Fomitopsis rosea - Rosenticka (NT). 

Ekologi : Rosentickan är nedbrytare i liggande stammar av gran, men sällsynt även tall, asp, björk och al, i gammal gran- och blandskog. Förekommer framförallt i olikåldriga, under lång tid orörda skogar på grova lågor av gran, som den behöver kontinuerlig tillgång till. Någon enstaka gång växer den på bearbetat granvirke, t.ex. på gamla lador. Normalt uppträder den bara på någon enstaka till ett par lågor på varje lokal. På rika lokaler med mycket död ved och en lång kontinuitet av död ved kan det finns stora ansamlingar av rosenticka med förekomster på mer än 30 lågor. Varje låga rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan ha fragmenterats till ett par frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är fleråriga, men mycelets livslängd kan vara lång, potentiellt lika lång som veden finns kvar.

Kännetecken : Rosenticka är en hovformad ticka med små, 2–5 (–10) cm breda, fleråriga fruktkroppar. Porer och fnöskskikt är vackert rosenröda, kontrasterande mot den dystert svarta ovansidan.

Svensk förekomst : Arten förekommer sällsynt på enstaka lokaler i nordöstra Götaland och södra Svealand. Från mellersta Svealand och norrut är den vanligare. Söder om den biologiska norrlandsgränsen är den numera nästan enbart påträffad i skyddade områden. Omkring 3 000 kända aktuella lokaler i landet (2005). En väl känd art, noga eftersökt inte minst genom nyckelbiotopinventeringen. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 6 000. Total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 20 åren, p.g.a. slutavverkningar. Detta trots att arten är knuten till en skogstyp som varit i fokus för skogsnäringens naturvårdsarbete, och i viss utsträckning undantagits från produktionsskogsbruk. Minskningen bedöms pågå fortlöpande, om än i mer begränsad omfattning. Den finns i Norge och Finland och är funnen ett par gånger i Danmark. Utbredningen i övrigt omfattar Europa, norra och västra Asien samt Nordamerika. Även i Norge, Polen och Tyskland har man funnit anledning att rödlista arten

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor