Cortinarius phaeosmus - Muskotspindling (NT)

Ekologi : Muskotspindling bildar mykorrhiza med bok, möjligen avenbok, i ängsbokskog på kalkrik mark. Från kontinenten uppges den växa associerad även med avenbok och andra lövträd. Fruktkropparna uppträder vanligen på torr naken mark eller bland lövförna. Växtmiljöer i Sverige är huvudsakligen äldre bokskogar som har haft en lång trädkontinuitet. Den förefaller ha likartade miljökrav som nunnespindling, C. foetens, blågrå spindling, C. luhmannii, och lövängsspindling, C. cagei. På de svenska lokalerna finns det bara ett fåtal upp till fem mycelindivider per lokal som var för sig kan bilda flera fruktkroppar, ibland i ringar. Mycelindivider av spindelskivlingar är, bland annat beroende på deras ålder, mellan flera 10 tals till flera hundra kvadratmeter stora. Varje mycelindivid (genet) kan upprepat ha fragmenterats till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ, schablonmässigt översätts 1 genet av mykorrhizasvampar till 10 rameter vid den svenska rödlistningen). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen. (Kännetecken - Muskotspindling är en medelstor anonym Telamonia med speciell och stark lukt av persilja eller muskot. Fruktkropparna växer ofta tuvade. Hatten är 2–6 cm bred, först koniskt klockformig och sedan jämnt utbredd ofta med en bred puckel eller valk som för tankarna till ett brutet tak. Hatten är hygrofan. Ofta torkar puckeln ut före kanten som ibland är svagt kantstrimmig. Hattfärgen är först ljust glansig, sedan glatt och mörkt brun. Vid torka blir färgen gråbrun till ljust ockragul. Unga exemplar har längs kanten en ljus silkesaktig velumzon. När fruktkroppen är äldre svartnar ofta kanten fläckvis. Foten är glansigt fibrig, vit till gråvit och ibland med violett ton i toppen, jämntjock, mot basen ofta böjd och klubb- till knölformig. Den mörknar vid tumning. Velum är vitt, synligt som en tunn silkesaktig zon eller vitt och på äldre fruktkroppar otydligt. Kött gråvitt till brunt, i fottoppen vattrat. Sporerna är ellipsoida till mandelformiga 9–10 x 5–6 µm svagt och tätt men isolerat vårtiga. En möjlig förväxlingsart är svartnande spindling, Cortinariusuraceus, som även den får svarta fläckar som gammal, men har obetydlig lukt och mer eller mindre jämntjock och mörkare fot. Även andra arter i Cortinarius brunneus-gruppen är tänkbara förväxlingsarter, men flertalet av dessa är utpräglade barrskogsarter. Kastanjespindling, Cortinarius erubescens, växer också ofta i knippen på bar mark i både löv- och barrskog, men har mörkt kastanjebrun hatt som inte svartnar, svag lukt och ljus fot där velum och fotbas rodnar. Kastanjespindlingen är relativt vanlig i Sverige. Sommarspindling, Cortinarius vernus, har mörkt röd- till svartbrun, klockformig hatt, jämntjock fot med rodnande fotbas och rundade starkt vårtiga sporer.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza