top of page

Clavariadelphus - Klubbsvamp : 

​

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                       5                                          5                                   5

​

Clavariadelphus helveticus (rodnande klubbsvamp), Clavariadelphus ligula (barrklubbsvamp), Clavariadelphus pistillaris (stor klubbsvamp)

Clavariadelphus sachalinensis (storsporig klubbsvamp), Clavariadelphus truncatus (flattoppad klubbsvamp)

Clavariadelphus helveticus - Rodnande klubbsvamp VU.

Rodnande klubbsvamp är mycket lik stor klubbsvamp, Clavariadelphus pistillaris som också kan växa på liknande lokaler. Den är dock i genomsnitt mindre och som ung betydligt ljusare, närmast elfenbensvit samt rodnar kraftigt vid beröring. När den blir äldre blir den successivt brunare och mera lik den vanliga klubbsvampen. Den sistnämnda kan även den ibland rodna tydligt varför en mikroskopisk undersökning alltid måste göras. Sporerna skiljer tydligt de båda arterna; C. helveticus har (brett) cylindriska 9–13 x 5–7 µm stora sporer medan C. pistillaris har större, mera rundat ellipsoida sporer som är 11–16 x 6–10 µm.

Ekologi : Bildar mykorrhiza med ek, möjligen även med hassel, i ädellövsdominerade, ljusöppna skogstyper på kalkrik mark. Arterna i släktet har tidigare betraktats som nedbrytare men anses numera vara mykorrhizabildande. På Gotland är den uteslutande funnen i lövängar med ek, ask och hassel medan den västgötska lokalen närmast kan karakteriseras som ett hasselbryn med ek, ask etc. På Öland växer den i ett obetat hässle med ek tillsammans med bl.a. djävulssopp. I Östergötland är den funnen under ek och hassel tillsammans med flera andra rödlistade arter som purpursopp, ekgräddvaxskivling och fjällig gallmusseron. Den tycks vara beroende av kalkrik mark och varma lägen och är i Sverige bara känd från några av de mest exklusiva lokalerna i våra kalkområden. Sannolikt är den en värmerelikt som är knuten till exklusiva lokaler med varmt klimat. Fynden i Schweiz är gjorda i kalkrika barrskogar varför det är möjligt att arten finns i denna biotop även hos oss. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.

Åtgärder : Rodnande klubbsvamp bör uppmärksammas och eftersökas i lämpliga miljöer i södra Sverige. Kvarvarande ädellövdominerade mosaikartade skogar och lövängar bör få långsiktiga åtgärdsplaner som säkerställer en skötsel som tar hänsyn till deras unika svampflora.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Clavariadelphus ligula  - Barrklubbsvamp.

Ekologi : Barrskog, helst granskog. Barrmatta. Med gran.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Clavariadelphus pistillaris - Stor klubbsvamp

Ekologi : Ädellövskog och blandskog. Även barrskog. Kalkrik mark. Med bok, ek och asp.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Clavariadelphus sachalinensis - Storsporig klubbsvamp

Ekologi : Barrskog, helst granskog. Barrmatta. Med gran.

Ekologisk grupp :  Mykorrhiza

Clavariadelphus truncatus - Flattoppad klubbsvamp (NT)

Ekologi  Bildar mykorrhiza med gran i fuktig barrskog på näringsrik mark. Arterna i släktet har tidigare betraktats som nedbrytare men anses numera vara mykorrhizabildande. Uppträder huvudsakligen i äldre barrskog på näringsrik, kalkpåverkad mark. Växtmiljön utgörs vanligen av örtrika granskogar med höga naturvärden, gärna påverkade av ytligt och rörligt markvatten. Svampen kräver välutvecklade gamla mossmattor med konstant fuktigt mikroklimat. Den är ofta knuten till s.k. brandrefugier.

Flattoppad klubbsvamp förekommer oftast enstaka, eller i mindre grupper. Fruktkropparna, som kommer fram på hösten, är 10–15 cm höga, klubblika rynkade, med tillplattad topp. Toppen är 4–10 cm bred, steril och ojämnt rynkad kant. Foten smalnar av mot basen och är 1–2 cm tjock. De sporbärande sidorna av svamparna är först gula och släta, med tiden blir de mera violetta och rynkiga, toppen förblir gul. Köttet är vitt men blir brunrött i snittytorna, det färgas rött med KOH. Lukten är mild och smaken är först sötaktig men känns senare mera bitter. Sporer 9–13 x 5–8 µm, hyalina, brett ellipsoida och släta. Svampen anses ätlig.

Åtgärder : Arten hotas främst av slutavverkning av äldre ängsgranskogar på näringsrik mark.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

​

bottom of page