Lobaria pulmonaria - Lunglav (NT)

EKOLOGI : Arten växer på stammar av olika lövträd, främst på halvöppna växtplatser med hög och jämn luftfuktighet. I södra och mellersta Sverige förekommer den mest på ädellövträd och asp i gläntor i bok- och ekskogar, kulturskapade öppna lövskogar (t.ex. ängen och betesmar-ker) och på gamla hamlade träd. Norr om Dalälven finns den på sälg, asp, rönn och inte sällan på klippor. Den är rikligast i sena successioner efter brand i skogar med rikligt av äldre löv-träd. Den förekommer även i sumpskogar, bergbranter, vätar etc.

KÄNNETECKEN : Lunglav är en stor bladlav som ibland kan bli upp till en meter i diameter. Den har djupt inskurna och kantiga lober (bålflikar). Bålen är rent grön i väta men blir brun eller gråbrun i torrt tillstånd. På bålytan finns ett nätlikt mönster av åsar och gropar. På åsarna fö-rekommer ibland soral och/eller isidier. Undersidan är ljusbrunt finluden, med inslag av nakna, ljusa fläckar. Laven sitter ofta löst fäst till underlaget och bålflikarna viker utåt på ett ka-raktäristiskt, oregelbundet sätt. Lunglaven är oftast steril, men under gynnsamma förhållanden påträffas röda till rödbruna apothecier (fruktkroppar). Ibland förekommer svarta, skivlika apothecier men detta är svampen Plectocarpon lichenum som är en parasit på lunglav. Alger-na är gröna men det finns ofta också fläckvisa anhopningar av blågröna bakterier (cyanobak-terier) inne i bålen. Lunglaven är omisskännlig i fuktigt tillstånd, men små exemplar kan för-växlas med skrovellav Lobaria scrobiculata. Den sistnämnda är emellertid blågrå i fuktigt tillstånd (cyanobakterier dominerar) och är ljusare grå i torrt tillstånd, samt har mer rundade lober.

FÖREKOMST: Arten förekommer från Skåne upp till nordligaste Sverige. Lokale r-na är dock inte jämt fördelade. Huvuddelen av lokalerna finns i de nedersbördsrika delarna i västra och sydvästra Sverige samt i Norrlands kust- och inland. Lokalt kan lunglaven vara mycket riklig men den förekommer nästan enbart i gamla och ej slutavverkade skogar. På grund av att lunglaven är lätt att känna igen och identifiera samt att den ofta förekommer i gamla skogsbestånd är den också en av våra allra främsta signalarter. I äldre litteratur beteck-nas ofta arten som vanligt förekommande. Idag är dock lunglaven sparsam i landskapet och minskningen har sannolikt varit mycket stor under den senaste 100-årsperioden. Den är mycket sällsynt i Danmark, men betydligt vanligare i Norge och i delar av Finland. I övrigt är lunglaven vida spridd över fuktiga, regnrika delar av världen, främst på norra halvklotet. I Europa förekommer den främst i suboceaniska, fuktiga bergområden. Mycket tyder på att lunglaven håller på att minska mycket starkt eller försvinna från delar av Europa.

HOT : Orsaken till tillbakagången beror på slutavverkningar av äldre skogar, en fortgående minskning av antalet gamla grova lövträd i betespräglade skogar och i kulturmarker samt en allmän förtätning av värdefulla skogsbestånd med gamla lövträd. Lunglaven anses vara mycket känslig för luftföroreningar vilka kan ha spelat en roll när det gäller dess tidigare minskning, åtminstone i Syd- och Mellansverige. På lång sikt kan det kraftiga betestrycket av sälg, asp och rönn från älg och rådjur begränsa lunglavens spridning.

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)