top of page

Agaricus - Champinjoner :

 

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Kollektivtaxon                 1                                           1                                   1

Art                                    40                                         36                                36

Varietet                              2                                           2                                   1

 

Agaricus altipes (sommarchampinjon), Agaricus amanitiformis, Agaricus aristocratus, Agaricus arvensis (snöbollschampinjon)

Agaricus augustus (kungschampinjon), Agaricus benesii (vit blodchampinjon), Agaricus bernardii (strandängschampinjon), Agaricus bisporus (trädgårdschampinjon), Agaricus bitorquis (vägchampinjon), Agaricus bohusii, Agaricus campestris (ängschampinjon)

Agaricus chionodermus, Agaricus comtulus (rödskivig dvärgchampinjon), Agaricus cupreobrunneus (kopparchampinjon)

Agaricus depauperatus, Agaricus devoniensis (dynchampinjon), . Agaricus essettei (lökfotad snöbollschampinjon) 

Agaricus fuscofibrillosus, Agaricus impudicus (luktchampinjon), Agaricus langei (blodchampinjon)

Agaricus lanipes (ullfotschampinjon), Agaricus litoralis (spetsfotad champinjon), Agaricus lividonitidus

Agaricus lutosus (guldfjällig dvärgchampinjon), Agaricus macrocarpus, Agaricus moelleri (pärlchampinjon), Agaricus moellerianus

Agaricus osecanus (kortfotad snöbollschampinjon), Agaricus pampeanus, Agaricus phaeolepidotus (brunfjällig karbolchampinjon)

Agaricus pilatianus (gråbrun karbolchampinjon), Agaricus porphyrrhizon (rosenchampinjon), Agaricus pseudopratensis (stäppchampinjon)

Agaricus semotus (blekröd dvärgchampinjon), Agaricus subfloccosus, Agaricus subperonatus (brunfjällig champinjon)

Agaricus sylvaticus (skogschampinjon), Agaricus sylvicola (knölchampinjon), Agaricus urinascens (vit kungschampinjon)

Agaricus xanthoderma (giftchampinj

Agaricus arvensis - Snöbollschampinjon

EKOLOGIi : Gräsmark, park och trädgård.

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

Kungschampinjon - Agaricus augustus

EKOLOGI : Ängsgranskog, lövskog och park. Förna, särskilt i barrmatta under gamla granar, sällan under lövträd. Kalkrik mark.

EKOLOPGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

Agaricus benesii - Vit blodchampinjon

EKOLOGI: Löv- och blandskog samt beteshage och trädgård. Förna under träd och bland lövkompost. Oftast kalkrik mark.

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

Agaricus campestris - Ängschampinjon

EKOLOGI : Betesmark, park, trädgård och fjällhed. Marken, särskilt gräsmattor.

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

Agaricus cupreobrunneus - Kopparchampinjon (NT)
EKOLOGI : Lever som nedbrytare i torr och sandig gräsbevuxen betesmark, torrängar, gamla sanddyner och gräsartade sandstäppsmiljöer. Tycks föredra men inte vara helt knuten till kalkrika jordarter.
KÄNNETECKEN : Kopparchampinjonen är nära släkt med ängschampinjon (A. campestris) och kan likna en liten sådan men har en mycket speciell färgsättning. Unga fruktkroppar har en ljusbrun till ljust purpurbrun hatt med bruna trådiga fjäll. Med tiden och vid tumning blir hattfjällen snabbt mörkare purpurbruna. Hatten är är 4–8 cm bred. Foten är ofta något krokig eller böjd och avsmalnande mot fotbasen. Den tunna ringen är skör och kan lätt falla sönder eller helt falla bort med tiden och vid hantering. Svampköttet har en svag doft, påminnande om den hos ängschampinjon. Sporerna är ellipsoida till äggformade, släta, tjockväggiga, 7–10 × 4–6 µm. Cheilocystider saknas. Agaricus lividonitidus är en sällsynt art som nycklar ut nära A. cupreobrunneus, men denna uppges ha kortare sporer (6–7 × 4,5–5 µm) och fotbasen är ofta något uppsvälld.
FÖREKOMST : Funnen på ett fåtal aktuella lokaler i Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Västergötland och på Öland. Arten är troligen något förbisedd, men förefaller vara mycket ovanlig. I övriga Norden är arten funnen på ett fåtal lokaler i Norge (VU) och Finland (DD), samt ett flertal lokaler i Danmark (LC). Faktaunderlaget inför rödlistning 2015 bedömdes vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
HOT : Arten hotas främst av upphörd hävd och andra ingrepp som förändrar miljön på dess få kända växtplatser.

