top of page

Sarcodon - Fjälltaggsvampar : 

 

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Artkomplex                      1                                           1                                   1

Kollektivtaxon                 2                                          2                                  2

Art                                      15                                         15                                15

 

Sarcodon fennicus (bitter taggsvamp), Sarcodon fuligineoviolaceus (lilaköttig taggsvamp), Sarcodon glaucopus s. str. (spricktaggsvamp)

Sarcodon imbricatus s. str. (fjällig taggsvamp s. str.), Sarcodon joeides (lundtaggsvamp), Sarcodon lepidus (mjöltaggsvamp)

Sarcodon leucopus (slät taggsvamp), Sarcodon lundellii (koppartaggsvamp), Sarcodon martioflavus (sammetstaggsvamp)

Sarcodon pseudoglaucopus (ruttaggsvamp), Sarcodon roseoviolaceus (rosaköttig taggsvamp), Sarcodon scabrosellus (dvärgtaggsvamp)

Sarcodon scabrosus (skrovlig taggsvamp), Sarcodon squamosus (motaggsvamp), Sarcodon versipellis (brödtaggsvamp)

Sarcodon imbricatus/squamosus (fjällig taggsvamp/motaggsvamp), Sarcodon glaucopus s. lat. (blåfotad taggsvamp)

Sarcodon pseudoglaucopus/scabrosus (ruttaggsvamp/skrovlig taggsvamp)

Sarcodon imbricatus s. str. - Fjällig taggsvamp s. str.

EKOLOGI : Lavtallskog, lingontallskog och blåbärsgranskog. Marken.

KÄNNETECKEN : Hatt som ung välvd, sedan utbredd till trattformad med ihållig eller nedsänkt mitt, gråbrun, med grova mörkbruna fjäll. Hattens undersida har gråvita till bruna nedlöpande taggar. Fot vit till brunaktig, mittställd. Svampköttet är hos unga exemplar gråvitt, med mild smak, hos äldre mer gråbrunt och med kärv smak.

Motaggsvamp, Sarcodon squamosus, är snarlik men får inte trattformad hatt eller ihålig hattmitt, växer med tall. 

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Sarcodon joeides - Lundtaggsvamp (VU)

EKOLOGI : Lundtaggsvampen bildar mykorrhiza med lövträd, troligen ek i Sverige. Den växer i örtrika lövskogar med hassel, ek, asp, lind, al och andra trädslag. I Centraleuropa växer den även med bok och äkta kastanj. Samtliga svenska växtplatser ligger i lokalklimatiskt varma lägen nära sjöstränder nedanför exponerade sluttningar i områden med mycket rik lundflora. Svampen växer på kalkpåverkad eller annan basisk mineralrik mark. Själva växtplatsen har bar jord, gärna med något eroderade och sårade ytor där grus och sand blottas. Alla tre svenska lokaler hyser en koncentration av andra sällsynta och hotade sydliga arter, t.ex. gul strävsopp Leccinum cocipodium, bronssopp Boletus appendiculatus, svartnande kantarell Cantharellus melanoxeros ochkremlevaxskivling Hygrophorus russula.Mycket tyder på att växtplatserna utgör reliktlokaler för ett flertal värmegynnade arter och att lundtaggsvampens uppträdande här under senare år möjligen kan sättas i samband med extremvarma somrar.

KÄNNETECKEN : En liten fjälltaggsvamp i ädellövskog med ca 3-10 cm bred hatt. Hatten är först välvd med inböjd hattkant, senare utbredd och ibland nedtryckt i centrum. Färgen är ljust ockragulbrun eller ljust brunrosa med lilabruna inslag, betydligt ljusare som torr. Hattytan är fint filtad eller småfjälligt trådigt. Taggarna är 1-3 mm långa, sköra och nedlöpande på foten. Foten är ca 3-6 cm lång, av hattens färg eller ljusare, avsmalnande mot basen, ibland rotlikt förlängd och blågrön vid basen. Köttet är gammelrosa eller ljust lila, i fotens nedre hälft rosabrunt, vinrött eller purpurbrunt, vid basen markerat blågrönt. Svampen smakar bittert och har en svag kryddlik doft.

FÖREKOMST : Svampen är mycket sällsynt i Sverige och bara funnen på ett 10-tal lokaler i Västergötland, Skåne, Bleking och Småland. Arten är knuten till en väl genomsökt miljö och det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 50.

