top of page

Lactarius - Riskor :

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                    93                                        90                               90

Varietet                             2                                          2                                   1

Form                                  2                                          1                                   1

Lactarius acerrimus (gaffelriska), Lactarius acris (skarp rökriska), Lactarius albocarneus, Lactarius aquizonatus (blek fransriska)

Lactarius aspideus (videriska), Lactarius aurantiacus (brandriska), Lactarius auriolla (sumpriska)

Lactarius azonites (blek rökriska) - Lactarius azonites f. virgineus, Lactarius azonites f. azonites

Lactarius badiosanguineus (glansriska), Lactarius bertillonii (ettervitriska), Lactarius blennius (grönriska), Lactarius brunneoviolaceus

Lactarius camphoratus (kamferriska), Lactarius chrysorheus (gulmjölkig ekriska), Lactarius circellatus (avenboksriska)

Lactarius citriolens (fransriska), Lactarius controversus (fläckriska), Lactarius cyathuliformis, Lactarius decipiens (pelargonriska)

Lactarius deliciosus (läcker riska), Lactarius deterrimus (blodriska), Lactarius dryadophilus (dryasriska), Lactarius duplicatus (lappriska)

Lactarius evosmus (aspriska), Lactarius fennoscandicus, Lactarius flavidus (gul lilariska), Lactarius flavopalustris

Lactarius flexuosus (buktriska) - Lactarius flexuosus var. roseozonatus, Lactarius flexuosus var. flexuosus

Lactarius fluens, Lactarius fuliginosus (rökriska), Lactarius fulvissimus (rävriska)

Lactarius glaucescens (grönmjölkig vitriska), Lactarius glyciosmus (kokosriska), Lactarius helvus (lakritsriska)

Lactarius hepaticus (leverriska), Lactarius hysginoides, Lactarius hysginus (gulskivig riska), Lactarius lacunarum (dyriska)

Lactarius lanceolatus, Lactarius leonis (lejonriska), Lactarius lignyotus (sotriska), Lactarius lilacinus (stor alriska), Lactarius luridus

Lactarius mairei (borstriska), Lactarius mammosus (mörk kokosriska), Lactarius musteus (tallriska), Lactarius nanus (renriska)

Lactarius necator (svartriska), Lactarius obscuratus (alriska), Lactarius olivinus (olivinriska), Lactarius omphaliiformis (skålriska)

Lactarius pallidus (blekriska), Lactarius picinus (beckriska), Lactarius pilatii (knoppriska), Lactarius piperatus (slät vitriska), 

Lactarius porninsis (lärkriska), Lactarius pseudouvidus (nordlig lilariska), Lactarius pterosporus (vingsporig riska)

Lactarius pubescens (blek skäggriska), Lactarius pyrogalus (hasselriska), Lactarius quieticolor (blåmjölkig riska)

Lactarius quietus (ekriska), Lactarius repraesentaneus (gulriska), Lactarius resimus (alabasterriska), Lactarius romagnesii

Lactarius rostratus, Lactarius rubrocinctus (rödbandsriska), Lactarius rufus (pepparriska), Lactarius ruginosus

Lactarius salicis-herbaceae (fjällhedsriska), Lactarius salicis-reticulatae (ripriska), Lactarius sanguifluus (vinriska)

Lactarius scoticus (kärrskäggriska), Lactarius scrobiculatus (svavelriska), Lactarius semisanguifluus (grönfläckig vinriska)

Lactarius serifluus (stinkriska), Lactarius sphagneti (vitmossriska), Lactarius spinosulus (fjällriska)

Lactarius subcircellatus (dvärgbjörksriska), Lactarius subdulcis (sötriska), Lactarius subsericatus, Lactarius tabidus (småriska)

Lactarius torminosulus, Lactarius torminosus (skäggriska), Lactarius trivialis (skogsriska), Lactarius tuomikoskii

Lactarius uvidus (lilariska), Lactarius vellereus (luden vitriska), Lactarius vietus (gråriska), Lactarius violascens (stor lilariska)

Lactarius volemus (mandelriska), Lactarius zonarioides (granriska), Lactarius zonarius (zonriska)

