top of page

Gomphus clavatus - Violgubbe (VU)

Ekologi : I Sverige bildar violgubbe mykorrhiza med huvudsakligen gran och sparsamt med bok, utomlands är den rapporterad att även växa tillsammans med ädelgran, tall och ek. I Sverige ligger nästan alla växtplatser i grandominerade barrskogar och knappt 10 växtplatser i boksskog. I Mellan- och Sydeuropa växer den huvudsakligen i bokskog. Den växer huvudsakligen under gran i örtrika barrskogar på mullrika brunjordar. Marken utgörs normalt av kalkhaltig morän, lerbotten eller kalkberggrund. Moränen kan ibland vara ganska blockig. De örtrika barrskogsbestånden har ofta hög bonitet, är flerskiktade, gamla och har tidigare använts för skogsbete. 

Vanligen ligger violgubbens växtplatser på frisk, mossrik mark i svaga sluttningar eller i småkuperad terräng och ofta i övergångszonen mellan den torrare och fattigare risvegetation på mer bergig mark och den mer fuktiga och näringsrika örtvegetation i lägre liggande fuktstråk eller sumpskog. Såväl i grandominerad barrskog som i boksskog förefaller rörligt markvatten och kalkhaltig jord vara viktiga ståndortskrav. Violgubben växer i täta grupper eller stora gyttringar, vanligtvis i ofullständiga häxringar eller i långa rader. Det är få mykorrhizasvampar som har häxringar, där dess mycel som växer till i form av en expanderande ring. Violgubbens häxringarna är vanligen mellan 1-7 meter i diameter men kan i sällsynta fall bli upp till 12-14 meter i diameter. En häxring som följdes under sju år utanför Uppsala ökade diametern med 15 cm per år (uppgift från Gillis Aronsson). Förmodligen varierar tillväxten beroende på förutsättningarna i marken och med olika årsmån. Hos röddroppig taggsvamp med sammanhängande täta vita mycelmattor rapporteras t ex en tillväxthastighet på 2-3 cm/år. Stora häxringar av violgubbe förekommer bara i gamla skogar som kan vara myket gamla, troligen betydligt äldre än hundra år. Förmodligen är beror detta på att det funnits en lång trädkontinuitet på dessa platser. - Bildar mykorrhiza med gran och bok och ev. andra trädslag i ängsgran- och ängsbokskog på kalkrik mark. En välkänd art som är väl inventerad och som har sin kärnutbredning i Upplands kusttrakter. Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för violgubbe 2006-2016 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Ett mindre antal av dessa nyfunna lokaler har hunnit få ett formellt naturskydd. Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt, huvudsakligen p.g.a. avverkningar och krympande areal skogar av lämplig kvalitet. Återetablering och förekomster efter avverkningar ovanlig, mycel förefaller möjligen kunna fortleva med med hänsynsträd. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning

(Kännetecken - Violgubbe är en kantarellik, köttig och kompakt, trattformad svamp med ett åsigt till rynkigt hymenium av violett till brunviolett färg. Den släta översidan är smutsigt brungul, ofta med inslag av violett. Fruktkropparna, som kommer på hösten, är 5–15 cm höga och upptill ca 10 cm vida. Violgubben är enda arten av släktet Gomphus i norra Europa och det finns ingen snarlik art att förväxla den med.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

bottom of page