Microglossum atropurpureum - Purpurbrun jordtunga : Sårbar (VU)
EKOLOGI : Nedbrytare som lever i naturbetesmark. Arten växer i magra grässvålar, framför allt i naturbetesmark, tillsammans med andra jordtungor G. cookeianum Nannf., G. fallax Dur. s.l., G. glutinosum Pers.: Fr., G. umbratile Sacc., vaxskivlingar etc. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.
KÄNNETEKEN : Purpurbrun jordtunga är en jordtunga med mörkbruna eller purpurbruna, ibland nästan svarta, tunglika fruktkroppar som ofta är vridna och överst klubblikt utvidgade. Foten är fint fjällig. Arten känns igen på de helt ofärgade och korvlika sporerna. En mycket liknande art är slät jordtunga Geoglossum asaeptatum, som har ljust bruna sporer, kolsvarta fruktkroppar och helt slät fot. Fruktkropparna kommer på hösten.
FÖREKOMST : Purpurbrun jordtunga förekommer sällsynt i södra och mellersta Sverige upp till Medelpad och Jämtland. 30 aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 300, vilket motsvarar ungefär 600 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 6 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 20 åren, främst p.g.a. upphörande hävd och igenväxning, men arten missgynnas även av högre näringsnivåer i mark, med ett hög- och tätvuxet fältskikt som följd. Minskningen bedöms pågå fortlöpande. Den är också känd från Danmark, Norge och Finland och rödlistad i de båda senare länderna. Totalutbredningen är dåligt känd eftersom arten har sammanblandats med andra närstående arter. Den är rödlistad också i Tyskland.
EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor