Geoglossum littorale - Strandjordtunga : Sårbar (VU)
EKOLOGI : Strandjordtunga är en art med mycket speciella ståndortskrav. Den växer i grupper på mellan 0,5 och 3 m², med från ett fåtal till ca 40 fruktkroppar. Svampen förekommer på flacka, grusiga eller sandiga stränder vid oligotrofa sjöar med fluktuerande vattenstånd, där den yttre strandzonen långvarigt exponeras vid lågvatten. Växtsamhället består av låga örter och domineras av strandpryl Littorella uniflora, med vilken svampen misstänks vara symbiotiskt associerad. Den förekommer på hösten från augusti till november. På två av lokalerna uppträder fruktkroppar på två platser, vid de andra sjöarna på ett ställe. Varje plats rymmer troligtvis ett fåtal genetiskt unik svampindivider (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.
KÄNNETECKEN : Strandjordtungans fruktkroppar är låga och förhållandevis robusta, 7–28 mm höga och 2,5–9 mm breda. De är svarta, ej klibbiga, upprätta eller ibland böjda upptill. Formen är klubblik, säck- eller klumpformad, sällan flikad upptill. Den fertila delen är ojämnt avgränsad, 3–9 mm hög, 2–6 mm bred, rent svart och matt, vanligen tillplattad från sidorna. Den har vanligen en eller flera längsgående fåror, toppen är trubbig, avrundad eller flack. Hymeniet är först ljust gulbrunt men senare kraftigt färgat uppåt, mörkt gulbrunt till svartbrunt. Foten kan vara längre eller kortare än den fertila delen, ibland mycket kort. Den är småfjällig till tvärrynkad, åtminstone upptill med utstickande hår. Vid basen är den omgiven av en löst sammanhållen klump av sandkorn och mycel.
FÖREKOMST : Denna art beskrevs i Danmark på 1800-talet av Rostrup, men den lokalen är förstörd. I Sverige är arten endast känd från 5 sjöstränder i Småland (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 60, vilket motsvarar ungefär 600 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 1200 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 200-300 km2. Total population i landet bedöms ha minskat med mellan 5 och 15 % över de senaste 20 åren, främst p.g.a. ogynnsam vattenföring. Förhoppningsvis kommer populationerna i landet att i framtiden sluta minska, och t.o.m. förstärkas, som ett resultat av det riktade åtgärdsprogram som planeras för arten. I Danmark är strandjordtungan känd från en lokal och den är rödlistad även där. Strandjordtungan är inte känd från några andra länder.
EKOLOGISK GRUPP :  Saprotrof/fag, detrivor.