Lundtaggsvampen är en sydlig, värmeälskande art som i Sverige har nordliga utposter. Den är nyligen även funnen i södra Norge (EN) men inte i Danmark. Svampen är rapporterad från flera länder i Syd- och Centraleuropa men är även där mycket sällsynt och har på många håll rapporterats som försvunnen sedan 1970-talet. Totalt i Europa är svampen känd från högst 50 lokaler, varav 37 st. från Nederländerna. I Nederländerna har dokumenterats en dramatisk tillbakagång och av alla fynd är 27 st. gjorda före år 1975. Idag finns arten bara kvar på en handfull växtplatser. Därutöver föreligger enstaka fynd från Belgien, Tyskland, Slovakien, Schweiz, Italien och Frankrike. Utbredningen i övrigt omfattar delar av Asien, Nordamerika och Australien.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Sarcodon lundellii - Koppartaggsvamp  (VU)

EKOLOGI : Koppartaggsvampen bildar mykorrhiza med gran i skuggiga örtrika eller kalkrika, äldre barrskogar. Den är troligen gynnad av skogsbete. Fruktkroppar uppträder från juli till oktober.

KÄNNETECKEN :  Fruktkroppar av koppartaggsvampen växer mer frekvent gyttrade än andra arter i släktet Sarcodon. Hattarna är då vanligtvis sammanväxta och fötterna grenade. Hatten är upp till 10 cm bred, rödbrun, ofta oregelbunden, först fnasig, senare fjällig. Fjällen är uppåtriktade i mitten av hatten medan kanten har mer tilltryckta fjäll. Taggarna på unga fruktkroppar är först ljusa men blir med tiden purpurbruna. Foten är vanligtvis ljusare än hatten. Fotbasen är blågrön vilket den inte är hos några snarlika Sarcodon-arter. Köttet är vitt eller brunaktigt både i hatt och i fot. Lukten är mjölaktig eller gurklik och smaken hos unga fruktkroppar är mild. Som äldre smakar svampen bittert eller brännande. Koppartaggsvampen påminner mest om den allmännare fjälliga taggsvampen (Sarcodonimbricatus) som växer i samma typ av biotop. Den senare är dock vanligtvis större, har gråbrun, inte rödbrun hatt. Den fjälliga taggsvampen har dessutom fjällen på hatten ordnade koncentriskt, vilket inte koppartaggsvampen har.

FÖREKOMST : I Sverige är koppartaggsvampen sällsynt funnen i Västergötland, Östergötland, Värmland, Närke, Södermanland, Uppland, Gästrikland och Medelpad samt på Gotland. I övriga Europa är arten endast känd från Norge och Finland. Svampen är en signalart som indikerar miljöer med höga naturvärden i barrskog.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Sarcodon pseudoglaucopus - Ruttaggsvamp (VU).

EKOLOGI : Arten bildar ektomykorrhiza med tall på kalkrik mark, antingen på sandiga sediment, kalkrik morän eller på kalkberggrund. Arten kan uppträda i olika typer av kalktallskog, men rikligast på något torrare lokaler med lavrik vegetation.

KÄNNETECKEN :  En marklevande, medelstor eller stor, köttig och kompakt taggsvamp med cirka 7–12 cm bred hatt, ibland något större. Hatten är ockragulbrun, ibland med ett grårosa skimmer på unga exemplar. Denna nyans kan en tid bli kvarsittande i hattkanten. Hattytan är först matt och slät, tidigt rutigt uppsprickande med början i hattcentrum. Äldre exemplar blir vanligtvis tydligt fjälliga. Färgen är karaktäristiskt ockragulbrun-brun, utan rödaktiga toner som finns hos exempelvis förväxlingsarten skrovlig taggsvamp (S. scabrosus). Foten är nedåt avsmalnande i en spets, har likartad färg som hatten förutom längst ner där den ibland är blågrå. Fruktköttet är först vitt, men får efter torkning en svagt gulaktig ton. Svampen smakar mjöl och är först nästan mild eller något syrlig, men efter en kort stund blir smaken besk vilket ger en bitter eftersmak.

FÖREKOMST : Arten förekommer sällsynt spridd i södra och mellersta Sverige. Flest växtplatser finns i norra Uppland samt på Rättviksheden i Dalarna där den i kalktallskogen kan uppträda rikligt. Den är dessutom känd från enstaka växtplatser på Öland, Gotland, i Medelpad och Jämtland. Då arten tidigare har förväxlats med flera andra arter är den ofta felaktigt rapporterad. Förutom Sverige är arten känd från enstaka fynd i Norge, Estland, Schweiz och Frankrike.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Sarcodon scabrosus - Skrovlig taggsvamp (NT). 

EKOLOGI : Svampen bildar mykorrhiza i äldre barrskog, särskilt tallskog. Fruktkroppar uppträder från juli till oktober.

KÄNNETECKEN : Hatten på den skrovliga taggsvampen är välvd till utbredd, gråbrun, upp till 15 cm bred, först slät, men som äldre fjällig. Taggarna är först ljusa men blir mörkare med åldern. Foten är av samma färg som hatten, men med blågrön bas. Svampen luktar mjölaktigt och smaken är bitter. Köttet är vitt eller brunaktigt förutom i fotbasen som är blågrön. Två liknande arter har också blåaktig fotbas, bitter taggsvamp (Sarcodon fennicus) och blåfotad taggsvamp (Sarcodon glaucopus). Den blåfotade taggsvampen har dock slät eller rutlikt uppsprucken hatt, ej fjällig, och bitter taggsvamp skiljer sig från den skrovliga taggsvampen genom att lukta bittermandel.

FÖREKOMST : Arten förekommer på Öland och Gotland samt i Skåne, Småland, Västergötland, Östergötland, Värmland, Närke, Södermanland, Uppland, Dalarna, Medelpad, Jämtland och Norrbotten. Äldre fynd finns även från Hälsingland och Ångermanland. Svampen är känd från flera europeiska länder, men är t.ex. försvunnen från Danmark och Storbritannien. Den är rödlistad i Norge (sårbar). Svampen är en signalart som indikerar miljöer med höga naturvärden i barrskog.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Sarcodon squamosus -  Motaggsvamp (NT)

EKOLOGI: Arten bildar mykorrhiza med tall och växer i olika typer av ljusöppna, ofta torra och varma tallskogsmiljöer, t.ex. sandiga tallhedar (moar), grusåsar och tallbevuxna hällmarker. Svampen förekommer främst i tallnaturskogar eller tallskogar av kontinuitetsskogskaraktär där tidigare avverkningar kvarlämnat ett trädskikt med levande tall. Den påträffas oftast i anslutning till gamla träd. Många mycel kan vara mycket gamla och nyetablering med sporer sker troligen bara sällsynt på självsådd tall.

KÄNNETECKEN : En kompakt, stor och köttig marktaggsvamp med ca 10-20 cm bred hatt. Hatten är konvex med länge nedvikt kant och färgen är mörkt gråaktigt rödbrun. Redan på unga exemplar finns grova brunsvarta hattfjäll som är mer eller mindre uppåtstående. Motaggsvamp har tidigare sammanblandats med fjällig taggsvamp Sarcodon imbricatus som har mer trattformiga hattar, ljusare färg och växer med gran. På hyferna finns söljor, vilka syns i mikroskop. Detta skiljer bl.a. otypiska eller gamla exemplar av motaggsvamp från skrovlig taggsvamp Sarcodon scabrosus- en art där hattfjällen har samma rödbruna färg som hatten i övrigt.

FÖREKOMST : Arten förekommer spridd i hela landet och kan lokalt vara relativt allmän där det finns ett större inslag av tallnaturskog, t.ex. i hällmarksområden och i anslutning till glacifluviala sandavlagringar. Den förekommer i stort sett bara i trakter med naturlig förekomst av tall. Svampens totala population i landet bedöms ha minskat sedan 1960-talet och fortsatt kommer att minska p.g.a. skogsbruksåtgärder och eutrofiering av skogsmark. Samma negativa trend har påvisats på flera håll i Europa och arten är idag rödlistad i flera länder.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Sarcodon versipellis - Brödtaggsvamp (VU).

EKOLOGI:Arten är mykorrhizabildande och växer i mossig, äldre barrskog, under gran. Fruktkroppar förekommer från juli till oktober, mest frekvent tidigt på säsongen

KÄNNETECKEN : Brödtaggsvampens hatt är gulbrun, upp till 15 cm bred, länge välvd, slät eller sällsynt med tilltryckta fjäll i mitten och mot kanten trådig. Taggarna är först vitaktiga men blir på äldre fruktkroppar slutligen purpurbruna. Fotbasen är vitaktig men kan ibland vara något blågrön. Smaken är mild eller något bitter och lukten angenäm. Ovanifrån påminner brödtaggsvampens färg och form om brödticka Albatrellus confluens. Brödtaggsvamp liknar också slät taggsvamp Sarcodon leucopus men den senare har större sporer och gråbrun till mörkbrun hatt.

FÖREKOMST : I Sverige är brödtaggsvamp sällsynt och känd från nordvästra Götaland, från Svealand och från Jämtland. Utanför vårt land finns arten bl.a. i Norge, Tyskland, Belgien, Frankrike, Schweiz, Italien ,Österrike, Rumänien och f.d. Tjeckoslovakien. Arten är rödlistad i Norge och Tyskland.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

bottom of page