top of page

Hygrocybe - Hagvaxingar : 

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                    30                                        29                                29

Varietet                            15                                        10                                  7

Hygrocybe acutoconicaHygrocybe acutoconica var. konradiiHygrocybe acutoconica var. acutoconica (spetsvaxskivling)

Hygrocybe aurantiosplendens (fager vaxskivling), Hygrocybe calciphila (kalkvaxskivling), Hygrocybe cantharellus (kantarellvaxskivling),   Hygrocybe ceracea (spröd vaxskivling), Hygrocybe chlorophana (gul vaxskivling), Hygrocybe citrinovirens (gröngul vaxskivling)

Hygrocybe coccinea (blodvaxskivling), Hygrocybe coccineocrenata (myrvaxskivling)

Hygrocybe conica (toppvaxskivling)Hygrocybe conica var. conicoidesHygrocybe conica var. conica

Hygrocybe conica var. pseudoconicaHygrocybe conica var. conicopalustrisHygrocybe conica var. chloroides

Hygrocybe constrictospora (korallvaxing)

Hygrocybe glutinipes (slemvaxskivling), Hygrocybe glutinipes var. glutinipes, Hygrocybe glutinipes var. rubra

Hygrocybe helobia (vitlöksvaxskivling, Hygrocybe hygrocyboides, Hygrocybe insipida (småvaxskivling)

Hygrocybe intermedia (trådvaxskivling)

Hygrocybe miniata (mönjevaxskivling)Hygrocybe miniata var. miniataHygrocybe miniata var. mollis

Hygrocybe mucronella (bitter vaxskivling), Hygrocybe olivaceonigra, Hygrocybe phaeococcinea (mörk blodvaxskivling)

Hygrocybe punicea (scharlakansvaxskivling), Hygrocybe quieta (luktvaxskivling), Hygrocybe radiata (strålvaxskivling)

Hygrocybe reidii (honungsvaxskivling), Hygrocybe salicis-herbaceae

Hygrocybe spadicea (dadelvaxskivling)Hygrocybe spadicea var. spadiceaHygrocybe spadicea var. albifolia

Hygrocybe splendidissima (praktvaxskivling), Hygrocybe subpapillata (knoppvaxing)

Hygrocybe substrangulataHygrocybe substrangulata var. substrangulataHygrocybe substrangulata var. rhodophylla

Hygrocybe turunda (mörkfjällig vaxskivling)

Hygrocybe acutoconica - Spetsvaxskivling.

EKOLOGI : Naturbetesmark. Gräs- och betesmark, skogsgläntor, vägkanter. Kalkrik mark.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe acutoconica var. acutoconica

EKOLOGI: ?

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

NOTERING : Ingen info i Artfakta men enligt "The genus Hyrocybe" David Boertmann så har den samma krav som Hygrocybe acutoconica - Spetsvaxskivling

Hygrocybe acutoconica var. konradii ( Osäker )

EKOLOGI: ?

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

NOTERING : Ingen info i Artfakta men enligt "The genus Hyrocybe" David Boertmann så har den samma krav som Hygrocybe acutoconica - Spetsvaxskivling

NOTERING : Detta fynd avviker såpas mycket makroskopiskt från Hygrocybe acutoconica - Spetsvaxskivling och karaktärena på detta fynd stämmer mycket bra med Hygrocybe acutoconica var. konradii. Tyvärr inga mikroskopiska karaktärer men jag ska försöka återfinna den på platsen. 

OBS! Räknar inte in den som ett fynd ännu.

Fager vaxskivling - Hygrocybe aurantiosplendens (NT).

EKOLOGI : Fager vaxskivling växer i gammal, kontinuerligt hävdad, ogödslad fodermark, t.ex. hackslått eller naturbetesmark. Den har merparten av sin population i ängs- och betesmarker men hittast sällsynt i miljöer med spridda träd och i skog. På Öland finns den i rik ädellövskog av ask/almtyp. Det finns flera uppgifter från lundar och lövängar, från ädellövskog till fjällbjörkskog. I Jämtland växer den tillsammans med brunkulla och i Medelpad bl.a. på hackslått med rikligt av ängs- och fältgentiana. I Norge ligger 75% av artens lokaler på ängs- och betesmarker och resten in skog (2011). Fager vaxskivling tycks föredra kalkrika lokaler.

