Perenniporia subacida - Gräddticka (VU). 

Ekologi : Arten påträffas på mjuk, murken ved av både barr- och lövträd. Gran dominerar bland substraten och arten är endast undantagsvis iakttagen på asp, björk, gråal, hägg och lärk. Den uppträder oftast på mer eller mindre avbarkade granlågor som ligger på fuktig till våt mark, t.ex. sumpskog eller terrängsvackor i frisk barrskog. Arten påträffas i gammal skog, som oftast är rik på lågor. Det finns dock avvikande fynd i brukade skogar som inte har anmärknigsvärt hög ålder. I Bergslagen har sådana bestånd dock inte berörts av modernt skogsbruk. Fruktkroppen växer på såväl ved som på kvarvarande bark. Lågorna har legat så länge att mossor växer på stammarnas översida. Fruktkroppar bildas gärna där flera lågor ligger ovanpå varandra. Lågorna är ofta grova, vanligtvis grövre än 3 decimeter men tickan uppträder tillfälligtvis även på klenare lågor. På samma lokaler brukar det förekomma flera andra rödlistade tickor.

Kännetecken : Gräddticka är en ticka som har en flerårig, resupinat fruktkropp, som med tiden blir upp till 15 mm tjock. Dessutom kan den bli mycket stor, uppemot flera meter lång och täcka hela stammens bredd på undersidan. Den är tämligen mjuk som färsk men blir sedan hård och går lätt att bryta av. Porlagret är gräddfärgat till halmgult, något skimrande. Porerna är täta, 4–6 per mm. Arten är lätt att känna igen i fält och kan mikroskopiskt identifieras på förekomsten av skeletthyfer som färgas rödbruna med jod. En liknande art, brödmärgsticka Perenniporia medulla-panis, växer på tall och ädellövträd och är i allmänhet vitaktig.

Svensk förekomst : Utbredningen sträcker sig från norra Götaland och norrut till Norrbotten. De flesta fynden är från norra Svealand. Arten är vanligare i Ryssland och Nordamerika än i Skandinavien.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor.