top of page

Polyporus - Fottickor :

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                       9                                          9                                  9

Polyporus admirabilis, Polyporus arcularius, Polyporus leptocephalus (strumpticka), Polyporus melanopus (tratticka), Polyporus pseudobetulinus (vit aspticka),  Polyporus squamosus (fjällticka), Polyporus tuberaster (stenticka), Polyporus umbellatus (grenticka)

Polyporus leptocephalus - Strumpticka

Ekologi : Löv- och blandskog. Levande och döda stammar, liggande grenar av lövträd, bl.a. lind, ek al, björk, ask, bok m.fl. Försommar till höst. Vitrötare.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Polyporus squamosus - Fjällticka

Ekologi : Park, allé, trädgård samt fuktig löv- och blandskog. Levande och nyligen döda lövträd, bl.a. alm, lönn, gråal, ask, bok m.fl. Ofta högt över marken. Försommar till höst. Vitrötare.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Polyporus tuberaster - Stenticka (NT)

EKOLOGI : Stenticka växer i lövskog. Fruktkropparna bildas oftast på lågor, stubbar och nerfallna grenar, någon gång på döda, avbrutna men kvarsittande grenar, men kan också påträffas på naken jord. Även när fruktkropparna återfinns på ved finns ibland en förbindelse genom veden till ett sklerotium i marken. Den växer vanligen på bok eller ek men kan också förekomma på andra lövträd och sällsynt på en. Växtplatsen är i regel sluten skog på mullrik jord med uppluckrat växttäcke. Svampen är värmegynnad och möjligen också kalkgynnad. Fruktkroppar uppträder från maj till oktober.

KÄNNETECKEN : Stenticka är en ticka med hatt och vanligen centralställd fot. Hatten är 2–15 cm vid, trattformad, ljust gulbrun till gråbrun med mörkare, spetsiga, uppräta fjäll. Hattkanten är gärna något ullig eller hårig. Porlagret är vitt till gulvitt och löper ner på den likaledes ljusa foten. Porerna är stora, rundade eller utdragna och i mynningen fransiga. Fruktkropparna bildas ofta från ett sklerotium i marken. Sklerotiet består av tätt hopfiltade hyfer och jordpartiklar och kan väga flera kilo. Stenticka liknar den vanliga fjälltickan Polyporus squamosusmen den senare har bl.a. större, något välvda hattar med sidoställd fot, slät, gärna inrullad hattkant och glatta porer.

FÖRKOMST : Stenticka är i Sverige bara funnen i Skåne, Blekinge och Västergötland. Den finns i sydligaste Norge samt i Danmark där den lokalt kan uppträda ganska frekvent. Den är vitt utbredd i Europa men är vanligare i de södra delarna. Världsutbredningen sträcker sig genom norra Afrika, Asien och Nordamerika. Arten är rödlistad i Norge och Polen.

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

Polyporus umbellatus - Grenticka (NT)

Ekologi :Grenticka är i Norden främst knuten till ek och bok. Den kan växa vid basen av trädet men också flera meter från stammen. Fruktkroppen utgår från trädets ved eller från ett sklerotium (ett slags näringskropp av hyfer) i eller strax under markytan. Svampen är även funnen i björkskog med inslag av lind och enstaka tallar samt under björk och tall. Fruktkroppar förekommer under sommaren och hösten.

(Kännetecken - Grenticka är en ticka med tuvat växtsätt. Fruktkroppen är 15–35 cm vid och har en kort fot, som upprepat delar sig i talrika, vitaktiga grenar vilka avslutas med en 1–4 cm bred, centralställd hatt. Fruktkroppen kan ha flera hundra, kanske tusen hattar. Hattöversidan är grå till brun och porlagret vitaktigt och nedlöpande. Fruktkroppen är ganska kortlivad eftersom den gärna angrips av insektslarver.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor

bottom of page