Fager vaxskivling har individfattiga populationer av långlivade till mycket långlivade individer. Som regel förekommer fruktkroppar bara på någon enstaka eller få platser på en lokal. Likså förefaller antalet individer på landskapsnivå att vara mycket lågt. Spridning som resulterar i en lyckad nyetablering är förmodligen sällsynt, eftersom deras livsmiljöer blivit allt sällsyntare. Mitt fynd på sandig torr moss-gräs- och örtrik
hed, med ljung- och kråkris men här i mer öppen sandmark med sandrör där jag även hittat flörea andra arter vaxskivlingar. Troligen har sandrören brett ut sig över tidigare rena moss-gräs-hedmark.

KÄNNETECKEN : Fager vaxskivling är en relativt kraftig, ca 7–10 cm hög, orange till gul vaxskivling, som kännetecknas av bl.a. bred, torr och trådig, gul fot. Hatten är vanligen klockformig, glänsande orange och något klibbig i väta. Fruktkropparna uppträder på hösten.

FÖREKOMST : Fager vaxskivling finns från Skåne och upp till Medelpad och Jämtland. Det finns 70 kända aktuella lokaler i landet (2015). En iögonfallande, väl känd och väl eftersökt art. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 300. I Norden är den i övrigt känd från ett par lokaler i Danmark. Den är funnen i ett flertal länder i Syd- och Mellaneuropa samt i Storbritannien men är överallt mycket sällsynt. I Schweiz växer arten upp till 1800 m, och den tycks mest vara knuten till bergsområden. Arten är rödlistad i bl.a. Danmark, Norge, Polen och Tyskland.

HOT : De viktigaste orsakerna till att fager vaxskivling och andra ängssvampars tillbakagång är ändrad markhävd och igenväxning. Jordbrukets stora förändringar under 1900-talet har lett till att bete och slåtter minskat och en omfattande igenväxning.Minskningen och förstörelsen av lokaler har varit mycket dramatisk. Fager vaxskivling och andra ängssvampar tål inte gödsling som medför ökad halt av kväve och fosfor och finns därför in på gödslade grämarker. Den omfattande användning av konstgödsel har troligen utrotat ängssvamparna över mycket stora arealer. Övergödning genom kvävenedfall bedöms också kunna vara en bidragande faktor till ängssvamparnas tillbakagång.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe cantharellus - Kantarellvaxskivling
EKOLOGI : 
Hed- och ängsmark samt betesmark och skogsbryn. Marken.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe ceracea - Spröd vaxskivling

EKOLOGI: Gräs- och betesmark, skogsgläntor, vägkanter och park. Marken, bl.a. på gamla gräsmattor. Enligt Artfakta. Jag vill lägga till ogödslade gräsmattor som gröningar, tomtmark, parker, kyrkogårdar och liknade.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe chlorophana - Gul vaxskivling

EKOLOGI: Hed- och ängsmark, naturbetesmark, vägkanter och park. Marken. Enligt Artfakta. Jag vill lägga till ogödslade gräsmattor som gröningar, tomtmark, parker, kyrkogårdar och liknade.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe citrinovirens - Gröngul vaxskivling : Sårbar VU

EKOLOGI : Arten växer i mager gräsmark, ibland med hedartad prägel. Dess biotopkrav är ännu dåligt kända. De svenska lokalerna ligger i områden som har relativt hög kalkhalt i moränen. Arten är dock knuten till mager grässvål liksom många andra vaxskivlingar.

KÄNNETECKEN : Gröngul vaxskivling är en medelstor, 7–10 cm hög, gul eller gröngul vaxskivling. Den har torr och trådig, konisk hatt med en spetsig puckel. Fibrerna i hatthuden blir med åldern ofta bruna eller gulbruna. Skivorna är vita och ej fastväxta vid foten. Foten är gul, ibland med ett svagt orange inslag. Fruktkropparna är framme på hösten.