Lactarius acerrimus - Gaffelriska
EKOLOGI : Svampen bildar mykorrhiza med hassel och ek. Den växer enbart på näringsrik och kalkhaltig mark och gärna på halvöppen hagmark eller i parker.
KÄNNETECKEN : Hatten är 5–12 cm bred, först välvd med inrullad kant, senare trattformig men ofta oregelbunden, klibbig, gräddfärgad eller ”pinkish buff” och mer eller mindre zonerad eller fläckig. Lamellerna är vidväxta eller något nedlöpande och närmast foten gaffelgreniga eller försedda med tväråsar, ljust ockra med svag rosaton. Foten är kraftig och har ungefär samma färg som hatten eller blekare, ibland med gropar eller fläckar. Hela svampen är påfallande hårdköttig. Smaken är skarp. Mikroskopiskt skiljs den lätt från andra arter på de 2-sporiga basidierna och större sporerna.
FÖREKOMST : Gaffelriska förekommer sällsynt i södra och mellersta Sverige. Den är sällsynt och rödlistad både i Danmark och i Norge. Arten anses som sällsynt även i övriga Europa, och är rödlistad i Tyskland, Polen och Nederländerna.

EKOLOGISK GRUPP: Mykorrhiza

Lactarius acris - Skarp rökriska : Nära hotad (NT)
EKOLOGI : Arten växer i ängsbokskog på kalkgrund. Den är helt bunden till bok som den bildar mykorrhiza med. I Italien växer den även med ek och avenbok.
KÄNNETECKEN : Skarp rökriska år lätt igenkännlig på den i väta klibbiga hatten och det snabba omslaget från vit till vackert rosafärgad mjölksaft, samt att färgen återgår till den ursprungliga efter ca en timme. Hatten är 3–8 cm bred, med en mer eller mindre låg puckel och ljust gråbrun till dadelbrun. Hattkanten är något inrullad, ibland något strimmig. Lamellerna är svagt nedlöpande och gulockra samt fläckas rosa vid tumning. Köttet är vitt men blir vid brytning rosafärgat efter några få sekunder, efter en stund bleknar färgen till ljust rosa. Foten är ofta något krökt, blekare än hatten, nästan vit, till blekt gulvit, med mycket svag rosa ton. Smaken är mycket bitter.
FÖREKOMST : Arten förekommer sällsynt fr.a. inom bokens utbredningsområde i kustnära områden i Sverige men också på Kinnekulle i Västergötland. Arten finns mest på Öland där 15 lokaler är rapporterade. De flesta fynden är gjorda mellan 1993 och 1999. I Danmark är den relativt sällsynt och i Norge finns den på flera ställen inom ett sydligt kuststråk. Den är tämligen vanlig i Tyskland och även känd från Italien. Arten är rödlistad i bl.a. Norge, Polen och Tyskland.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius aurantiacus (mitissimus) - Brandriska
EKOLOGI : Skog, Löv, barrblandskog
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius azonites - Blek rökriska
EKOLOGI: Ekskog och blandad ädellövskog. Kalkrik mark. Med lövträd, särskilt ek.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius blennius - Grönriska
EKOLOGI : Hedbokskog och park. Marken. Med bok.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius camphoratus - Kamferriska
EKOLOGI : Barrskog, helst granskog. Även bokskog. Mager och sur mark. Med gran och bok.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius chrysorheus - Gulmjölkig ekriska
EKOLOGI : Löv- och blandskog, helst hedekskog. Sur mark. Med ek. ( Jag har fynd av den på lerjordar med högt PH ?)
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius circellatus - Avenboksriska. 
EKOLOGI : Ädellövskog och park. Marken. Med avenbok.)
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius citriolens - Fransriska
EKOLOGI: Löv- och blandskog, bl.a. fjällbjörkskog. Kalkrik mark. Med björk, men troligen även med ek och gran.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius deliciosus - Tallblodriska.

EKOLOGI : Tallskog, helst kalktallskog. Kalkrik mark. Med tall.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius deterrimus - Blodriska
EKOLOGI : Granskog. Fuktig mark. Med gran.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius fennoscandicus - Nordlig Granblodriska
EKOLOGI : Dåligt med info. Skog, Blandskog, Granskog.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius flavidus - Gul lilariska : Nära hotad (NT)
EKOLOGI : Svampen är en mykorrhizabildare i ädellövskog på kalkrik mark. Den uppges kunna växa med flera olika trädslag som t.ex. avenbok, ek och bok. På Öland förekommer den uteslutande i hässlen och är där tämligen allmän. I övriga Sydsverige växer den i ek/hassellundar, troligen med ek.
KÄNNETECKEN : Arten bildar medelstora fruktkroppar med gulaktig hatt och en vit saft som snabbt blir mörkviolett i kontakt med luften. Hatten blir högst 10 cm bred och har som utväxt något nedtryckt mitt och nedböjd kant. Den är klibbig i fuktigt väder, vanligen blekgul med mörkare fläckar som ibland bildar koncentriska zoner. Lamellerna är ganska täta, brett vidväxta och gräddvita. Vid skador uppstår mörkt rödvioletta fläckar. Foten är cylindrisk eller något avsmalnande neråt, av hattens färg. Smaken är bitter eller skarp. Hela svampen är tämligen bräcklig.
FÖREKOMST : I likhet med många andra kalkbundna lövskogssvampar är gul lilariska känd från flera lokaler på Öland och i Västergötland, samt i Skåne, Västmanland, Medelpad och Jämtland. Arten är vitt spridd i Mellaneuropa.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius flexuosus - Buktriska
EKOLOGI: Barr- och lövskog samt skogsvägar och park. Marken. Med olika barr- och lövträd.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius fluens
EKOLOGI : Biotop dåligt känd Marken. (Många av mina fynd i rik kallkbokskog)
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius fuliginosus - Rökriska
EKOLOGI : Lövskog, bl.a. fjällbjörkskog. Sällan blandskog. Marken. Med bl.a. björk.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius fulvissimus - Rävriska.
EKOLOGI : Löv- och blandskog samt park. Kalkrik mark. Med hassel, asp och bok.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius glyciosmus - Kokosriska

EKOLOGI : Löv- och blandskog, bl.a. björkskog. Marken. Med lövträd, särskilt björk.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Lactarius helvus - Lakrisriska

EKOLOGI : Barrskog, blandskog, hällmark och myrkanter. Fuktig mark. Med barrträd och björk.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Lactarius lacunarum - dyriska
EKOLOGI : Triviallövskog och blandskog. Fuktig mark, (svartjord) gärna mark som översvämmas vintertid. Med asp/poppel, al och björk.
KÄNNETECKEN : En medelstor riska med djupa och varmbrunna färger. Mjölksaften blir ljust gul.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius lignyotus - Sotriska
EKOLOGI : Gran- och blandskog, helst blåbärsgranskog. Sur mark. Med gran.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius lilacinus - Stor alriska
EKOLOGI : Alskog/-kärr Fuktig mark. Med al.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius luridus. 
EKOLOGI: (NE) Ej bedömd inga uppgifter i DynTaxa.

KÄNNETECKEN : Ett kännetecken är att efter en stund blir saften lila i snitt så även skivorna.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius mairei - Borstriska : Sårbar (VU)
EKOLOGI : En mykorrhizasvamp, som troligen är obligat bunden till ek. På Öland och Gotland växer den gärna på halvöppen mark i betade hagar eller i lövängar men förekommer också i sluten ädellövskog. Den växer alltid på kalkunderlag och är sannolikt värmekrävande. Även söderut uppges den växa under olika ekarter, t.ex. Quercus faginea i Marocko. 

KÄNNETECKEN : Borstriska är en medelstor, ljust gulbrun riska. Hatten är tydligt borsthårig i kanten och har mörkare fläckar, som bildar mer eller mindre tydliga, koncentriska band. Lamellerna är täta och vita med rödaktig nyans. Foten är ljus. Mjölksaften är oföränderligt vit och smaken mycket skarp.
FÖREKOMST : En sydlig art som i Sverige bara är känd från Öland och Gotland samt Skåne. Två fyndplatser är kända i Danmark. Arten beskrevs första gången från Marocko och är senare funnen här och var i Europa, t.ex. Tyskland, Tjeckien och England. Den förefaller dock inte vara vanlig. Arten är rödlistad i bl.a. Danmark och Tyskland (akut hotad).

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius necator - Svartriska
EKOLOGI : Barr- och lövskog samt hagmark och park. Marken. Med björk och gran.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius pallidus - Blekriska
EKOLOGI : Bokskog och park. Marken. Med bok.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius piperatus - Slät vitriska
EKOLOGI : Ädellövskog, helst bok- och ekskog. Marken. Med bok och ek.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius pubescens - Blek Skäggriska
EKOLOGI: Löv- och blandskog, hagmark, vägkanter och park. Marken. Med björk.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius pyrogalus - Hasselriska
EKOLOGI : Lövskog, hassellund och park. Marken. Med hassel.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius quieticolor - Blåmjölkig riska
EKOLOGI: Dåligt med info. Skog, löv och barrskog
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius quietus - Ekriska
EKOLOGI : Ekskog, skogsbryn och hagmark. Marken.
Med ek.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius repraesentaneus - Gulriska
EKOLOGI : Gran- och björkskog, bl.a. fjällbjörkskog. Fuktig och sur mark. Med gran och björk. Även med dvärgbjörk.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius resimus - Alabasterriska
EKOLOGI : Löv- och blandskog. Ofta fuktig mark. Med björk.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius romagnesii - (Umbrariska)
EKOLOGI : Dåligt med info. Lövskog, ädellövskog
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius rubrocinctus - Rödbandsriska
EKOLOGI : Rödbandsriska bildar mykorrhiza med bok i sluten skog eller i parker. Ibland har även andra trädslag omnämnts i litteraturen, men det beror sannolikt på artförväxling eller att flera trädslag funnits på växtplatsen. Rödbandsriska växer inte på alltför magra eller sura jordar, men är heller inte bunden till kalkområden.
KÄNNETECKEN : Rödbandsriska är en medelstor riska med orangebrun hatt, som är påfallande ojämn och rynkad, särskilt i mitten. Lamellerna är ganska täta och köttfärgade. Vid tryck och skador bildas violettbruna fläckar. Fotens färg är ungefär som hattens eller något blekare. Upptill mot lamellfästet är foten rynkad och brukar ha ett tydligt, upp till cm-brett, mörkare brunrött band som gett arten dess namn. Det har tidigare varit oklart vilken svamp som skulle heta Lactarius rubrocinctusvarför äldre litteraturuppgifter inte alltid är tillförlitliga.
FÖREKOMST : En sydlig lövskogsart, som förekommer sällsynt men ganska spritt inom bokens naturliga utbredningsområde. Den uppges vara ganska sällsynt även i Danmark och är inte känd från övriga Norden. Rödbandsriska förekommer över stora delar av Europa, men på grund av att den tidigare sammanblandats med andra arter är det svårt att bedöma utbredning och frekvens.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius rufus - Pepparriska
EKOLOGI : Barrskog, helst tallskog. Även i fjällbjörkskog. Mager mark. Med barrträd och björk. Även med dvärgbjörk.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius sanguifluus - Vinriska
EKOLOGI : Barr- och lövskog samt hagmark och park. Marken. Vinriskan växer under tall, Pinussylvestris, på starkt kalkhaltig sandig mark, ofta i torra hällmarkstallskogar med kalkstenar i ytskiktet. Här kan finnas följearter som tallblodriska, grynsopp, Suillus granulatus,rabarbersvamp, kastanjemusseron, Tricholoma albobrunneum och blodkremla, Russula sanguinea. Men den kan också påträffas på näringsrikare och friskare mark, som betad barrskog och lövängar på märgelsand, samman med grönfläckig vinriska, L. semisanguifluus, och rutsopp, Boletus chrysenteron. Fruktkroppbildningen sker vanligen i september och oktober. Utanför Sverige har den rapporterats växa på andra basiska underlag, som röd sandsten, skiffer och brunjord med Pinus mugo, P. nigra, P.halepensis, P. pinea och P.uncinata som mykorrhizapartners, också under Juniperus. Arten anses värmekrävande. Den är funnen från låglandet upp till 800–1000 m.ö.h

KÄNNETECKEN : Vinriska är en stor och köttig skivling, som ofta växer gyttrad. Hatten har först inrullad kant, senare blir den svagt nedtryckt i mitten och kanten blir vågig. Bredden är 6–12 cm. Hattfärgen skiftar mellan orangebruna och grågröna nyanser och bildar ibland zoner i utkanten. Skivorna är medeltäta, vidväxta eller kort nedlöpande och skiftar i grå-purpur. Foten är cylindrisk, massiv, 2–4 cm hög, 1–2 cm tjock, grå-rosa men ljusare upptill och försedd med gropar. Mjölksaften är omedelbart vinröd och ganska riklig. Lukten är angenäm, smaken mild till något bitter. Sporpulvret är crèmefärgat, sporerna brett ellipsoida med nästan fullständigt nätmönster, 9 x 8 µm. Vinriskan liknar till form och storlek tallblodriskan, Lactarius deliciosus, som dock avviker genom starkt orange färg, i synnerhet i mjölksaften. I Medelhavsområdet finns en annan förväxlingsart, Lactarius vinosus, med lika vinröd saft men med blekare färger och mindre sporer.
FÖREKOMST : I Sverige har vinriska sin huvudsakliga utbredning på Gotland, där den är tämligen allmän, men den är också funnen på norra Öland vid Ismanstorps borg, Långlöt sn och Penåsa, Kastlösa sn samt på en lokal i Södermanland vid Trosa. 50 lokaler är kända i landet. Arten finns i ganska många lämpliga kalktallskogar, men inte alla. Lätt att känna igen. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500, vilket motsvarar 15 000 individer. En fortlöpande minskning på nationell nivå misstänks pågå, framförallt p.g.a. slutavverkningar. Omfattningen är dock svår att bedöma. I övriga Europa är den känd från Estland, Ryssland, Polen, Belgien, Nederländerna, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Luxemburg, Schweiz, Österrike, Ungern, Frankrike, Spanien, Italien, Malta, Balearerna och därtill Kanarieöarna och Turkiet. Den är sårbar (VU) i Tyskland och Polen, lokalt sällsynt på Malta och missgynnad (NT) i Turkiet. De svenska lokalerna ligger i norra delen av det stora utbredningsområdet och kan måhända betraktas som utposter eftersom såväl kallt klimat som brist på kalkhaltiga marker kan sätta gränsen.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius scrobiculatus - Svavelriska.
EKOLOGI: Granskog. Fuktig, ofta kalkrik mark. Med gran.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius semisanguifluus - Grönfläckig vinriska.
EKOLOGI : Den grönfläckiga vinriskan är knuten till tall, Pinus sylvestris, på kalkhaltig mark. På de båda öländska lokalerna växer den i unga planterade eller självspridda bestånd av tall – här även Pinus nigra - på tidigare öppna alvarområden och förefaller extremt lättspridd. På Gotland tycks den föredra skuggiga, friska barrskogar på sand betade av nötkreatur. Vid två tillfällen har den visat sig under tall i lövängar på märgelsand. Bland följearter kan nämnas tallblodriska, Lactarius deliciosus,puckelkremla, Russula caerulea, jordmusseron, Tricholoma terreum, och duvspindling, Cortinarius caesiocanescens. Fruktkropparna visar sig i september-oktober. Den växer på låglandet och upp till 800–1000 m.ö.h.

KÄNNETECKEN : Grönfläckig vinriska är en ganska späd blodriska med 3–9 cm bred hatt. Från början är den inrullad i kanten men blir sedan lätt nedtryckt och till sist svagt trattformig, till färgen brungrå – grågrön med koncentriska zoner i synnerhet i utkanten. Skivorna är svagt orange, täta, måttligt breda och vidvuxna – kort nedlöpande. Foten är 3–6 cm hög, 1–1,5 cm tjock, jämntjock och något avsmalnande nertill, med lucker märg, ljusbrun och med få men tydliga orange gropar. Köttet är fast och blekt men färgas av mjölksaften som först är orange men efter några minuter slår om till mörkt vinröd. Smaken är mild – bitter och lukten svagt fruktaktig. Sporpulvret är blekt rödtonat, sporerna brett ellipsoida med ofullständigt nätmönster, ca 10 x 7 µm. Hela svampen blir snabbt ärggrön. Den grönfläckiga vinriskan skiljer sig från vinriskan, Lactarius sanguifluus främst genom att ha mindre fruktkroppar som blir starkt gröna samt genom sin orangefärgade mjölksaft som först efterhand blir vinröd. Lactarius deterrimus,granblodriskan, som den grönfläckiga vinriskan tidigare ansågs synonym med, skiljer sig genom konstant orange mjölksaft, avsaknad av gropar på foten samt anknytningen till gran.
FÖREKOMST : Den nordiska förekomsten av grönfläckiga vinriskan inskränker sig till knappt 10-tal lokaler på mellersta och norra Gotland, och två på Öland, Kesnäsudden/Dödevi strandängar i Högby sn samt Alunbruket i S. Möckleby sn, därtill på några öar i Mälaren. Totalt finns det cirka 15 aktuella lokaler i Sverige. Arten är lätt att känna igen. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 150, vilket motsvarar omkring 600 genetiskt olika mycel. En fortlöpande minskning på nationell nivå misstänks pågå, framför allt p.g.a. slutavverkningar. Omfattningen är dock svår att bedöma. I övriga Europa förekommer den i Ryssland, Belgien, Nederländerna, Frankrike och Tysk-land. Den anses sårbar (VU) i Tyskland, akut hotad (CR) i Nederländerna och missgynnad (NT) i Ryssland.

EKOLOGISL GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius serifluus - Stinkriska

EKOLOGI: Lövskog, Ädellövskog med ek

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius subdulcis - Sötriska
EKOLOGI : Ädellövskog, helst bok- och ekskog. Marken. Med bok och ek.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius tabidus - Småriska

EKOLOGI : Barr - Lövskog, Fuktig och sur mark, med barrträd och björk

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius torminosus - Skäggriska
EKOLOGI : Löv- och blandskog samt hagmark. Marken.
Med björk.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius trivialis - Skogsriska
EKOLOGI :Barr- och lövskog samt kalfjäll. Ofta fuktig mark. Med gran och björk. I fjällen med dvärgbjörk.
EKOLOGISK GRUPP: Mykorrhiza

Lactarius tuomikoskii.

EKOLOGI: Granskog. Näringsrik mark. Med gran.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Lactarius uvidus - Lilariska
EKOLOGI: Löv- och blandskog samt kalfjäll och videsnår. Fuktig mark. Med björk och sälg. I fjällen med dvärgbjörk och dvärgvide Salix herbacea.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius vellereus - Luden vitriska
EKOLOGI : Löv- och blandskog, helst bok- och ekskog. Marken. Med lövträd, särskilt bok och ek.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius volemus - Mandelriska
EKOLOGI : Ädellövskog och hagmark. Även ängsgranskog. Näringsrik mark. Med ek, men även bok, hassel och gran. Värmegynnad.
EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius zonarius - Zonriska : (DD) Kunskapsbrist
EKOLOGI : Arten är värmegynnad och växer på kalkrik mark under ek i lövängen, hagmarker, glesa skogar, skogsbryn och parker. Fruktkroppar förekommer under augusti till oktober. 
KÄNNETECKEN : 
En medelstor till stor art med tätt zonerad, blekgul till orangebrun hattyta. Hatt 50–100 (-120) mm, med nedtryckt mitt och inrullad hattkant som hos unga fruktkroppar är filtig. Äldre fruktkroppar blir ofta trattformiga. Fot 25–55 × 10–25 mm, cylindrisk, men kan också vara något klubbformad eller tappformad. Foten är vit till ljust träfärgad, ibland med mörkare droppfläckar. Skivor täta, vidväxta till något nedlöpande, utan anastomoser (tvärväggar mellan skivorna), kan vara något gaffelgreniga nära foten. Skivor vita till gräddfärgade, med åldern brunfläckiga i gamla skador. Mjölksaften är riklig och oförändrat vit med skarp smak. Köttet är vitt och reagerar långsamt (10–20 minuter) blekt laxrosa i snitt, vilket senare övergår i grått. Smak först mild sedan brännande skarp. Lukt svag, fruktartad till sötaktig. Sporer 6,5–9 × 5–7,5 µm, brett ellipsoida, med sporornament bestående av upp till 1 µm höga vårtor och korta åsar som inte bildar ett nätverk.

Zonriska, Lactarius zonarius har tidigare sammanblandats med aspriska, L. evosmus som har en bredare ekologi än man tidigare trott och växer med asp, poppel, ek och Salix. Den senare är mer vit som ung och blir med åldern gulbrun från hattmitten men behåller oftast en vit, länge inrullad hattkant. En annan förväxlingsrisk är gaffelriska L. acerrimus som växer med ek, men denna art har kraftiga anastomoser (tvärväggar mellan skivorna) närmast foten och har betydligt större sporer. L. zonarius har filtig hattkant som ung vilket skiljer den från de båda senare arterna. Flera andra gula zonerade arter avviker genom att ha saft som snabbt skiftar till gult eller mera långsamt till violett i luften, dessa har i regel också en annan ekologi.
FÖREKOMST : Zonriska, Lactarius zonarius är en sällsynt art i Nordeuropa, men förekommer mer allmänt i Sydeuropa. Arten anges också förekomma i Nordamerika och Japan. I de andra nordiska länderna finns arten glest spridd i Danmark, i sydligaste Norge och ett par fynd finns från Åland. I Sverige är arten sällsynt och har en sydlig utbredning, förekomsterna är begränsade till Öland och Gotland, samt några fynd i kalkbältet mellan Uddevalla och Stockholm. En del av fastlandsfynden kan utgöras av aspriska, L. evosmus som tidigare sammanblandats med zonriska L. zonarius.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

bottom of page