top of page

Cuphophyllus

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                      11                                         11                                 11

Varietet                              6                                          5                                   5

Cuphophyllus canescens (tennvaxskivling), Cuphophyllus cinerellus (lappvaxskivling), Cuphophyllus colemannianus (brun ängsvaxskivling)

Cuphophyllus flavipes (lila vaxskivling), Cuphophyllus fornicatus (musseronvaxskivling), Hygrocybe fornicata var. fornicata

Hygrocybe fornicata var. lepidopus, Cuphophyllus lacmus (grålila vaxskivling
Cuphophyllus pratensis var. pallidusCuphophyllus pratensis var. pratensisCuphophyllus pratensis (ängsvaxskivling)

Hygrocybe roseascen, Cuphophyllus russocoriaceus (lädervaxskivling, Cuphophyllus virgineus (vit vaxskivling)

Cuphophyllus virgineus var. fuscescens (ögonvaxskivling)Cuphophyllus virgineus var. ochraceopallidus

Cuphophyllus virgineus var. virgineus

Cuphophyllus colemannianus - Brun ängsvaxskivling : Nära hotad NT

EKOLOGI : Brun ängsvaxskivling växer i örtrik, lågvuxen grässvål. Den är kalkgynnad och därför huvudsakligen knuten till örtbackar och betesmarker på kalkrika jordar. Den förekommer ofta tillsammans med andra vaxskivlingar. I Mellaneuropa växer arten på alpängar.

KÄNNETECKEN :  Brun ängsvaxskivling är en liten till medelstor, 4–6 cm hög vaxskivling med långt nedlöpande, gråbruna skivor. Hatten är först kanelbrun eller mörkare brun, men bleknar senare ut med början i hattens kanter, vilket ger hattens centrum en mörkare nyans. Hattkanten är tunnköttig, vilket på urblekta exemplar gör att skivorna lyser igenom så att kanten blir strierad. Hattens yta är blank, i väta något klibbig eller hal, ej torr. Fruktkropparna kommer om hösten. Arten kan möjligen förväxlas med små, mörka exemplar av ängsvaxskivling (H. pratensis), men denna har ljusare skivor, torr hatt och gulröd färgton.

FÖREKOMST : Brun ängsvaxskivling är funnen spridd i elva landskap från Skåne till Jämtland. Den är ej ovanlig på Öland. Den är även känd från Danmark, Norge och Finland, flera länder i Mellaneuropa samt från Nordamerika. Arten är överallt sällsynt och rödlistad i bl.a. Danmark och Tyskland.

EKOLOGISK GRUPP: Okänd

Cuphophyllus flavipes - Lila vaxskivling Nära hotad (NT)

EKOLOGIi : Arten växer på ogödslad, mossig gräsmark, som hävdas genom bete eller slåtter. Den föredrar neutrala eller basiska jordar.

KÄNNETECKEN: Lila vaxskivling är en medelstor vaxskivling med klibbig, brungrå eller violettgrå hatt, vars kant i början är inrullad. Lamellerna är tjocka, glesa och långt nedlöpande, gråtonade. Foten är jämntjock eller tillspetsad och ljus med gulaktig bas. Sporerna är rundade. En närstående art på samma slags marker är grålila vaxskivling (Hygrocybe lacmus). Denna har dock aldrig gul fotbas och skall dessutom ha mer långsträckta sporer.

FÖREKOMST : Endast ett 50-tal fynd har registrerats, spridda från Skåne till Medelpad. Arten torde dock vara vanligare än så, men på grund av att den tillhör ett taxonomiskt trassligt komplex av arter har antalet säkra noteringar blivit lågt. Den har minskat under senare decennier på grund av att lämpliga biotoper har försvunnit. Den anges som ovanlig i de övriga nordiska länderna liksom i resten av Europa och den är också rödlistad på många håll bl.a. i Tyskland där den klassas som akut hotad.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Cuphophyllus lacmus - Grålila vaxskivling Sårbar (VU)

EKOLOGIi : Grålila vaxskivling växer i lågvuxen mager gräsmark, t.ex. naturbetesmark. Arten är sannolikt något kalkgynnad.

