Equisetum arvense - Åkerfräken

BIOTOPER : Blottad mark, Fuktiga-blöta gräsmarker

Mänskligt störd/skapad mark, Åkermark, Öppna gräsmarker

Havsstrand, Sötvattensstrand, Öppna strandbiotoper.

Wikipedia : Åkerfräken är en art inom familjen fräkenväxter. Den är en perenn art och tillhör de vanligast förekommande ogräsen i Sverige. Den förekommer i Sverige i underarterna vanlig åkerfräken och krypfräken. Den förekommer även sällsynt som hybrid med kärrfräken och skogsfräken. 

Statens veterinärmedicinska anstalt : Åkerfräken är den vanligast förekommande sorten av släktet fräkenväxter. Växten orsakar tiaminbrist (vitamin B1) och påverkar tarmslemhinnan samt perifera och centrala nervsystemet. Förgiftningar på häst är vanligare än på nötkreatur och får.

Utseende : Åkerfräken är en flerårig växt som kan bli upp till fyra decimeter hög. Tidigt på våren bildas ogrenade vitaktiga klorofyllfria skott, i vars topp de axlika sporangiesamlingarna sitter. Då dessa vårskott vissnat ner utvecklas de gröna grenade stjälkarna. Sidogrenarna är fyrkantiga och vanligen ogrenade, men ibland med ett fåtal sidoskott. Bladslidorna är grönaktiga med ganska få, mörka bladtänder, huvudstjälkens bladslidor är kortare än sidogrenarnas första led.

Symtom : Diarré, avmagring, muskelsvaghet framför allt i bakdelen, minskad mjölkproduktion, höga koncentrationer av hemoglobin i urinen (hemoglobinuri).

Förekomst : Åkerfräken är den vanligaste sorten av fräkenväxter och förekommer i hela landet. Den växer i alla slags miljöer som vägkanter, sjöstränder, åkrar, skräpmark (ruderatmark) och kalfjäll.

Giftinformation : Åkerfräken innehåller alkaloiderna palustrin, palustridien, palustridin, acetylpalustrin och formylpalustridien som har en negativ inverkan på foderacceptansen och irriterar tarmslemhinna, njurar, lever och mjölkkörtlar, samt enzymet tiaminas som bryter ner tiamin (vitamin B1). Tiaminbrist ger diarré och muskelsvaghet. Växten innehåller även kisel som gör åkerfräken både osmaklig och obehaglig att tugga, och saponinen equisetonin. Saponiner kan orsaka diarré samt hemolys, det vill säga att röda blodkroppar spricker.

​

Henriette Kress- Örtterapeut - (publicerad i Vasabladet den 3 juli 1999)

Åkerfräken är en mångårig ört som du bl.a. hittar på åkrar, stränder, vägkanter och i diken. Den gör bruna sporbärande skott på våren och gröna sterila sommarskott. Som barn brukade vi roa oss med att ta isär skotten och försöka få ihop dem igen - på tyska är namnet "Schachtelhalm", askgräs.

Efter benbrott och snuva

Åkerfräken innehåller mycket kiselsyra. Ett te av åkerfräken hjälper därför kalcium att hitta sin nya plats i livet när du bygger nya ben.

Vävnader läker helt allmänt bättre om du har råmaterial i blodet, och åkerfräken (liksom nässlor, hallonblad och gröna havrestrån) innehåller många mineraler och spårämnen. Ett mineralte (1 tsk torkad ört, 2 dl kokande vatten, låt dra i 10 minuter, sila, drick 2-3 koppar per dag) är bra efter influensa (när du bygger nya slemhinnor), om du har smärre eller större sår, och t.ex. efter operationer.

Mångsidig

Invärtes är åkerfräken urindrivande och den stoppar blödningar. Teet hjälper också vid hosta, och det stärker bindvävnader.

Kiselsyran hjälper vid reumatism och ledinflammationer - drick teet och använd varma kompresser. För kompressen täcker du en handfull åkerfräken med vatten. Koka upp, låt puttra en tid, låt svalna, lägg på det sjuka stället, bind om med en handduk, ostduk eller en tillräckligt stor trasa. Lämna kompressen på i 30 minuter, och lägg två kompresser per dag.

En annorlunda kompress får du såhär: gör ett starkt te (häll 1,5 liter kokande vatten över 125 g torkad åkerfräken), låt dra i 1-1,5 timme, sila. Doppa en handduk i vätskan, vrid ur något, och lägg den på det sjuka stället. Lägg torra dukar om och låt verka i någon timme.

Kompresserna kan du också lägga på svullnader och åderbråck.

Ett bad med samma starka te hjälper mot reumatism och ledgångsinflammation, och det stärker dessutom din blodcirkulation.

Litet pulveriserad torkad åkerfräken på tandborsten hjälper mot karies, men bara om du borstar med det.

Och om du har tennkärl kan du putsa dem med åkerfräken - eller vilken som helst annan fräken du råkar ha i knutarna.

Plocka åkerfräken

Det finns ett tiotal fräkenarter, varav de flesta är allmänna över hela Finland. Om du vill plocka åkerfräken till te är det bäst att veta hur den skiljer sej från de övriga arterna - åtminstone kärrfräken (E. palustre) anses vara giftig.

Åker- och kärrfräken har båda rätt så raka, ogrenade grenar. Ängsfräken (E. pratense) har skira ogrenade grenar som går i vågor - den är mycket sirlig. På åkerfräken är första grenleden längre än stjälkens tandkrets, på kärrfräken är det tvärtom (grenarnas hölje räknas inte till grenlederna). Åkerfräkens grenar är fyrkantiga, medan kärrfräkens har fem kanter.

Det är bäst att plocka åkerfräkens gröna sommarskott i juni. Under sommarens lopp blir åkerfräken allt hårdare, tills du får stormkoka septemberskott av fräken i en halvtimme för att få ut några mineraler i ditt te.

Plocka gröna delar och dra bort bruna rotdelar, vilka ibland också kommer upp. Bred ut din skörd på papper, lakan eller handdukar och låt dem torka i skugga, eller häng upp buketter av fräken på tork. Smula sönder den torkade örten och förvara mörkt i en glasburk. Kom ihåg etiketten.

​

​