Drosera rotundifolia - Rundsileshår

BIOTOPER : Kalkfattiga myrbiotoper, Öppna myrbiotoper

Kalkrika myrbiotoper.

Föda : Levande djur - Leddjur, Arthropoda.

Wikipedia : Rundsileshår eller daggört är en växtart i familjen sileshårsväxter med stort utbredningsområde i Europa, Asien och Nordamerika. Arten förekommer i hela Sverige, men är mer sällsynt i fjälltrakterna. Den är en utpräglad myrväxt. 

​NatureGate : Växtform - Flerårig ört. Höjd,  5–20 cm. Stjälk upprätt, bladlös, röd.

Blomma - Radiärsymmetrisk, 5-talig, ca. 1 cm bred. 5 vita, 4–6 mm långa kronblad. 5 ståndare. Sambladig, 3-talig pistill. Blomställningen ett 3–10-blommigt ensidigt knippe. Blomstjälk rak vid basen och betydligt längre än bladen. Blommor öppna vid solsken.

Bladen - Långskaftade, röda. Bladskiva rund–njurlik med rikligt av långa, röda, slemutsöndrande glandelhår på ovansidan. Bladrosetten platt.

Frukten - Kapsel som öppnas i fyra flikar. Frön bruna, mycket smala och släta.

Växtplats - Torra tallmossar och fattigkärr, myrbåder vid sjöstränder.

Blomningstid - Juni–juli.

Daggörterna eller sileshåren som de även kallas är sk. kött- eller snarare insektätande växter. Släktet omfattar ca. 90 arter från nästan hela världen. Största delen växer på södra halvklotet, speciellt i Australien. I Europa påträffas 3 arter vilka också hittas i Finland. Släktets vetenskapliga namn Drosera kommer från grekiskan och betyder daggig.

Daggörterna fångar insekter med glandelhåren på bladovansidan. Glandelhårens röda färg och de glänsande slemdropparna lockar till sig insekter. Då djuret fastnat i slemmet orsakar dess rörelser samt kemiska signaler att glandelhåren böjs mot djurets yta och om retningen är tillräckligt stark rullas bladet ihop. Glandelhåren utsöndrar enzymer som bryter ned insektens mjuka delar. Efter måltiden rätar bladet ut sig och kitinskelettet förs bort av vinden.

Daggörten har använts som läkeväxt för att behandla vårtor och liktornar samt som medicin mot kikhosta. Rundsileshåret eller daggörten är vår vanligaste och mest anspråkslösa daggörtsart. I norra Finland föredrar den näringsrika växtplatser medan den längre söderut snarast skyr dylika växtplatser. I södra Finland är den en typart för uttryckligen näringsfattiga myrar och torra vitmosstuvor.

ÖVRIGT : Köttätande växt tappar aptiten av förorenad luft - 2012-06-20

Luftföroreningar gör att det insektsfångande rundsileshåret får sitt behov av näring i större utsträckning tillfredsställt via rötterna, i stället för genom att äta flugor och andra insekter. Det visar en svensk-brittisk studie som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften New Phytologist.

Studien har genomförts på tre svenska myrar där mängden kvävenedfall tydligt ökar från myren längst i norr till den i söder. Rundsileshår, Drosera rotundifolia, är en vanlig växt på myrar i norra Europa. Myrmiljön är mycket fattig på näringsämnen som kväve. Sileshåret har löst detta genom att med färgglada och klibbiga blad locka till sig och bryta ner de insekter som fastnar på bladen. Denna anpassning gör att den är en av få örter som klarar att växa mitt bland vitmossorna ute på myren.

Men mängden kväve som tillförs via nederbörden har ökat genom mänskliga aktiviteter, t tex från industrier och trafik, vilket leder till störningar i det unika ekosystem som myrarna utgör. Studien som nu publiceras visar att sileshår tar upp allt mer av sitt kväve via rötterna när kvävenedfallet ökar. Flugfångst blir helt enkelt inte lika viktigt längre.

-    Växten blir frodigare med större blad men har inte lika stort behov av att fånga insekter för sin näring, säger Håkan Rydin, professor i växtekologi vid Uppsala universitet, som tillsammans med kollegan professor Brita Svensson samarbetat med brittiska kollegor.

Forskarna samlade in sileshår, insekter och mossor som växte på samma plats. De mätte sedan innehållet av olika kväveisotoper, dvs kväveformer med olika atomvikt. Kväve med biologiskt ursprung, t ex flugor, har en annan mix av isotoper än det kväve som kommer med regnet. De kunde sedan beräkna andelen kväve som togs upp av växten via rötterna i förhållande till det kväve som kom via insektfångst. Resultaten visar att sileshår som växte i områden med minst luftföroreningar fick 57 procent av sitt kväve från insekter, medan motsvarande siffra i mer förorenad miljö var så låg som 22 procent.

Hur kan då sileshåret ändra sin diet på detta vis? Forskarna tror att det kan ha med bladens färg och klibbighet att göra; tidigare undersökningar har visat att när kvävemängden ökar så blir bladen mindre klibbiga och samtidigt snarare gröna än röda – den röda färgen tror man attraherar insekter. Forskarna går nu vidare i sommar och dels utökar antalet myrar i sin studie men också med att mäta klibbighet och färgtemperatur.

Vad betyder insektsfångsten för växtens överlevnad i sin miljö? Förmågan att kunna fånga insekter är en klar konkurrensfördel i mycket näringsfattig miljöer, men det sker bland annat på bekostnad av en mindre effektiv fotosyntes. Andra växter kan alltså ta över. Det allvarligaste hotet är att kvävenedfallet samtidigt gynnar storväxande arter, såsom starr, vilket innebär att sileshåren riskerar att bli utskuggade och försvinna.

Studien har finansierats av bland andra UK National Environmental Research Centre.