top of page
Lecanora
Melanohalea
Chaenotheca
Peltigera

Lavar :

Jag kan inget om lavar egentligen men tänkte försöka lära mig en del då de är viktiga indikatorer på hur naturen mår. Kunskapen om dem är nyttig att ha med sig då jag inventerar marker som kan behöva skydd och även inventeringen av befintliga skydde skogar och marker. Jag skall åtminstone försöka lära mig en del av signalarterna. Jag kommer att fotografera de fynd jag gör och lägga till dem jag får artbestämda på denna sida.

Det har hänt en del på senare tid och som ni ser nedan så tillhör lavar riket Fungi = Svampar.

Jag lägger ut några länkar till dem som vill veta mer och fördjupa sig i lavarnas värld de senaste rönen och vilka arter det finns ur de fungerar, lever mm.

 

​

Nu ligger de arter jag hittat nedan i boksatvsordning.

När det blir fler arter så kommer jag att dela in dem i släkten så att det blir hanterbart.

​

Informationen om arterna har jag hämtat från DynTaxa & Artfakta, ArtDatabanken om inget annat anges.  

​

https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/6000001?changeRoot=True

https://www.artdatabanken.se/arter-och-natur/arter/organismgrupper/lavar/

https://www.natursidan.se/nyheter/var-guide-till-lavar-luftens-kvalitetsmatare/

https://www.natursidan.se/nyheter/dags-att-andra-i-larobockerna-ny-kunskap-om-vad-lavar-ar/

http://www.knipan.nu/Lavar.html

https://www.bohuslansmuseum.se/samlingar-och-historia/lavar/

https://www.slu.se/forskning/kunskapsbank/ekologi/lavforskning/

​

Taxonomisk hierarki (klassificering)

  • Rot: Biota (liv)

  • Rike: Fungi (svampar)

  • Organismgrupp: Lichenes (lavar)

Acarospora fuscata - Brun spricklav

Wikipedia : Brun spricklav är en lavart som först beskrevs av Heinrich Adolph Schrader, och fick sitt nu gällande namn av Theodor 'Thore' Magnus Fries. Brun spricklav ingår i släktet spricklavar, och familjen Acarosporaceae. Arten är reproducerande i Sverige.

Acolium inquinans - Sotlav

Wikipedia : Sotlav är en lavart som först beskrevs av James Edward Smith, och fick sitt nu gällande namn av Vittore Benedetto Antonio Trevisan de Saint-Léon. Sotlav ingår i släktet Cyphelium och familjen Physciaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Arten är reproducerande i Sverige.

Anisomeridium polypori - Trädbaslav

Wikipedia : Trädbaslav är en lavart som först beskrevs av Ellis & Everh., och fick sitt nu gällande namn av M. E. Barr. Trädbaslav ingår i släktet Anisomeridium och familjen Monoblastiaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

​

Bacidia rubella - Lönnlav.

Wikipedia : Lönnlav är en lavart som först beskrevs av Franz Georg Hoffmann, och fick sitt nu gällande namn av A. Massal. Lönnlav ingår i släktet Bacidia och familjen Ramalinaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Skogsstyrelsens signalart

Baeomyces rufus - Hattlav.

Wikipedia : Hattlav är en lavart som först beskrevs av William Hudson, och fick sitt nu gällande namn av Johann Friedrich Rebentisch. Hattlav ingår i släktet Baeomyces och familjen Baeomycetaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life

Candelariella efflorescens - Mjölig ägglav

EKOLOGI : Lövängar, kyrkogårdar, ädellövskog. Bark hamlad ask och lönn.

​

Candelariella vitellina - Ägglav

Wikipedia : Ägglav är en lavart som först beskrevs av Franz Georg Hoffmann, och fick sitt nu gällande namn av Johannes Müller Argoviensis. Ägglav ingår i släktet Candelariella och familjen Candelariaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life

Naturhistoriska museet : Ägglavar är små skorplavar som man hittar som vackra klargula färgklickar på sten och träd i öppna solexponerade miljöer.
De trivs bäst i näringsrik miljö och man hittar dem särskilt på t.ex. stoftimpregnerade träd och fågelgödslade stenar. I fjällen kan man hitta flera arter som växer på marken bland mossor och andra lavar.

Ägglavar har en karakteristisk gul färg men vissa arter av orangelavar kan vara mycket lika till utseendet. Ett enkelt sätt att skilja de två släktena åt är att sätta en droppe kaliumhydroxid på laven. Hos orangelavarna färgas då bålen kraftigt blodröd medan ägglavarna i stort sett behåller sin gula färg eller färgas svagt orange.

I Sverige känner vi till 13 olika arter ägglavar men flera av dem är små och sällsynta och påträffas sällan utom av dem som särskilt letar efter dem. Den vanligaste arten heter ägglav, C. vitellina och den växer över hela landet både på sten och trädbark och på ved.

