Albatrellus :

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                       6                                          5                                   5

Albatrellus citrinus (gul lammticka), Albatrellus confluens (brödticka), Albatrellus cristatus (grönticka), Albatrellus ovinus (fårticka)

Albatrellus pes-caprae, Albatrellus subrubescens (lammticka)

Albatrellus citrinus - Gul lammticka (VU). 

Ekologi : Gul lammticka bildar mykorrhiza med gran och förekommer i örtrik barrskog på kalkrik mark. Arten växer i täta grupper, gärna i häxringar, ibland med över hundra fruktkroppar. Skogsbiotopen består ofta av äldre granskog eller grandominerad barrskog med trädkontinuitet och gamla välutvecklade mossmattor. Vegetationen är vanligen av frisk lågörttyp. I fält- och bottenskiktet finns exempelvis kranshakmossa, blåsippa, stenbär, skogskovall, vårärt och skogsknipprot. Dessutom förekommer nästan alltid hassel i närheten av svamparna. Flera lokaler har tidigare varit betesskogar och har inslag av gamla träd vilka indikerar på trädkontinuitet. På växtplatserna finns ofta flera intressanta följearter, t.ex. violgubbe, grangråticka, korallfingersvampar och spindlingar av undersläktet Phlegmacium. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel bildar många fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Kännetecken : En marklevande decimeterstor ticka med vit till vitgul hatt, som äldre svagt smutsbrun. Fruktkropparna är ofta sammanvuxna i täta tuvor. Foten är ljus, med citrongula fläckar och de vita, nedlöpande porerna blir gulfläckiga vid tumning. På äldre exemplar och vid torkning försvinner den gula färgen, och speciellt fot och porer blir mer orangebruna. Närmast likna arten lammticka, A. subrubescens, men denna har orange färg och fläckar på färska fruktkroppar, inte citrongula. A. subrubescens växer dessutom i en annan biotoptyp. Den gula lammticka är till utseende och form även lik en spenslig fårticka men skiljer sig säkrast från denna art genom att sporerna är amyloida.

Svensk förekomst : Den gula lammtickans utbredning och status är dåligt känd eftersom den tidigare förväxlats med lammticka, A. subrubescens och blev först 2003 beskriven som en egen art. I Sverige finns arten på cirka 50 kända aktuella lokaler i landet med tyngdpunkt i östra Svealand och på Gotland (2010). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 600. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 30 % över de senaste 50 åren, p.g.a. att den huvudsakligen förekommer i äldre skog som avverkas och minskar i areal. För övrigt är den påträffad i Norge och Schweiz samt på Åland. Den är även rapporterad från Kina.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Albatrellus citrinus - Gul lammticka (VU
Albatrellus citrinus - Gul lammticka (VU). Sweden, Gotland, Slite, Storhagen. 2018-10-01.
Albatrellus citrinus - Gul lammticka (VU
Albatrellus citrinus - Gul lammticka (VU). Sweden, Gotland, Slite, Storhagen. 2018-10-01.
Albatrellus citrinus - Gul lammticka (VU
Albatrellus citrinus - Gul lammticka (VU). Sweden, Gotland, Slite, Storhagen. 2018-10-01.
Albatrellus citrinus - Gul lammticka (VU
Albatrellus citrinus - Gul lammticka (VU). Sweden, Gotland, Slite, Storhagen. 2018-10-01.
Show More

Albatrellus confluens - Brödticka

Ekologi : Barrskog. Marken, bland mossa. Med barrträd, troligen både gran och tall.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Albatrellus_confluens_-_Brödticka
Albatrellus confluens - Brödticka. Sweden, Hälsingland, Bollnäs, Stora Bollebergets NRV. 2018-09-08.
Albatrellus_confluens_-_Brödticka._Sweden,_Småland,_Överum,_Riseboda_naturreservat.__2017-10-07_(14)
Albatrellus_confluens_-_Brödticka._Sweden,_Sörmland,_katrineholm,_Fjällskäfte_naturreservat._2015-09
Albatrellus_confluens_-_Brödticka
Albatrellus confluens - Brödticka. Sweden, Hälsingland, Bollnäs, Stora Bollebergets NRV. 2018-09-08.
Albatrellus_confluens_-_Brödticka._Sweden,_Sörmland,_katrineholm,_Fjällskäfte_naturreservat._2015-09
Visa mer

Albatrellus cristatus - Grönticka (EN)

Ekologi : Gröntickan bildar mykorrhiza med bok, ibland ek, och påträffas främst i äldre fattig hedbokskog men är i Skåne även funnen i bokskog med kalkrika ytor i närheten av växtplatsen. Den är också funnen i lövblandskog men då alltid med inslag av bok och/eller ek. Ofta växer fruktkropparna på hård mark, t.ex. längs trampade stigar och i kanten på skogsbilvägar och på ställen där mineraljorden ligger blottlagd och fältskikt saknas. I Norge är den huvudsakligen påträffad under ek, medan den i Sverige mestadels är funnen under bok med undantag för en lokal (Mjösgöl) där den är påträffad under ek. På de kända svenska lokalerna uppträder som regel fruktkroppar av grönticka bara på en eller ett par platser. Varje plats bedöms rymma en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt leva lika länge som gröntickans värdträd kontinuerligt finns på platsen. - Bildar mykorrhiza med bok (utomlands även ek) i äldre fattig hedbokskog men är i Skåne även funnen i bokskog med kalkrika ytor. En värmeälskande med nemoral utbredning som är lätt igenkänd och väl eftersökt. Uppenbarligen en mycket sällsynt art. Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för grönticka 2008-2012 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster.Bedömningen av artens status är därmed god och aktuell. Svårt att bedöma ev. minskning på grund av artens få lokaler i landet.

(Kännetecken - En marklevande, köttig ticka som ofta växer i täta gyttringar. De decimeterhöga fruktkropparna kommer på hösten och är till utseende och form ej olika fårtickans (Albatrellus ovinus), men hatten är gulgrön till olivbrun. Äldre exemplar är ofta uppspruckna i hattytan. Det karaktäristiska utseendet gör att arten lätt går att känna igen ute i fält.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Albatrellus_cristatus_-_Grönticka_(EN)._Sweden,_Skåne,_Kristianstad,_Balsberget._2017-08-06_(3)
Albatrellus_cristatus_-_Grönticka_(EN)._Sweden,_Skåne,_Kristianstad,_Balsberget._2017-08-06_(4)
Albatrellus cristatus - Grönticka (EN). Sweden, Skåne, Oppmanna, Bökenäset. 2016-09-03. (33)
Albatrellus_cristatus_-_Grönticka_(EN)._Sweden,_Skåne,_Kristianstad,_Balsberget._2017-08-06_(2)
Visa mer

Albatrellus ovinus - Fårticka

Ekologi : Barrskog, helst granskog. Marken, bland mossa.

Med gran.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Albatrellus_ovinus_-_Fårticka._Sweden,_Dalsland,_Bengtsfors,_Dalarne._2016-08-27._
Albatrellus_ovinus_-_Fårticka._Sweden,_Dalsland,_Bengtsfors,_Dalarne._2016-08-27
Visa mer

Albatrellus subrubescens - Lammticka (VU)

Ekologi : Lammtickan bildar mykorrhiza med tall. Den växer på marken i tämligen öppna barrskogar ofta magra tallhedar, gärna på sandig mark. Den förefaller vara indifferent till förekomst av kalk. På Gotland förekommer svampen ofta i äldre betade barrskogar. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar av lammticka bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenterats till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd tall kontinuerligt finns på platsen. - Bildar mykorrhiza med tall. Boreal art som påträffas i äldre barrskog, ofta magra tallhedar och är indifferent till förekomst av kalk. Arten har tidigare sammanblandats med gul lammticka ( A. citrinus) som beskrevs 2003, bildar mykorrhiza med gran och som förefaller vara kalkgynnad. Sannolikt är ett antal äldre fynd registrerade som A. subrubescens egentligen A. citrinus. Förefaller ha svårt att etablera sig i efter avverkning men påträffas sparsamt även i yngre 25-40-åriga tallplanteringar. Markstörning, tunna vegetationsskikt och brand bedöms gynna arten. På självföryngrade marker efter avverkning lämnas troligen frötallar för kort tid för att lammticka skall kunna fortleva in i det uppväxande beståndet. Grupper av hänssynsträd och evighetsträd bedöms ha större betydelse. Sammantaget bedöms den totala population i landet ha minskat och fortfarande minska p.g.a. att den huvudsakligen förekommer i äldre tallskog som avverkas och minskar i areal.

Kännetecken : Denna marklevande ticka liknar mycket den vanliga fårtickan, men är vanligen något mindre än den. Hatten är 4–10 cm bred, som ung är den vit till ockrafärgad, som äldre svagt orangebrun, slät till något luden eller fjällig. Porerna är kantiga, 2–4 per mm. De har en gröngul till ljust rödorange färgton. Porlagret blir orangebrunt vid tumning, vilket är ett viktigt kännetecken. Köttet är vitt, som äldre blir det fläckat i orange till orangebrunt. Foten är vit, nedtill med orange till orangebruna fläckar, 2–3 cm hög och 0,7–1,5 cm i diameter. Lukten är syrlig, något som framträder speciellt vid torkning. Smaken är distinkt bitter. Lammticka kan till utseende och form likna en spenslig fårticka, men skiljer sig säkrast från denna art genom att sporerna är amyloida. Arten har tidigare sammanblandats med en nyligen (2003) beskriven art, gul lammticka A. citrinus. Den gula lammticka har citrongul färg och fläckar på färska fruktkroppar, bildar mykorrhiza med gran och förefaller vara kalkgynnad.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Albatrellus_subrubescens_-_Lammticka_(VU)._Sweden,_Småland,_Blankaholm,_Solstadström,_Lostugan.__201
Albatrellus_subrubescens_-_Lammticka_(VU)._Sweden,_Småland,_Blankaholm,_Solstadström,_Lostugan.__201
Visa mer

SKOGENS RÖST

Rädda vad som räddas kan