Rhodotus palmatus - Ådermussling (C

EKOLOGI : I Sverige är ådermusslingen främst funnen på almved, men ett fynd på vildapel är också känt. Utomlands är den även funnen på ved av andra lövträd såsom bok, ek och poppel. Artens viktigaste biotop i Skandinavien är ädellövskogar med alm på frisk till fuktig mark. I England är arten speciellt vanlig på almar som dödats av almsjuka. Den fruktifierar vanligen sent på säsongen (september till november), men är även funnen under våren. En individ kan fortleva under många år i en nedbrytningsenhet och förorsakar endast svag nedbrytning av veden, som mörkfärgas. Ådermussling orsakar en uttorkning av den ved som den lever i, och det är troligt att detta kan innebära att andra arter har svårt att etablera sig. Fruktkropparna växer ut på omkullfallna träd och förekommer oftast på grenar vilka saknar markkontakt. Vid lokalen på Billingen (Melldala) har svampens förekomst följts under 10 år. Den påträffades här först på en almlåga under åren 1984–1986. 1988 sågs den på en annan grov almlåga ca 50 m från den förra. På denna låga kommer så gott som årligen en till fem fruktkroppar fram och den sågs senast 1994.

KÄNNETECKEN : Ådermussling är en hattsvamp med ibland snedställd fot och med rosa till aprikos- eller persikofärgad, rynkad, gelatinös, hattöversida.

FÖREKOMST : Ådermussling är i Sverige endast funnen på tre lokaler i Västergötland (Håvet i Sätila s:n, Munkängarna på Kinnekulle och på Billingen). Fries uppgav dessutom att han såg svampen under sin tid i Uppsala, men det är osäkert varifrån detta material härstammade. I övriga Norden är den bara funnen i Norge. Arten anses gynnad av ett milt, oceaniskt, klimat, och har sin europeiska utbredning främst i England, Nederländerna och Nordfrankrike. Den är även sällsynt känd från Litauen, Schweiz, Spanien och Tyskland, och förekommer på flera av dessa länders nationella rödlistor.

EKOLOGISK GRUPP :  Saprotrof/fag, detrivor

NOTRING : Vi har en förekomst i Skåne där den visat sig under flera år och som mest på minst 5 almlågor. Flest fruktkroppar såg jag 2015 ett 20 tal, sedan har de minskat i antal, senast 2018 påträffade jag endast en fruktkropp. Om det beror på torr väderlek eller om substratet börjar bli för nerbrutet för att erbjuda svampen rätt livsbetingelser återstår att se.