FÖREKOMST : Gröngul vaxskivling är endast känd från ett fåtal platser i Skåne, Småland, Västergötland, Östergötland, Södermanland, Värmland, Västmanland, Uppland, Dalarna, Medelpad och Jämtland. I övriga Norden har den påträffats några gånger i Danmark och på Färöarna, samt i Norge och södra Finland. Svampen är även funnen i Syd- och Mellaneuropa samt i Storbritannien. Den är överallt mycket sällsynt. 

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe coccinea - Blodvaxskivling

EKOLOGI : Hed- och ängsmark samt betesmark och skogsbryn. Marken. Enligt Artfakta. Jag vill lägga till ogödslade gräsmattor som gröningar, tomtmark, parker, kyrkogårdar och liknade.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe conica - Toppvaxskivling

EKOLOGI : Gräs- och betesmark och lövskog. Även fjällhed. Marken. Enligt Artfakta. Jag vill lägga till ogödslade gräsmattor som gröningar, tomtmark, parker, kyrkogårdar och liknade.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Slemvaxskivling - Hygrocybe glutinipesocybe

EKOLOGI: Denna art växer, som flertalet små vaxskivlingar, på ogödslad gräsmark men den förekommer ofta också på naken jord i lövlundar och snår. På växtplatserna hittas den ofta i stora grupper. Den förefaller ej vara kalkgynnad.

KÄNNETECKEN : Slemvaxskivling är en av de ganska många små, gula vaxskivlingarna. Hatten blir upp till 3 cm bred, först välvd med nedböjd kant, senare nästan plan, slemmig, helt citrongul eller något orange i mitten, genomskinligt strimmig. En helt röd form har också rapporterats, men den är mycket sällsynt och kanske inte ens funnen i Sverige. Lamellerna är brett vidväxta eller något nedlöpande, blekgula. Foten är mestadels tämligen lång och slank, cylindrisk, gul eller orangegul och slemmig. Sporerna är cylindriska eller avlångt ellipsoida (mest 7–8,5 x 4–5 µm), ofta något insnörda i mitten.

FÖREKOMST : Arten förekommer ganska sällsynt i södra och mellersta Sverige, från Skåne upp till Norrbotten. Hittills har en stor del av fynden rapporterats från Västergötland, vilket delvis beror på att där finns många hävdade marker, men även på att många mykologer är verksamma där. Den uppträder med ungefär samma frekvens i de övriga nordiska länderna (rödlistad i Norge) och i Mellaneuropa. Det är dock svårt att få en total bild av utbredning och frekvens på grund av att namnet ibland använts på andra arter.

HOT : Det främsta hotet mot arten är att hävden upphör, så att en lågvuxen grässvål ersätts med högvuxet gräs. Granplantering på gamla hagmarker är ett hot. Gödsling av dessa marker är ett allvarligt hot. Gödsling ger ändrad markkemi och förändrar konkurrensförhållanden mell

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe insipida - Småvaxskivling

EKOLOGI : Hed- och ängsmark samt betesmark och lund. Marken.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe intermedia - Trådvaxskivling (VU)

EKOLOGI : Arten växer i naturlig fodermark, huvudsakligen i betesmark och i mager grässvål tillsammans med andra vaxskivlingar.

KÄNNETECKEN : Trådvaxskivling är en medelstor, relativt kraftig, rödorange eller gulorange svamp med torr, trådig hatt och fot. Hatten är 2–7 cm bred, fibrig med inväxta trådar och småfjällig. Foten är 3–6 cm hög, kraftig och av samma färg som hatten. Skivorna är vita till gulvita.

