top of page

Ganoderma - Lacktickor :

 

Taxonkategori - Totalt i DyntaxaPå - träffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                       6                                          6                                  6

Ganoderma adspersum (sydlig platticka), Ganoderma applanatum (platticka), Ganoderma lucidum (lackticka)

Ganoderma pfeifferi (hartsticka), Ganoderma resinaceum (eklackticka), Ganoderma valesiacum

Ganoderma adspersum - Sydlig platticka EN

Ekologi : Sydlig platticka är en vednedbrytare som lever på död ved på döda eller skadade lövträd. Den är inte en patogen som angriper friska levande träd. Den påträffas ofta i parker, alléer eller stadsnära miljöer med lövträd men även i ädellövskog. I Sverige och Danmark är den funnen på bok, lind, alm, ek, men även på gran och tall (Danmark). På kontinenten är den uppgiven från de allra flesta lövträd, förutom de ovan även al, ask, avenbok, björk, fläder, hassel, körsbär, lind, lönn, hästkastanj, mullbär, plommon, päron, rönn, sälg, valnöt. I tropikerna växer den på de allra flesta slag av lövved. Den är en vitrötesvamp och bildar oftast sina fruktkroppar nere vid stambasen på grova gamla, skadade eller försvagade träd. Det är förmodligen bara en svampindivid (ett genetiskt unikt mycel) i varje träd där den påträffas. Fruktkropparna är fleråriga och livslängden på mycelet i veden är troligen många decennier, potentiellt lika länge som det finns kvar ved.

(Kännetecken - Sydlig platticka är karaktäristisk art med stora fleråriga fruktkroppar på lövträd. Fruktkropparna är knöliga som unga och blir med åldern konsolformiga, upp till 20 cm breda och upp till 6 cm tjocka i Sverige. På kontinenten kan de nå 60 cm i bredd och 30 cm i tjocklek. Arter i släktet Ganoderma kännetecknas bland annat av att de har tunn hattskorpa som man kan göra ett märke i om man trycker med nageln och att de har dubbelväggiga sporer. Sydlig platticka fodrar dock ett hårt tryck med nageln för att få ett märke då den har har en 1–3 mm tjock hattskorpa. Hattöversidan är ljus- olivbrun, som gammmal mörkt gråbrun till svart. Tillväxtkanten är vitaktig- svagt gulaktig. Porlagret är vitaktigt och får bruna fläckar vid tumning. Pormynningarna är mycket små, upp till 5 per mm. Köttet (tramat) i tickan är mörkt rödbrunt. Tickan kan förväxlas med den vanliga plattickan, G. applanatum, som snarare växer i skogsmark än i parker och alleér, har ett plattare växttsätt, ett ljusare brungrått kött som dessutom ligger inskickat mellan tickans rörlager och en tunnare, 0,5–1 mm tjock, hattskorpa. Sporstorlekarna skiljer sig markant mellan dessa två arter; måtten är 8,5–10 (12) x 5–7,5 µm för sydlig platticka och 6–8,5 x 4,5–6 µm för platticka.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Ganoderma lipsiense - Platticka

Ekologi : Löv- och blandskog. Stubbar, döda stående och liggande stammar av björk, asp, ek, bok, al, sälg, pil, ask och lind, sällan alm, gran, lönn m.fl. Vitrötare..

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Ganoderma lucidum - Lackticka

Ekologi :Löv- och barrskog. Stubbar och murken ved av björk, gran, al och ek, sällan lärk, bok, tall, ask, hassel, alm och lind. Vitrötare.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Ganoderma pfeifferi - Hartsticka (EN)

Ekologi : Hartstickan är svag parasit eller nedbrytare i stammar och stambaser av grova levande eller nyligen döda bokar, i ängsbokskog och park. Sverige är den funnen på gammal, levande bok. På senare år har arten även observerats på bokar av mindre dimensioner, vilka verkar vara utsatta för miljöstress. I Mellaneuropa växer den även på andra lövträd, t.ex. ek och hästkastanj. Den uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par stammar på varje lokal. Varje stam rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan ha fragmenterats till ett par frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är fleråriga, men mycelets livslängd kan vara lång, potentiellt lika lång som veden finns kvar.

(Kännetecken - Hartsticka är en hattbildande ticka. Fruktkroppen är flerårig, trähård, som ung kuddformad, senare konsolformad med brett vidväxt bas, upp till 30 cm bred och 10–15 cm tjock vid basen. Översidan är delvis lackartad, ljusare och/eller mörkare rödbrun, med varmt rödbrun–gulaktig kant. Den aktiva tillväxtzonen är vitaktig–beige. Hos gamla exemplar är översidan ofta söndersprucken, något zonerad och saknar hartsglans förutom kanten. Poryta i tillväxt är vitaktig, senare ockrafärgad till gul. Porerna är runda, 4–5/mm.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Ganoderma resinaceum - Eklackticka (EN)

Ekologi : Eklacktickan är nedbrytare eller möjligen en svag parasit på gamla grova levande ekar. Den bildar fruktkroppar vid trädbasen. En värmegynnad art, som påträffas i ängsekskog och hagmark. De danska fynden är också gjorda på ek, som tycks utgöra artens viktigaste substrat. Arten har söderut även blivit funnen på al, bok, platan och vide. Den uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par ekar på varje lokal. Varje ek rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan ha fragmenterats till ett par frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är ettåriga, men mycelets livslängd kan vara lång, potentiellt lika lång som veden finns kvar.

(Kännetecken - Eklacktickans fruktkropp är ettårig, kraftig, upp till 30 cm bred och 10 cm tjock vid basen, m el m konsolformad med insnörd till brett vidväxt bas eller med kort, tjock, sidoställd fot. Översidan är ojämn med några få breda zoner. Den är först gulbrun, senare mörkt rödbrun och som gammal nästan svartlila och har en tunn, först glänsande, sedan matt lackskorpa. Hattkanten är hos tillväxande exemplar vitaktig till blekt beige. Porytan är först ljusgrå och blir senare ljusbrun, och har 3–4 porer/mm. Porlagret är ej zonerat och upp till 30 mm tjockt. Hattköttet är ljust, träfärgat utom i en 5–10 mm bred zon över porlagret, där det är brunt till mörkbrunt. Hela svampen är mycket lätt som torr. Sporpulvret är brunt.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

bottom of page