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor
NOTERING : Kunskap om artens detaljerade ekologi och utbredning i landet är bristfällig och eventuellt har också en sammanblandning mellan kopparchampinjon och A. lividonitidus skett då båda taxa uppgivits från liknande lokaler i t.ex. Halland.

Agaricus essettei - Lökfotad snöbollschampinjon

EKOLOGI : Barrskog och lövskog. I förna på marken.

EKOLOKISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

Agaricus lanipes - Ullfotschampinjon (NT)

EKOLOGI : Ullfotschampinjonen växer som nedbrytare (saprotrof) på näringsrik, sandblandad och oftast kalkhaltig mulljord i ädellövskogar, hagmarker och f.d. skogsbeten tillsammans med ek, hassel, lind m.fl. I ett fall även under grov gran i buskrik 100-årig blandskogsdunge planterad på tidigare alvarmark. Arten är troligen sydlig och värmekrävande och därför kräsen i val av växtplatser. På andra håll i Europa är den även känd från parker och trädgårdar. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.

KÄNNETECKEN : Ullfotschampinjon är en karakteristisk och tämligen lättbestämd champinjon med brun, 4–8 cm bred hatt som är mörkt fjällig-fibrig på ljusare botten, ofta är märkbart plan men slutligen något nedtryckt i mitten. Lamellerna är först gråvita-brunrosa men blir snart mörkt gråbruna. Foten är lucker-ihålig, ofta tjockare nedtill och slutar i en tydlig myceltåga. Nedom den tämligen kraftiga, hängande ringen är foten flockig-”ullig”, ofta koncentrerade i bruna bälten och härav det svenska namnet. Köttet rodnar tämligen långsamt men tydligt rött, i fotbasen och under hatthuden liksom vid skrapning av foten ofta gult. Lukten är svagt utbildad, ej behaglig, ibland lite rättikartad. Sporerna är elliptiska, bruna, 6–8 µm långa. Cheilocystider (cystider i lamelleggen) rikliga och tydligt klubbformade. Arten kan ytligt sett möjligen förväxlas med skogschampinjon A. sylvaticus och närstående arter, men skiljer sig bl.a. genom fotens bruna flockighet samt den tydliga, vita myceltågan på fotbasen.

FÖREKOMST : Det finns ännu så länge endast en handfull säkra fynd från Sverige gjorda i Skåne, Småland och på Öland (8 lokaler 2015; troliga antalet aktuella lokaler i landet bedöms vara 100) . Arten är i Skandinavien i övrigt endast känd från Danmark (LC). I övrigt har arten spridda förekomster över nästan hela Europa men är överallt ansedd som sällsynt.

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

NOTERING : Arten anses inte ha något kulinariskt värde, men plockas i vissa delar av Europa som matsvamp (tveksamt om verkligen A. lanipes!). Enligt senare taxonomiska studier är arten placerad i sektionen Spissicaules och de närmaste europeiska släktingarna är spetsfotad champinjon A. litoralis (=A. spissicaulis, NT) samt A. bresadolanus (ej anträffad i Sverige).

Vit kungschampinjon - Agaricus urinascens

EKOLOGI : Öppna gräsmarker, hag och ängsmarker, buskmark,  löv och barrskog, ädellövskog

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

Agaricus porphyrrhizon - Rosenchampinjon

EKOLOGI : Löv- och barrskog. Även trädgård. Näringsrik mark och på kompost.

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

Agaricus semotus - Blekröd dvärgchampinjon

EKOLOGI : Barrskog, skogsgläntor och bryn. Även park och trädgård, i gräsmattor. Vårt fynd i betad ängsmark med enar, nypon.