FÖREKOMST : Trådvaxskivling är mycket sällsynt med fynd i ett bälte från Bohuslän till Stockholm samt ett fynd vardera i Skåne och Medelpad. Den senare uppgiften är dock osäker. Den är känd från Danmark och Norge genom några få fynd. Arten är dessutom funnen i några länder i Syd- och Mellaneuropa samt i Storbritannien. Arten är rödlistad i Polen och Tyskland.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe miniata - Mönjevaxskivling

EKOLOGI : Hed- och ängsmark samt betesmark och lövskog. Marken. Ofta sandig. Enligt Artfakta. Jag vill lägga till ogödslade gräsmattor som gröningar, tomtmark, parker, kyrkogårdar och liknade.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe mucronella - Bitter vaxskivling

EKOLOGI : Ängsmark och naturbetesmark samt lövskog. Kalkrik mark. I lövskog på bar jord. Enligt Artfakta. Jag vill lägga till ogödslade gräsmattor som gröningar, tomtmark, parker, kyrkogårdar och liknade.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe phaeococcinea - Mörk blodvaxskivling

EKOLOGI : Svampen lever i kortbetad grässvål på ogödslad gräsmark och på strandängar. Fruktkropparna uppträder ofta i små grupper. Arten växer oftast i magra områden och förefaller inte vara kalkgynnad. I Nederländerna är den också funnen på torvjord.

KÄNNETECKEN : Mörk blodvaxskivling är vanligen mycket liten, hatten blir endast upp till 25 mm bred. Enstaka exemplar upp till 5 cm har dock rapporterats. Hatten är först halvklotformad, men blir sedan oregelbundet utplattad eller t.o.m. nästan navlad i mitten. Den är slät, torr och matt. Färgen är ganska mörkt röd med smal gul kant, mycket sällan nästan helt gul. Arttypisk är en svartaktig beläggning som brukar finnas åtminstone i mitten. Lamellerna är brett vidväxta, ibland nedlöpande med tand, bukiga, vanligen mer eller mindre orangeröda. Foten är cylindrisk eller avsmalnande neråt, hos stora exemplar tillplattad, av hattens färg eller ljusare, torr och slät. Hela Svampen är påfallande bräcklig.

FÖREKOMST : Arten förekommer sällsynt i hela landet. I övrigt är den känd från Danmark, Norge, Färöarna, Nederländerna och Ryssland. Förmodligen finns arten vitt utbredd men den är sent beskriven och kanske ännu inte uppmärksammad överallt.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe punicea - Scharlakansvaxskivling (NT)

EKOLOGI : En art som är typisk för magra, ogödslade naturbetes- och slåttermarker. Ibland kan den även uppträda på naken jord i skogsbryn och lundar och då på lite rikare mark. I USA sägs den växa i skog.

KÄNNETECKEN : Scharlakansvaxskivling är den största av de rätt många röda vaxskivlingarna på gräsmark. Hatten är trådig och kan bli ca 10 cm bred. I fuktigt tillstånd är den mörkt blodröd eller brunröd och något klibbig, medan den i torrare väder eller med tiden blir mer orangeröd. Lamellerna är tjocka, glesa och breda, först ljusgula men småningom orangegula. Foten är kraftig, ofta mer än centimetertjock, gulröd och tydligt fibrig med vitaktig bas. Andra röda vaxskivlingar, t.ex. blodvaxskivlingen H. coccinea, är mindre, har slätare fot och gul fotbas.

FÖREKOMST : En förr relativt vanlig art, som under de senaste decennierna minskat betydligt i takt med att gamla betes- och slåttermarker försvunnit. I Götaland och Svealand har den funnits lite varstans på lämpliga ställen. I Norrland verkar den ha varit betydligt ovanligare, men det beror kanske på att stora områden åtminstone förr var mykologiskt nästan helt outforskade. I Medelpad är arten funnen på flera ställen. Den är uppenbarligen mycket sällsynt i fjällnära områden. Utbredning och tendens är ungefär likartad i de övriga nordiska länderna, förutom i delar av Norge. Där tycks den fortfarande vara relativt vanlig, vilket säkerligen beror på att man i Norge har kvar utmarksbete och slåtter i större omfattning än hos oss. Arten förekommer spritt i mellersta och västra Europa, men sägs ha blivit ovanlig på senare år. Möjligen är den mer frekvent i alpområdet. Finns även i Nordamerika.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe quieta - Luktvaxskivling

EKOLOGI : Arten växer på naturbetesmark etc, men tillhör de arter hagvaxskivlingar som man emellanåt träffar på även inne i rika lövlundar. Den förefaller vara kalkgynnad. På lämpliga marker i kalktrakter kan den förekomma i mängd under gynnsamma år, men i utpräglat sura områden ses den sällan eller aldrig.