Kuddägglaven C. coralliza har en bål som består av små korall-lika kuddar som breder ut sig i en sammanhängande krusta över substratet. Kuddägglav växer på sten, ofta fågeltoppar, i hela landet framför allt längs klippstränder och i betesmarker.

Vår allra minsta art heter parasitägglav C. superdistans. Fruktkropparna hos denna art är bara 0.2-0.8 mm stora och växer på fruktkropparna av aspkantlav,Lecanora populicola.Parasitägglav växer i södra halvan av Sverige men är på grund av sin ringa storlek en verklig utmaning för botanisten att leta rätt på.

Ägglavarnas systematik är ännu inte klarlagd och fortsatt forskning pågår i Sverige. Nya arter av lavar upptäcks ständigt i landet och det finns stora chanser att vi även kommer att upptäcka fler arter ägglavar så småningom.

Chrysothrix candelaris - Gulmjöl

Wikipedia : Gulmjöl är en lavart som först beskrevs av L., och fick sitt nu gällande namn av J. R. Laundon. Gulmjöl ingår i släktet Chrysothrix och familjen Chrysothricaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life

Cladonia bellidiflora - Blombägarlav

Wikipedia : Blombägarlav är en lavart som först beskrevs av Erik Acharius, och fick sitt nu gällande namn av Schaer. Blombägarlav ingår i släktet Cladonia och familjen Cladoniaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life

EKOLOGISK GRUPP Autotrof (fotosyntetiserande)

​

Cliostomum griffithii - Dropplav

Wikipedia : Dropplav är en lavart som först beskrevs av James Edward Smith, och fick sitt nu gällande namn av Coppins. Dropplav ingår i släktet Cliostomum och familjen Ramalinaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Coenogonium pineti - Liten vaxlav.

Wikipedia : Liten vaxlav är en lavart som först beskrevs av Erik Acharius, och fick sitt nu gällande namn av Vezda. Dimerella pineti ingår i släktet Dimerella och familjen Coenogoniaceae. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. I den svenska databasen Dyntaxa används istället namnet Coenogonium pineti för samma taxon

Dendrographa decolorans - Grå skärelav

DynTaxa : EKOLOGI : Grå skärelav växer framförallt på gamla och grova ekar men också på andra lövträd som t.ex. alm, bok, lind, lönn och ask i halvöppet till öppet läge. Den förekommer främst i hagmarker, parker, vårdträd, alléer m.m. Arten har likartade ekologiska krav som den likaså rödlistade gammelekslav Lecanographa amylacea och de växer ibland tillsammans. Dessa båda lavar bildar då ett lavsamhälle som färgar ekarnas grova bark gråbrun till rosa med vita fläckar.

KÄNNETECKEN : Grå skärelav är en oansenlig men i regel ganska storväxt skorplav med gråbrun till grårosa färg. På bålen finns rikligt med sammanväxande soral. Dessa börjar som mycket små blekgrå punkter och blir sedan upp till 0,8 mm breda, ofta välvda och delvis sammanflytande. Apothecier är mycket sällsynta. Laven innehåller Trentepohlia-alger vilka syns som ett orange streck vid repning.

SVENS FÖREKOMST : Grå skärelav är känd från minst 1000 lokaler från Skåne till Bohuslän och Uppland. Framförallt påträffas den i låglänta lövskogsområden med stor tillgång på grov ek. Arten har enligt inventeringar mellan år 2000 och 2005 ökat antalet förekomster i Skåne så starkt att i Skåne finns ingen nedgång 3 generationer tillbaka (50 år). Utanför Skåne är läget mer oklart och verkar endast förekomma i miljöer med andra rödlistade lavar. I övriga Norden är den funnen i Danmark, där den är rödlistad. Arten är spridd men sällsynt i bergsområden i övriga Europa.

HOT : Grå skärelav hotas genom att igenväxningen av gamla ekhagar hotar värdträden, de gamla ekjättarna. Igenväxningen medför också att arealen trädbevuxen, traditionellt brukad slåtter- och betesmark minskar.

Typisk art i lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))

Skogsstyrelsens signalart

​

Dermatocarpon luridum - Bäcklav

Wikipedia :Bäcklav är en lavart som först beskrevs av William Withering, och fick sitt nu gällande namn av J. R. Laundon. Bäcklav ingår i släktet Dermatocarpon och familjen Verrucariaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life

Evernia prunastri - Slånlav. 

Slånlaven är, åtminstone i de södra delarna av landet, en vanlig syn på buskar, till exempel slån och lövträd. Den kan även hittas på barrträd och sällsynt även på sten. Slånlaven växer mest på bark mer sällan på ved. Laven är buskformig, upp till 10 centimeter hög. Bålens översida är ljust grå till blekt gul, medan undersidan är ljusare. Soral förekommer längs lobkanterna och på bålens översida. Fruktkroppar, apothecier, är sällsynta.

Av släktet Evernia finns det cirka 8 arter i världen,. I Europa finns 4 arter av vilka samtliga finns eller har funnits i Sverige. Av de övriga arterna är ringlav, Evernia divaricata, och grenlav, Evernia mesomorpha, sällsynta och rödlistade. Den fjärde arten, grå ringlav, Evernia illyrica, är funnen en gång i början av 1900-talet och är inte återfunnen sedan dess. Slånlaven finns över hela landet men blir sällsyntare mot norr och saknas i fjällen ovan skogsgränsen.

Slånlaven har sedan länge utnyttjats av människan för olika ändamål. Sedan 1500-talet har den använts i parfymindustrin dels för dess myskliknande doft, dels för att extrakt av laven binder flyktiga parfymoljor. I sin bok Svenska lafvarnas färghistoria från 1805 tar J. P. Westring upp flera andra användningsområden för slånlaven. Han rekommenderar laven till brödbakning under hungersnöd. Vidare behandlar Westring den medicinska användningen,. Den har använts som "adstringerande medel emot moderfall och dylikt, att nyttja som stark dekokt till insprutningar och baddningar". Han anser vidare att "Då den är besk, något adstringent och mycket mucilaginös, skulle jag ock af analogien anse den nyttig både invertes och utvertes emot elakartade reformar". Han avslutar avsnittet om den medicinska användningen med "Det beska, adstringenta och limaktiga i denna laf kan troligen hindra den sjukliga organisationsprocessen i hudens textur."

Westring tar upp 30 stycken recept på olika färger. Han säger "För sin färgnytta är den värd att samlas och begagnas både i stora färgerier och för enskilta hushållsbehof.". Det är bland annat olika nyanser av gult, grönt, rött och brunt man kan få av slånlaven. Här följer ett par exempel på recepttitlar: "5. Ljus Ockra-färg på ylle, mörkt blå-grön på ylle, samt Ventre de biche vackert grön på silke." och "20. Mörk citrongul och vaxgul färg på ylle och ljus noisette på silke."

Text: Göran Odelvik : Natirhistoriska museet.

EKOLOGISK GRUPP Autotrof (fotosyntetiserande)

Gyalecta carneola - Ädelkronlav (VU)

EKOLOGI :Arten växer på bark, huvudsakligen av ek i senvuxna bergekskogar och bok i gamla bokskogar. Den förekommer troligen främst i skogar med lång trädkontinuitet. Luftfuktigheten är alltid hög. Växtplatserna är ofta belägna i branter, raviner och bäckdalar samt i sluten skog nära vatten. Den växer såväl på grov porös bark som på slät och hård bark. Bokträd som ädelkronlav förekommer på befinner sig ofta i sin sista levnadsfas och har ofta bark som går lätt att lossa från stammen. I regel uppträder arten i ögonhöjd eller lägre, sällan ända nere vid basen av träden.

KÄNNETECKEN : Ädelkronlav är en skorplav med en tunn, ljus bål och små, djupt rödbruna apothecier. Apothecierna har en konkav disk med uppstående, småtaggiga kanter. Sporkaraktärer är nödvändiga för en säker identifiering.

SVENS FÖREKOMST : Bofast och reproducerande : Ädelkronlav är en suboceanisk lav vilken förekommer utmed västkusten från Skåne till Bohuslän. Ströförekomster finns också i Blekinge, Östergötland, Härjedalen samt på Öland och Gotland. Tyngdpunkten i utbredningen ligger i Halland (c. 80 lokaler). Återfanns vid inventeringar i slutet av 1980-talet i sydligaste Sverige på 30% av sina gamla lokaler. Utanför Sverige är den känd från Danmark (rödlistad), Norge, större delen av övriga Europa, Ryssland, Sydafrika, Japan och Nordamerika.

HOT : Arten hotas genom de åldriga lövträdens tillbakagång och genom att arealen ädellövskog med lång kontinuitet starkt minskat. Lämpliga ädellövskogar nyskapas i begränsad omfattning.

