top of page

 Taggsvampar :

Vetenskapligt namn   -        Auktor    -           Svenskt namn     

Sarcodon                         Quél. ex P.Karst.      fjälltaggsvampar        

Hericium                         Pers.                             koralltaggsvampar     

Hydnellum                     P.Karst.                        korktaggsvampar       

Phellodon                       P.Karst.                        lädertaggsvampar      

Hydnum                          L.:Fr.                             taggsvampar   

 

I några släkten hittar vi bara en eller två arter, de kommer direkt här nedan

Auriscalpium : 1 art

Bankera : 2 arter

Climacodon : 1 art

Gloiodon : 1 art

Släktena precenteras nedan

Auriscalpium

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                       1                                           1                                   1

Auriscalpium vulgare (örtaggsvamp)

Auriscalpium vulgare - Örtaggsvamp.

Ekologi : Barrskog, helst tallskog. På i marken dolda kottar av tall. Sällan på grankottar.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor

Bankera fuligineoalba - Talltaggsvamp (NT)

Ekologi : Arten förekommer i torra tallskogar där den bildar mykorrhiza med tall. Särskilt frekvent är den i sandtallskogar med inslag av gamla träd, t.ex. på grusåsar, stränder och sandhedar. Den förekommer framförallt på näringsfattig och torr mark med inslag av renlavar och lingon. Troligen missgynnas arten av igenväxning som leder till att tjocka förna- och vegetationsmattor bildas och den kan därigenom vara indirekt gynnad av skogsbrand och renbete.

(Kännetecken - En relativt stor och köttig taggsvamp med något knölig hatt som är ca 5-10 (-15 cm) bred, först fint luden sedan glatt. Som ung är den nästan vit, men blir med åldern ljusbrun-läderfärgad-smutsbrun-rödbrun. Hattkanten förblir länge ljus. Vid tillväxten bäddas sand, förna och växtrester in i hatten, då hyferna delvis växer oberoende av varandra, vilket skiljer arten från den närstående grantaggsvampen B. violascens som har slät, ljust violettgrå hatt utan inväxta förnarester. Foten är ljusbrun, upp till 10 cm lång och 3 cm tjock. Taggarna är vita eller svagt rosa, något nedlöpande på foten och sporerna är ofärgade (vitt sporpulver). Svampen har en säregen doft som påminner om curry eller buljong och doften blir särskilt framträdande vid torkning.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Bankera violascens - Grantaggsvamp (NT)

EKOLOGI : Bildar mykorrhiza med gran och troligen även med tall. Den påträffas främst i mossiga och örtrika äldre granskogar på kalkrik mark i något fuktiga lägen, och i norr även i mager tallskog med lång kontinuitet. I Danmark är den också funnen under ädelgran (Abies). På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenterats till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

KÄNNETECKEN : Grantaggsvampen är en marklevande art, vars fruktkroppar kommer fram under hösten. Hatten är violettgrå eller gulaktig till purpurbrunaktig med ljusare kant, 5–17 cm bred. Ovansidan av hatten är torr, först filtluden och senare kal med uppspruckna glesa fjäll, utan inväxta förnarester (till skillnad från många andra taggsvampar), ibland är flera hattar sammanvuxna. Taggarna är 6–7 mm långa, först vita, sedan gråaktiga, nedlöpande. Sporpulvret är vitt. Fruktköttet är ej zonerat i tvärsnitt, det är ganska mjukt, vitaktigt till lilagrått i hatten och purpuraktigt i foten. Foten är ofta förgrenad och avsmalnande mot basen, något filtartad och har samma färg som hatten, eller är något mörkare brun, vanligen med en svagt violett färgton. Svampen har en säregen kryddlik lukt som påminner om fänkål eller curry.

Svensk förekomst: Bofast och reproducerande. Svensk invandringshistoria: Spontan. Grantaggsvampen finns spridd i stora delar av Sverige, men ej på Öland i Blekinge eller i Skåne. Den har en något östlig och kontinental utbredning och finns inom granens naturliga utbredningsområde. Känd från omkring 90 aktuella lokaler i landet. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 3 000. Svampen förekommer även i västra Norge som har ett fuktigt klimat. Där förekommer den även samman med tall. Den finns på flera platser på Själland och Jylland i Danmark. Svampen är ovanlig i hela Europa, den är rödlistad i Tyskland, Polen och Danmark. I det forna Östtyskland anges arten från kalkfattiga marker och mera sällan från kalkrika. Svampen är en signalart som indikerar miljöer med höga naturvärden i barrskog.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Gloiodon strigosus - Borsttagging (VU)

EKOLOGI : Borsttaggingen växer på såväl levande som döda stammar av lövträd, mest asp och sälg, mer sällan även av al och alm. Fruktkropparna visar sig ofta i stamskador och träden är ofta gamla. Den förekommer i både löv- och barrträdsdominerad skog. Lokalerna skall helst ha hög luftfuktighet, t.ex. löv- och blandbestånd längs stränder, i sumpskog och i bäckraviner.

KÄNNETECKEN : Bortstagging är en vidväxt eller tickformad taggsvamp med ofta tegellagda, 1–3 cm breda, ettåriga fruktkroppar. Översidan är brunt borsthårig med något ljusare kant. Taggarna är 5–10 mm långa, i början smutsvita–ljusbruna, senare grålila till brunlila. Köttet är löst och tunt, och begränsat mot översidans bruna borstfilt genom en mörk zon. I fruktkroppen finns skeletthyfer och cystider som färgas blåsvarta i sulfovanillin. Sporerna är tämligen runda, vårtiga och färgas blå i Melzers lösning. Fruktkropparna bildas på hösten, men övervintrande exemplar kan hittas även på våren. Borsttagging kan inte förväxlas med någon annan svamp.

SVENSK FÖREKOMST : Bofast och reproducerande. En sällsynt art, som i Sverige är känd från ca 100 aktuella lokaler från Skåne till Torne lappmark. Tyngdpunkten i artens utbredningen ligger i Svealand. Den är också funnen i Norge och Finland och där rödlistad men ej påträffad i Danmark. I övrigt är den känd från Europa och Nordamerika. Den är klassad som försvunnen i Polen.

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor

bottom of page