KÄNNETECKEN : Grålila vaxskivling är en liten till medelstor vaxskivling, 3–6 cm hög, med 2–4 cm bred, gråblå eller grålila hatt som är smetigt hal i väta. Skivorna är grå och långt nedlöpande på den vita foten. Fruktkropparna kommer på hösten.

FÖREKOMST : Grålila vaxskivling förekommer sällsynt över hela landet. De flesta fynden är hittills gjorda i västra Götaland, i Mälardalen och i Medelpad. Den är rapporterad från Danmark, Norge och Finland men är även där sällsynt. Arten är också uppgiven från olika länder i Europa samt från Nordamerika. Grålila vaxskivling ingår i en delvis outredd artgrupp av gråvioletta vaxskivlingar. I vårt land förekommer minst fem olika typer, vilka alla är sällsynta eller mycket sällsynta. En typ växer i vitmossa i kärr och kallas Hygrocybe cinerella. Övriga arter är hotade och växer i naturbetesmark och hackslåttängar. Den vanligaste av dessa är grålila vaxskivling. Övriga arter är tennvaxskivling (Hygrocybe canescens), lila vaxskivling (Hygrocybe flavipes) och strålvaxskivling (Hygrocybe radiata).

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Cuphophyllus pratensis - Ängsvaxskivling

EKOLOGIi : Ängs- och betesmark samt gläntor. Även rik lövskog. Marken. Enligt Artfakta. Jag vill lägga till ogödslade gräsmattor som gröningar, tomtmark, parker, kyrkogårdar och liknade.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Cuphophyllus pratensis var. pallidus

EKOLOGI : Ingen info på Dyntaxa ( Jag hittar den i rik betesmark med lång hävd))

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Cuphophyllus russocoriaceus - Lädervaxskivling (NT)

EKOLOGI: Lädervaxskivling växer huvudsakligen på näringsfattig, ogödslad naturlig fodermark, som hävdas genom bete eller slåtter, mest på +- basiskt underlag men även på svagt sura marker. Kan ibland förekomma på vägrenar, stabiliserade dyner eller öppna platser i skog. Utpräglad senhöstart, som normalt kommer först under andra halvan av september och då oftast ses tillsammans med andra vaxskivlingar som förväxlingsarten vit vaxskivling (Hygrocybe virginea). Kan vissa år uppträda ända in i december.

KÄNNETECKEN : Lädervaxskivlingen är en liten vitaktig till gräddgul, mera sällan ljust brungul art med mycket karakteristisk, rätt stark men behaglig lukt, som brukar liknas vid den hos ryssläder. Kan i fält vid första påseendet lätt tas för vit vaxskivling, Hygrocybe virginea, men den typiska lukten i kombination med starkare gultoner avslöjar den. Det sena uppträdandet, vanligen först under senare hälften av september, är också kännetecknande för arten.

FÖREKOMST : Arten är spridd över hela Sverige med ett hundratal kända lokaler. Fynduppgifter saknas dock för områden i söder som Blekinge, delar av Småland och Gotland. I Norrland är inga fynd kända från Gävleborgs och Västerbottens län. Drygt hälften av registrerade lokaler återfinns i Västra Götalands län. Arten är upptagen på den norska rödlistan och anges som ganska sällsynt i Danmark. I Tyskland betecknas den som sällsynt men är utbredd över hela landet. Lädervaxskivlingen förekommer spridd över nästan hela norra halvklotet från arktisk-alpina trakter till områden med submediterrant klimat. På grund av sitt sena uppträdande kan lädervaxskivlingen mycket väl vara något underrepresenterad i fyndstatistiken. Lädervaxskivlingen finns med i den norska rödlistan (NT).

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Cuphophyllus virgineus - Vit vaxskivling

EKOLOGI: Naturbetesmark och annan gräsmark. Marken. Enligt Artfakta. Jag vill lägga till ogödslade gräsmattor som gröningar, tomtmark, parker, kyrkogårdar och liknade.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

bottom of page