Skogsstyrelsens signalart

EKOLOGISK GRUPP  Autotrof (fotosyntetiserande)

​

Gyalecta ulmi - Almlav

EKOLOGI : Almlav påträffas i flera olika typer av ädellövträdsmiljöer. Framförallt växer den på stammarna av gamla hamlade askar och almar i gamla lövängsliknande miljöer. Arten påträffas också på olika ädellövträd i naturskogsliknande ädellövskogar t.ex. lövskogsklädda branter, ek- och bokskogar. Oftast finner man laven på de grövsta och äldsta träden. Den förefaller vara ganska ljusgynnad och förekommer ofta i glesa hagmarker och i lövängar. I norra Sverige förekommer den på sydvända klippväggar av dolomit eller kalksten tillsammans med andra rödlistade lavar.KÄNNETECKEN : Almlav är en skorplav med tätt sittande, upp till 2 mm breda, apothecier som har en karaktäristiskt tegelröd disk med vit, ojämn kant. Laven kan ibland täcka stora ytor på gamla lövträd och färgar då barken gråvit till grågrön. Lavens alger utgörs av orangefärgade Trentepohlia-alger. Rostfläckig nållav är en svampart som tillhör divisionen sporsäcksvampar, och som först beskrevs av Turner och James Edward Smith, och fick sitt nu gällande namn av Walter Migula. Rostfläckig nållav ingår i släktet Chaenotheca, och familjen Coniocybaceae. Arten är reproducerande i Sverige.

UTBREDNING : Arten förekommer i södra och mellersta Sverige med några enstaka förekomster upp till Åsele Lappmark. Arten är i södra Sverige mest frekvent där hamlingsbruket av ädellövträd varit mest utbrett. Den är vanligast i Götalands skogsbygder och i Mälarlandskapet och är mer sparsam i Skåne, utmed Västkusten och på Öland. Återfanns vid inventeringar i slutet av 1980-talet i sydligaste Sverige på 20% av sina gamla lokaler. Den är rödlistad i Danmark och Finland. Arten finns i Europa österut till Kaukasus.

Haematomma ochroleucum - Blodplättslav

EKOLOGI : SkogJordbrukslandska - Underlag/fastsittande

Stenyta, klippyta, berg, hårdbotten som substrat.

Notering : Mitt fynd på Carpinus betulus - avenbok

​

Hypocenomyce scalaris - Flarnlav

EKOLOGI : På tall och björk gärna på torrakor men även på bark.

Wikipedia : Flarnlav är en lavart som först beskrevs av Erik Acharius, och fick sitt nu gällande namn av Maurice Gustave Benoit Choisy. Flarnlav ingår i släktet Hypocenomyce, och familjen Ophioparmaceae. Arten är reproducerande i Sverige

Hypogymnia physodes - Blåslav. 

Blåslav, Hypogymnia physodes, är en av Sveriges och Europas absolut vanligaste lavar. Den kan nog till och med räknas som den vanligaste laven på hela det norra halvklotet.

Blåslaven trivs bäst på stammar och grenar av diverse träd och buskar, men förekommer också på stenar och klippor. Underlag skapade av människa är också lämpliga såsom gärdesgårdar, gamla lador, staket, hustak mm, ja till och med bilar som parkerats för länge i naturen duger bra.

Bålen är bladlik, ljusgrå på ovansidan och mörkbrun till nästan svart på undersidan. Inne i bålen bildas ett luftrum och laven ser därför lite uppblåst ut. Många bålflikar är öppna och på insidan av dessa öppningar bildas små vegetativa spridningsenheter kallade soredier. En lav är en dubbelorganism, som består av en svamp och en alg som lever i symbios. Soredier består av celler både från lavens svampkomponent och från dess algkomponent och kan därför omedelbart växa ut till nya lavar. Blåslaven sprider sig nästan uteslutande med hjälp av dessa soredier, en naturens egen klonbildning.

Luftföroreningar, framförallt svaveldioxid, gör att lavar helt eller delvis försvinner från många områden. Detta har varit särskilt uppenbart i stadsbebyggelse där föroreningshalterna har varit stora. I Stockholm gjordes 1968 en utförlig inventering och beskrivning av hur lavfloran successivt avtog ju närmare centrum man rörde sig. I stadens centrala delar fanns 1968 inga lavar alls, s k lavöken.

Idag, 30 år senare, kan vi konstatera att lavfloran har börjat komma tillbaka till Stockholm, och då även till de mest centrala delarna. I Humlegården mitt i Stockholm, har bland annat blåslav vandrat in och kan på många träd uppvisa stora och välutvecklade individ. Till och med i Kungsträdgården, Stockholms mest kända och välbesökta park, kan man nu hitta blåslav i parkens lindalléer. Fjärrvärmesystemen har nog haft störst betydelse för att svaveldioxidhalterna i Stockholm sjunkit till så låga nivåer att blåslav och andra lavar fått möjlighet att kolonisera stadens träd.

Referens: Skye, Erik. 1968. Lichens and air pollution. A study of cryptogamic epiphytes and environment in the Stockholm region. Acta Phytogeographica Suecica 52.

Text: Anders Tehler/Monika Myrdal : Naturhistoriska museet.

Lecidella elaeochroma - Asplav (LC)

Wikipedia : Asplav är en lavart som först beskrevs av Erik Acharius, och fick sitt nu gällande namn av M. Choisy. Asplav ingår i släktet Lecidella och familjen Lecanoraceae. Utöver nominatformen finns också underarten soralifera. I den svenska databasen Dyntaxa används istället namnet Lecidella euphorea för samma taxon. 

Lobaria pulmonaria - Lunglav NT

EKOLOGI : Arten växer på stammar av olika lövträd, främst på halvöppna växtplatser med hög och jämn luftfuktighet. I södra och mellersta Sverige förekommer den mest på ädellövträd och asp i gläntor i bok- och ekskogar, kulturskapade öppna lövskogar (t.ex. ängen och betesmar-ker) och på gamla hamlade träd. Norr om Dalälven finns den på sälg, asp, rönn och inte sällan på klippor. Den är rikligast i sena successioner efter brand i skogar med rikligt av äldre löv-träd. Den förekommer även i sumpskogar, bergbranter, vätar etc.

KÄNNETECKEN : Lunglav är en stor bladlav som ibland kan bli upp till en meter i diameter. Den har djupt inskurna och kantiga lober (bålflikar). Bålen är rent grön i väta men blir brun eller gråbrun i torrt tillstånd. På bålytan finns ett nätlikt mönster av åsar och gropar. På åsarna fö-rekommer ibland soral och/eller isidier. Undersidan är ljusbrunt finluden, med inslag av nak-na, ljusa fläckar. Laven sitter ofta löst fäst till underlaget och bålflikarna viker utåt på ett ka-raktäristiskt, oregelbundet sätt. Lunglaven är oftast steril, men under gynnsamma förhållanden påträffas röda till rödbruna apothecier (fruktkroppar). Ibland förekommer svarta, skivlika apothecier men detta är svampen Plectocarpon lichenum som är en parasit på lunglav. Alger-na är gröna men det finns ofta också fläckvisa anhopningar av blågröna bakterier (cyanobak-terier) inne i bålen. Lunglaven är omisskännlig i fuktigt tillstånd, men små exemplar kan för-växlas med skrovellav Lobaria scrobiculata. Den sistnämnda är emellertid blågrå i fuktigt tillstånd (cyanobakterier dominerar) och är ljusare grå i torrt tillstånd, samt har mer rundade lober.

UTBREDNING : Svensk invandringshistoria: Spontan

Arten förekommer från Skåne upp till nordligaste Sverige. Lokale r-na är dock inte jämt fördelade. Huvuddelen av lokalerna finns i de nedersbördsrika delarna i västra och sydvästra Sverige samt i Norrlands kust- och inland. Lokalt kan lunglaven vara mycket riklig men den förekommer nästan enbart i gamla och ej slutavverkade skogar. På grund av att lunglaven är lätt att känna igen och identifiera samt att den ofta förekommer i gamla skogsbestånd är den också en av våra allra främsta signalarter. I äldre litteratur beteck-nas ofta arten som vanligt förekommande. Idag är dock lunglaven sparsam i landskapet och minskningen har sannolikt varit mycket stor under den senaste 100-årsperioden. Den är mycket sällsynt i Danmark, men betydligt vanligare i Norge och i delar av Finland. I övrigt är lunglaven vida spridd över fuktiga, regnrika delar av världen, främst på norra halvklotet. I Europa förekommer den främst i suboceaniska, fuktiga bergområden. Mycket tyder på att lunglaven håller på att minska mycket starkt eller försvinna från delar av Europa.

Melanelixia glabratula - Stiftbrunlav (LC)

Hittar ingen info om denna art mer än att den är Bofast och reproducerande.

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Kollektivtaxon             1                                  1                            1

Art                              4                                   4                            4

Opegrapha vermicellifera - Stiftklotterlav (NT). 

EKOLOGI : Stiftklotterlav förekommer i olika typer av ädellövskog i skuggiga lundar, raviner, branter och bäckdalar. Laven växer på olika ädellövträd, främst ek, bok och alm, men även ask, lönn, hassel och lind. I sydligaste Sverige förekommer den främst på bok medan ek är det vanligaste substratet längre norrut. Laven förekommer främst vid trädens bas men under gynnsamma förhållanden påträffas den också högre upp på stammarna.

KÄNNETECKEN : Stiftklotterlav är en skorplav med tjock, grå till grågrönaktig bål som har rikligt med vitpudrade stiftformiga pyknid. Apothecier är relativt sällsynta. De är svarta, långa och smala, samt böjda eller S-formade. Stiftklotterlav liknar gammelgranslav Lecanactis abietina men skiljer sig genom att pyknidens pruina är C– medan de hos gammelgranslav reagerar C+ rosa.

SVENS FÖREKOMST : 

Bofast och reproducerande

Arten är spridd i södra Sverige men är vanligast i Skåne och Halland. Den förekommer på omkring 150 lokaler upp till Bohuslän, Västergötland, Östergötland och Gotland. Laven är huvudsakligen en låglandsart. Återfanns vid inventeringar i slutet av 1980-talet i sydligaste Sverige på 60% av sina gamla lokaler. Den är rödlistad som hänsynskrävande i Danmark. Den förekommer i Norge men inte i Finland. Dess övriga utbredning omfattar östra, centrala och västra Europa.

HOT : Laven hotas genom de åldriga lövskogarnas tillbakagång och genom plantering av sådan mark med barrskog. Gamla ädellövskogar och grova parkträd nyskapas också i begränsad omfattning.

Skogsstyrelsens signalart

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

Phaeophyscia orbicularis - Kranslav

Wikipedia : Kranslav är en lavart som först beskrevs av Noël Martin Joseph de Necker, och fick sitt nu gällande namn av Moberg. Kranslav ingår i släktet Phaeophyscia och familjen Physciaceae. Utöver nominatformen finns också underarten hueana

Physcia adscendens - Hjälmrosettlav.

Wikipedia : Hjälmrosettlav är en lavart som beskrevs av H.Olivier nom. cons. Hjälmrosettlav ingår i släktet Physcia, och familjen Physciaceae. Arten är reproducerande i Sverige. (På några av mona bilder förekommer flera arter)

EKOLOGISK GRUPP Autotrof (fotosyntetiserande)

Physcia tenella - Finlav

Wikipedia : Finlav är en lavart som först beskrevs av Giovanni Antonio Scopoli, och fick sitt nu gällande namn av Augustin Pyrame de Candolle. Finlav ingår i släktet Physcia och familjen Physciaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

EKOLOGI : Ved och bark. Grov ved (20 - 40 cm). Liggande ved med markkontakt

Mycket grov ved (> 40 cm). Måttligt nedbruten (ved). Stående ved

EKOLOGIS GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

Physconia distorta - Dagglav

Wikipedia : Dagglav är en lavart som först beskrevs av William Withering, och fick sitt nu gällande namn av J. R. Laundon. Dagglav ingår i släktet Physconia och familjen Physciaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.( Den stora aspen 2, 4 m i diam i brösthöjd som stod på campingen utanför vår husvagn där jag hittat och fotograferat en del lavar har tyvärr avverkats, vilket jag beklagar djup) 

Physconia grisea - Grynig dagglav (NT) 

EKOLOGI : Arten förekommer huvudsakligen på bark av olika lövträd, främst alm, ask och lönn, men även på andra lövträd med stoftimpregnerad bark. De viktigaste miljöerna är alléer, parker, kyrkogårdar och träd i anslutning till gårdar. Laven är klart gynnad av näring och växer oftast tillsammans med andra näringsgynnade arter i öppna lägen. Ett fåtal fynd av arten på kalkklippor och kalkimpregnerade klippor finns också.

KÄNNETECKEN . Grynig dagglav är en bladlav med en upp till 5 cm stor bål. Loberna är 0,6–2 mm breda, grå till gråbruna men oftast täckt av en tjock, vit pruina. På kanterna av loberna, och ibland centrum av bålen, utvecklas grova soredier eller grynlika isidier. Bålen är fäst till underlaget av rhiziner som är enkla eller grenar sig vid basen, men saknar fina, utstickande hår. Märgen är vit och reagerar K-. Apothecier är ovanliga. Gulkantad dagglav Physconia enteroxantha påminner mycket om grynig dagglav, men denna art har en gulaktig, K+ röd märg och rhiziner med utstickande hår.

UTBREDNING : Arten har en sydlig utbredning och är känd från Skåne till Uppland. Totalt finns åtminstone 75 kända lokaler i landet och av dessa är knappt hälften gjorda i Skåne. Det finns indikationer på att arten nu ökar i Skåne, sannolikt beroende på lägre halter av luftföroreningar, och den börjar hittas även i mer triviala miljöer. Å andra sidan växer den i stor utsträckning på alm och hotas av almsjukan. Aktuell status utanför Skåne är oklar men den förefaller ha minskat under 1900-talets senare årtionden och är sannolikt försvunnen från flera nordliga landskap. Utanför Sverige finns arten i Norge (tre lokaler, rödlistad), Danmark och vidare söderut i Europa. Dessutom finns den i Nordamerika, Nepal, Australien och på Nya Zeeland.

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

​

Platismatia glauca - Näverlav

Wikipedia : Näverlav är en lavart som först beskrevs av L., och fick sitt nu gällande namn av W. L. Culb. & C. F. Culb. Näverlav ingår i släktet Platismatia och familjen Parmeliaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Näverlaven är vanlig, ofta bland andra lavar på fattigbarksträd, gammalt trä, och skuggiga klippor. Den gråblågröna, bladlika bålen har lober som sticker upp sina krusiga kanter.

Pleurosticta acetabulum - Kyrkogårdslav 

EKOLOGI : Laven är dammgynnad och växer helst intill grusvägar och på kyrkogårdar, har krav på gamla lövträd. 

KÄNNERTECKEN : Kyrkogårdslaven kan bli flera dec. i diam.  och är en av våra största bladlavar. Den är olivgrön till grönbrun som i väta övergår till mer grönt. Loberna är breda och runda, vanligen förekommer stora bruna apothecier i de centrala partierna 

SVENSK FÖREKOMMST : Begränsad till Sveriges södra delar. 

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

Wikipedia : Kyrkogårdslav är en lavart som först beskrevs av Noël Martin Joseph de Necker, och fick sitt nu gällande namn av Elix & Lumbsch. Kyrkogårdslav ingår i släktet Pleurosticta och familjen Parmeliaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. 

Polycauliona candelaria - Ljuslav

EKOLOGI : En liten bursklav som växer på olika underlag som bark, gammalt trä och sten( fågeltoppar).

KÄNNETECKEN : Dynlika bildningar, Loberna är smala, högst 0,5 mm och korallikt uppflikade och försedda med soral i spetsen på flikarna. Arten saknar rhiziner. Apothecier sällsynta.

SVENSK FÖREKOMMST : Ljuslaven förekommer över hela landet.

(Sitt svenska namn har den fått av att den förr användes till för att färga talgljus)

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

Protoparmeliopsis muralis - Kvartslav

Wikipedia : Kvartslav är en lavart som först beskrevs av Johann Christian Daniel von Schreber, och fick sitt nu gällande namn av Maurice Gustave Benoit Choisy. Kvartslav ingår i släktet Protoparmeliopsis, och familjen Lecanoraceae. Arten är reproducerande i Sverige. 

Pseudevernia furfuracea - Gällav

EKOLOGI : Gällaven växer framförallt på stammar och grenar av björk, gran och tall men förekommer öven på andra träd, gammalt trä och sten.

KÄNNETECKEN : Färgen är grå på ovansidan, äldre grenar är svarta på undersidan. Ytan är mer eller mindre täckt av oliklånga stiftlika isidier. Apothecier är sällsynta.

SVENSK FÖREKOMMST : Denn är vanlig i södra Sverige men avtar norrut och saknas i de nordligaste delarna och i fjällkedjan.

( Har använts i parfymindustrin)

Punctelia subrudecta - Punktsköldlav

EKOLOGI : I skåne. Punktsköldlav växte i Uppland på en grov oxel nära en allé i Uppsala !

KÄNNETECKEN : Punktsköldlav är en bladlav, 3–4 cm i diameter, som växer tilltryckt till underlaget, ofta med flera bålar tätt tillsammans eller sammanvuxna. Ovansidan är grå eller mot lobspetsarna ibland brungrå och undersidan är ljusbrun med ogrenade rhiziner. Loberna är rundade eller oregelbundet inskurna och upp till 7 mm breda. Märgen reagerar C+ rött. På bålytan och i lobkanterna sitter tydliga, punktformade pseudocypheller, från vilka det bildas grova, grynaktiga, mörka soredier. Apothecier är inte kända från Sverige. Arten är nära släkt med skånsk sköldlav Punctelia reddenda men denna har svart undersida och märgen reagerar C–.

UTBREDNING : Punktsköldlav försvann redan på 1960-talet från den då enda svenska lokalen i Uppland. År 2005 hittades en ny förekomst i Skåne på ett träd. Närmast har fynd gjorts i Danmark, där den är försvunnen, och i Norge där den är mycket sällsynt. Arten saknas i Finland men är i övrigt utbredd över stora delar av mellersta och södra Europa. Den är rödlistad i Danmark och Norge. Punktsköldlav är en i stort sett kosmopolitisk art som finns i tropiska till tempererade områden.

​

Pyrenula nitida - Bokvårtlav (NT)

EKOLOGI : Bokvårtlav förekommer främst på äldre bokar i gamla bokskogar. Enstaka fynd finns även på avenbok, ask, rönn, lind och ek. Arten är en av de mest karaktäristiska i gammal bokskog i södra Sverige. I fuktiga och skuggiga bestånd i skyddade lägen blir ofta arten helt dominerande och kan ibland täcka stora delar av trädstammarna upp till ett par meter. I miljöer med goda förutsättningar påträffas den även på klenare stammar och i ljusare miljöer som skogsbryn och gläntor.

KÄNNETECKEN : Bokvårtlav är en skorplav som bildar mörkt olivgröna till olivbruna, svagt glänsande bålar på slät bark. Ytan är vanligen försedd med svarta, millimeter-stora, insänkta, vårtlika perithecier. På bålytan syns också spridda vita fläckar (pseudocypheller).

SVENS FÖREKOMST : 

Bofast och reproducerande

Bokvårtlav har en sydvästlig utbredning med de flesta förekomsterna i Skåne, Blekinge, södra Småland och Halland. De flesta av fynden är i Halland (omkring 500). Totalt finns c. 800 lokaler. På Öland, i Bohuslän, Västergötland, Östergötland och Dalsland finns enstaka förekomster. Det finns också en gammal lokal vardera på Gotland och i Närke. Återfanns vid inventeringar i slutet av 1980-talet i sydligaste Sverige på 50% av sina gamla lokaler. Den är rödlistad i Danmark och finns även i Norge. Dess totala utbredning omfattar centrala, västra och södra Europa.

HOT : Gamla bokskogar nyskapas inte och de föryngras i mycket begränsad omfattning. Den tidigare minskningen av bokskogsarealen torde också ha missgynnat arten.

Skogsstyrelsens signalart

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

​

Pyrrhospora quernea - Ekflamlav

Wikipedia : Ekflamlav är en lavart som först beskrevs av Dicks., och fick sitt nu gällande namn av Körb. Ekflamlav ingår i släktet Pyrrhospora och familjen Lecanoraceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life

Ramalina farinacea - Mjölig brosklav (LC)

Wikipedia : Mjölig brosklav är en lavart som först beskrevs av L., och fick sitt nu gällande namn av Erik Acharius. Mjölig brosklav ingår i släktet Ramalina och familjen Ramalinaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Ramalina fastigiata - Rosettbrosklav

Wikipedia : Rosettbrosklav är en lavart som först beskrevs av Christiaan Hendrik Persoon, och fick sitt nu gällande namn av Erik Acharius. Rosettbrosklav ingår i släktet Ramalina och familjen Ramalinaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life

Stereocaulon sp - Påskrislav. ​

DynTaxa : 13 arter NE, 3 arter NA, 13 arter LC,​ 1 arter EN, 1 arter CR, 1 arter RE.

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                            32                                29                           28

Tephromela atra - Svart kantlav

Wikipedia : Svart kantlav är en lavart som först beskrevs av William Hudson, och fick sitt nu gällande namn av Hafellner. Svart kantlav ingår i släktet Tephromela och familjen Mycoblastaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life

Thelopsis rubella - Röd pysslinglav (VU)

EKOLOGI : Röd pysslinglav förekommer huvudsakligen på gamla bokar i bokskog, men fynd finns även bl.a. på ek och lind. I Härjedalen växer den på en rönn. Värdträdens bark är tämligen grov och skrovlig. Skogarna är slutna till halvöppna och har hög luftfuktighet. Lokalerna ligger alla i mycket skyddsvärda skogar med lång trädkontinuitet, hög luftfuktighet och med många andra rödlistade lavar. Det första fyndet i Sverige gjordes 1873 på sten i Bohuslän, men på den lokalen har inte arten setts sedan dess. På Brittiska öarna anses arten indikera skog med lång kontinuitet.

KÄNNETECKEN : Röd pysslinglav har en tunn och grå till grågrön bål. Perithecierna är 0,1–0,2 mm breda, blek- till rödbruna, som blöta något vaxartade, först insänkta men senare upphöjda. Sporsäckarna är mångsporiga med (2–)4-celliga, 12–16 × 4–8 µm stora sporer.

SVENS FÖREKOMST : Bofast och reproducerande : Till för några år sedan var arten i Sverige bara känd med ett gammalt fynd från norra Bohuslän. Aktuella fynd finns från Skåne, Halland, Västergötland och Härjedalen (ett fynd 1991). Totalt är ett 60-tal lokaler kända men praktiskt taget samtliga är från Halland. Arten finns även i Danmark (rödlistad), Norge och andra delar av Europa med oceaniskt till suboceaniskt klimat.

HOT : De flesta lokalerna ligger idag i naturreservat och bör inte vara hotade där. Arten är dock känslig för skogsbruk. På praktiskt taget alla lokaler finns den bara på ett träd varför slumpmässiga orsaker är ett hot. Lämpliga typer av bokskogar nyskapas i princip inte alls.

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

​

Thelotrema lepadinum - Havstulpanlav (LC)

WIKIPEDIA : Havstulpanlav är en lavart som först beskrevs av Erik Acharius, och fick sitt nu gällande namn av Erik Acharius. Havstulpanlav ingår i släktet Thelotrema och familjen Graphidaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

​

Usnea subfloridana - Kort skägglav

EKOLOGI : Skog, hagmark, parker, trädgårdar etc. Bark och ved av barr- och lövträd, sällan sten.

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

Xanthoparmelia conspersa - Kaklav

Wikipedia : Kaklav är en lavart som först beskrevs av Ehrh. ex Ach., och fick sitt nu gällande namn av Hale. Kaklav ingår i släktet Xanthoparmelia och familjen Parmeliaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life

Xanthoparmelia stenophylla - Smalflikig kaklav

Tävärr ingen info. Mitt fynd på stenm ur längst grusväg i centrala Skåne.

bottom of page