KÄNNETECKEN : Luktvaxskivling är en medelstor men relativt köttig art bland de gula till röda vaxskivlingarna. Hatten är slät och torr, mättat gul eller något orange i början, med tiden urbleknande och ofta något olivtonad. Lamellerna är urnupna, mycket glesa och tjocka och har samma färg som hatten. Foten är gul, slät och torr, ofta ihålig och fårad eller tillplattad. Lukten är speciell, påminnande om bärfis eller ekriska (Lactarius quietus).

FÄREKOMST : En ganska sällsynt men i vissa trakter mera rikligt förekommande art, utbredd från Skåne åtminstone upp till mellersta Norrland. Den har avtagit i frekvens på grund av minskad tillgång på lämpliga biotoper. Den förekommer även i de övriga nordiska länderna och betraktas där som sällsynt. Arten är vitt utbredd men inte särskilt vanlig i mellersta och västra Europa. Arten är rödlistad i bl.a. Danmark, Norge, Polen och Tyskland

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe reidii - Honungsvaxskivling

EKOLOGI : Hed- och ängsmark samt betesmark och lövskog. Marken. Enligt Artfakta. Jag vill lägga till ogödslade gräsmattor som gröningar, tomtmark, parker, kyrkogårdar och liknade.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Dadelvaxskivling - Hygrocybe spadicea. (VU).

EKOLOGI : Dadelvaxskivling förekommer i mager grässvål, ofta på torra kalkrika betesmarker och örtbackar. I Uppland är den bl.a. funnen tillsammans med backsippor i anslutning till ett fornminne, och i Östergötland växer den i en hästhage kring uppstickande hällpartier. I Västergötland är den funnen i mossig naturbetesmark. I Finland anges den växa på svedjemarksängar och torrängar. Mitt fynd på sandig torr moss-gräs- och örtrik hed, med ljung- och kråkris.

KÄNNETECKEN : Dadelvaxskivling är en medelstor, 5–7 cm hög, karakteristisk vaxskivling. Den har kontrasterande ljust citrongula skivor under en mörk, dadelbrun eller som torr nästan svart hatt. I väta är hatten hal och något slemmig, i torka är den radiärt uppsprickande och torr. Foten är gul, torr och trådig. Arten kan knappast förväxlas med andra vaxskivlingar i öppna gräsmarker. Fruktkropparna uppträder ofta tidigt på hösten och ibland redan under sommaren.

FÖREKOMST : Dadelvaxskivling är funnen i södra och mellersta Sverige upp till ekens naturliga nordgräns. Nordliga fynd har dessutom gjorts i Medelpad och Jämtland. Arten är vid enstaka tillfällen funnen i Danmark, på Island, i Norge och i Finland. Den är känd från ett flertal länder i Europa samt i Nordamerika men är överallt sällsynt eller mycket sällsynt. Arten är rödlistad och klassad som akut hotad i bl.a. Danmark, Finland och Tyskland medan den anses som försvunnen i Polen.

HOT : Det främsta hotet är att hävden upphör så att ängs- och hagmarker växer igen. Användning av gödning på lokalerna och skogsplantering är också negativa.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe splendidissima - Praktvaxskivling (NT)

EKOLOGI : Praktvaxskivling växer i hedartad, sur och mager gräsmark med stagg och ljungtuvor på betad mark med lång historia av hävd, ofta bland mossa. De allra flesta fynden i såväl Sverige som i Norge är från öppna marker och bara ett fåtal från betade skogar.

Praktvaxskivling har individfattiga populationer av långlivade till mycket långlivade individer. Som regel förekommer fruktkroppar bara på någon enstaka eller få platser på en lokal. Likså förefaller antalet individer på landskapsnivå att vara mycket lågt. Spridning som resulterar i en lyckad nyetablering är förmodligen sällsynt, eftersom deras livsmiljöer blivit allt sällsyntare.

KÄNNETECKEN : Praktvaxskivling är en medelstor till stor, blodröd–orange vaxskivling med 3–6 cm bred hatt, som från början är välvd mot foten, trubbigt konisk, senare utbredd med ojämn, vågig hattkant. Hattytan är i väta svagt smetig, annars torr. Skivorna är svagt vidhäftade foten eller nästan fria, ljusare än hatten och med gulaktig egg. Foten är kraftig, ofta tillplattad, torr och fibrig, röd som hatten eller något ljusare gulröd. Köttet är saffransgult, just under hatthuden rött. Svampen avger som färsk eller vid torkning en sötaktig doft av honung. Arten är robustare än den närstående blodvaxskivlingen, H. coccinea, vilken även skiljer sig genom att ha klibbig, vaxartad hattyta, vidväxta till svagt nedlöpande skivor och mindre kraftig fot. Scharlakansvaxskivling H. punicea har nästan cylindrisk fot med vit märg. Ingen av dessa två arter luktar honung.

FÖREKOMST : Praktvaxskivling finns i Götaland och Svealand med några få fynd i Dalarna och Jämtland. Det finns 100 kända aktuella lokaler i landet (2015). En iögonfallande, väl känd och väl eftersökt art. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500. I Norge har arten aktivt eftersökts på senare år och är nu känd från 250 lokaler. Den betraktas där som sällsynt men med lokalt rikare förekomster. Arten har sannolikt en sydlig–sydvästlig utbredning i Europa. Den är rödlistad i bl.a. Danmark, Norge och Tyskland.

.EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe subpapillata - Knoppvaxing (NT)

EKOLOGI: Arten växer i ogödslade, naturliga fodermarker. De flesta fynden är från fina slåtter- och betesmarker. Gruppen hagvaxskivlingar bildar en dåligt känd form av mykorrhiza. Svampen förekommer från juli till i början av september.

KÄNNETECKEN : Knoppvaxing är en lite, röd eller orange vaxskivling med klibbig, vanligtvis papillös hatt som ung, senare blir hatten torr och matt och slutligen hårig. Den har vaxartade glesa lameller, som är brett vidvuxna eller nedlöpande med en tand. Hatten är 4–30 mm bred, kanten är vågig och något genomskinligt strimmig. Lamellerna är gula till mörkt orange med blekgul egg. Foten är torr, guldgul och mera orange upptill. Den är 20–50 mm lång och slank, något vidgad vid basen. Lukt och smak är obetydlig. Sporerna är 7–9 x 4–6 µm, ellipsoida till avlånga, sällan konkava. Basidierna kan vara både 4- och 2-sporiga, båda typerna finns ofta samtidigt hos denna art. Hygrocybe subpapillata liknar H. glutinipes, men har torr fot, bredare sporer och papillös hatt som är slemmig men inte klibbig.

FÖREKOMST : I Sverige är arten känd från ett 10-tal lokaler (varav 4 är aktuella), i Kalmar län på Öland, i Skånes, Jönköpings, Västra Götalands, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands och Dalarnas län. Arten är troligen förbisedd. Den är känd endast från ett fåtal europeiska länder, vilka förutom Sverige är; Danmark, Norge, Grönland, Tyskland och Frankrike. Arten är även känd från Nordamerika.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

HOT : Det största hotet mot arten är den fortgående igenväxningen och igenplanteringen av ängs- och betesmarker på grund av minskande eller upphörd hävd. Även användning av gödning för att förbättra betet riskerar på sikt artens fortbestånd.

NOTERING :  Mitt fynd på gamal betesmark hedartad fälad :  SWEREF99 TM (nord, öst) 6239967, 345048

bottom of page