta Sveriges kalkrikare trakter, företrädesvis i de östra delarna samt Skåne. Drygt 100 kända aktuella lokaler i landet (2015). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500. Den är känd från enstaka lokaler i sydligaste Finland och tämligen allmän i Danmark (LC) men ännu inte påträffad i Norge. Utbredningsområdet omfattar i övrigt stora delar av mellersta och södra Europa samt Nordafrika.
HOT : Populationen i Sverige är liten och missgynnad av förändrad markanvändning på dess växtplatser i parker, lövängar, betade halvöppna ädellövrika lövskogar och andra mosaikmarker rika på brynmiljöer. Upphörd eller minskande hävd leder till vegetationsförändringar, förtätning av träd- och buskskikt och därmed minskande solinstrålning. Likaså riskerar enstaka värdträd med arten knuten till sig, liksom i vissa fall hela ädellövsbestånd där arten finns av skogsbruksåtgärder.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza
NOTERING : På lokalen Höganäs kyrkogård har jag hösten 2023 noterat minst 10 mycel och ca 50 fruktkroppar!

bottom of page