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

Agaricus spissicaulis - Spetsfotad champinjon (NT)

EKOLOGI : Spetsfotad champinjon växer som nedbrytare (saprotrof) på gräs- och örtrika torrängar, alvarmarker, sandiga stäpp- och hedmiljöer. Även på betade, stäppartade torrängar med rikligt med enbuskar och hassel i hässlen på mellersta Öland. Ibland även på strandnära, torra stabiliserade gamla sanddyner liksom på gamla, sandiga trädesåkrar.Tätaste populationerna verkar uppträda på kalkrika, sandblandade jordar och gamla, något urlakade strandvallar på alvarmark. Den är troligen en stäpprelikt. Som regel uppträder fruktkroppar bara på ett par ställen på varje lokal. Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.

KÄNNETECKEN : Spetsfotad champinjon är en kompakt och ”köttig” champinjon med vit-gråvit, 5–12 cm bred hatt, som gammal något mörkare tilltryckta fjäll på ljusare botten. Har ofta karakteristisk hattform med slutligen något nedtryckt mitt och med ringrester på den ned-/inrullad kanten Hatt köttet tjockt (15–25 mm) och ofta påfallande tjockare än lamellbredden. Lamellerna har först en skär ton men blir snart mörkt svartbruna med påfallande ljus egg. Foten är kort och knubbig, 5–6 x 1.5–2 cm, oftast betydligt kortare än hattbredden och med förtjockad nedre del som ofta är tillspetsad och slutar i en tydlig myceltåga. Tydlig men klen, hängande ring som är kraftigt strierad på ovansidan. Köttet rodnar snabbt och intensivt rött-brunrött-orangebrunt i fotkött liksom vid skrapning av foten. Hattkött rodnar betydligt svagare. Lukt är svagt till tydligt obehaglig på äldre fruktkroppar, men är som ung svår att känna och kan ibland då påminna om ätliga champinjoner. Sporer är äggrunda, mörkt bruna, på en öländsk kollekt i snitt 6.8 x 4.6 µm långa (Q=1.48). Cheilocystider (cystider i lamelleggen) mer eller mindre rikliga, cylindriska-tydligt klubbformade. Arten är tämligen lätt att känna igen på sin kompakta habitus, det rodnande och slutligen illaluktande köttet samt den karakteristiskt formade foten med den vita myceltågan. Dessa karaktärer skiljer den bl.a från den ibland snarlika vanliga ängschampinjonen A. campestris medan bl.a den hängande ringen skiljer den från den mera närbesläktade strandängschampinjonen A. bernardii.

FÖREKOMST : I Sverige är arten känd från ett 100-tal aktuella lokaler i Skåne, Blekinge, Västergötland och Uppland samt på Öland och på Gotland. Uppträder vissa år tämligen allmänt på Ölands och Gotlands alvar och andra torra, betade gräsmarker men är i andra delar av Norden mycket sällsynt. Mörkertalet för antalet lokaler bedöms vara betydande och det potentiellt maximala antalet lokaler för arten i Sverige bedöms vara 2500. I övriga nordiska länder är den endast känd från Danmark (LC). Den finns i övrigt spridd över nästan hela Europa men är på de flesta håll ansedd som sällsynt, undantaget sydöstra Europa där den, beroende på synonymisering av närstående taxa, bedöms vara relativt allmän.

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

NOTERING : Arten anses ätlig och plockas i vissa delar av Europa som matsvamp. Enligt senare taxonomiska studier är arten placerad i sektionen Spissicaules och de närmaste europeiska släktingarna är ullfotschampinjon A. lanipes (NT) samt A. bresadolanus (ej anträffad i Sverige). Taxonomin för arten är trots senare arbete av Nauta (2001) fortfarande preliminär. Den synonymiserade A. maskae skiljer sig främst på att ha tydligt avlånga, elliptiska och större sporer och cheilocystider. Då variationen i denna karaktär hos A. litoralis/spissicaulis ännu är dåligt känd synonymiseras oftast de båda. De öländska kollekterna som studerats hör till den kort- och rundsporig typen (”A. spissicaulis s.str.”).

Agasicus silvaticus - Skogschampinjon

EKOLOGI : Barrskog, helst granskog. Förna, särskilt i barrmatta under gamla granar. Jag har hittat den i tujahäck imin trädgård,

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

Agaricus xanthoderma - Giftchampinjon

EKOLOGI : Lövskog, park och trädgård. Kalkrik mark.

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

bottom of page