top of page

Hygrocybe - Hagvaxingar : 

​

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                    30                                        29                                29

Varietet                            15                                        10                                  7

​

Hygrocybe acutoconica, Hygrocybe acutoconica var. konradii, Hygrocybe acutoconica var. acutoconica (spetsvaxskivling)

Hygrocybe aurantiosplendens (fager vaxskivling), Hygrocybe calciphila (kalkvaxskivling), Hygrocybe cantharellus (kantarellvaxskivling),   Hygrocybe ceracea (spröd vaxskivling), Hygrocybe chlorophana (gul vaxskivling), Hygrocybe citrinovirens (gröngul vaxskivling)

Hygrocybe coccinea (blodvaxskivling), Hygrocybe coccineocrenata (myrvaxskivling)

Hygrocybe conica (toppvaxskivling), Hygrocybe conica var. conicoides, Hygrocybe conica var. conica

Hygrocybe conica var. pseudoconica, Hygrocybe conica var. conicopalustris, Hygrocybe conica var. chloroides

Hygrocybe constrictospora (korallvaxing)

Hygrocybe glutinipes (slemvaxskivling), Hygrocybe glutinipes var. glutinipes, Hygrocybe glutinipes var. rubra

​Hygrocybe helobia (vitlöksvaxskivling, Hygrocybe hygrocyboides, Hygrocybe insipida (småvaxskivling)

Hygrocybe intermedia (trådvaxskivling)

Hygrocybe miniata (mönjevaxskivling), Hygrocybe miniata var. miniata, Hygrocybe miniata var. mollis

Hygrocybe mucronella (bitter vaxskivling), Hygrocybe olivaceonigra, Hygrocybe phaeococcinea (mörk blodvaxskivling)

Hygrocybe punicea (scharlakansvaxskivling), Hygrocybe quieta (luktvaxskivling), Hygrocybe radiata (strålvaxskivling)

Hygrocybe reidii (honungsvaxskivling), Hygrocybe salicis-herbaceae

Hygrocybe spadicea (dadelvaxskivling), Hygrocybe spadicea var. spadicea, Hygrocybe spadicea var. albifolia

Hygrocybe splendidissima (praktvaxskivling), Hygrocybe subpapillata (knoppvaxing)

Hygrocybe substrangulata, Hygrocybe substrangulata var. substrangulata, Hygrocybe substrangulata var. rhodophylla

Hygrocybe turunda (mörkfjällig vaxskivling)

Hygrocybe acutoconica var. acutoconica - Spetsvaxskivling

EKOLOGI : Naturbetesmark. Gräs- och betesmark, skogsgläntor, vägkanter. Kalkrik mark.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe cantharellus - Kantarellvaxskivling
EKOLOGI : Hed- och ängsmark samt betesmark och skogsbryn. Marken.
EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe ceracea - Spröd vaxskivling

EKOLOGI: Gräs- och betesmark, skogsgläntor, vägkanter och park. Marken, bl.a. på gamla gräsmattor.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe chlorophana - Gul vaxskivling

EKOLOGI: Hed- och ängsmark, naturbetesmark, vägkanter och park. Marken.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe citrinovirens - Gröngul vaxskivling : Sårbar VU

EKOLOGI : Arten växer i mager gräsmark, ibland med hedartad prägel. Dess biotopkrav är ännu dåligt kända. De svenska lokalerna ligger i områden som har relativt hög kalkhalt i moränen. Arten är dock knuten till mager grässvål liksom många andra vaxskivlingar.

KÄNNETECKEN : Gröngul vaxskivling är en medelstor, 7–10 cm hög, gul eller gröngul vaxskivling. Den har torr och trådig, konisk hatt med en spetsig puckel. Fibrerna i hatthuden blir med åldern ofta bruna eller gulbruna. Skivorna är vita och ej fastväxta vid foten. Foten är gul, ibland med ett svagt orange inslag. Fruktkropparna är framme på hösten.

FÖREKOMST : Gröngul vaxskivling är endast känd från ett fåtal platser i Skåne, Småland, Västergötland, Östergötland, Södermanland, Värmland, Västmanland, Uppland, Dalarna, Medelpad och Jämtland. I övriga Norden har den påträffats några gånger i Danmark och på Färöarna, samt i Norge och södra Finland. Svampen är även funnen i Syd- och Mellaneuropa samt i Storbritannien. Den är överallt mycket sällsynt. 

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe coccinea - Blodvaxskivling

EKOLOGI : Hed- och ängsmark samt betesmark och skogsbryn. Marken.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe conica - Toppvaxskivling

EKOLOGI : Gräs- och betesmark och lövskog. Även fjällhed. Marken.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe insipida - Småvaxskivling

EKOLOGI : Hed- och ängsmark samt betesmark och lund. Marken.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe intermedia - Trådvaxskivling (VU)

EKOLOGI : Arten växer i naturlig fodermark, huvudsakligen i betesmark och i mager grässvål tillsammans med andra vaxskivlingar.

KÄNNETECKEN : Trådvaxskivling är en medelstor, relativt kraftig, rödorange eller gulorange svamp med torr, trådig hatt och fot. Hatten är 2–7 cm bred, fibrig med inväxta trådar och småfjällig. Foten är 3–6 cm hög, kraftig och av samma färg som hatten. Skivorna är vita till gulvita.

FÖREKOMST : Trådvaxskivling är mycket sällsynt med fynd i ett bälte från Bohuslän till Stockholm samt ett fynd vardera i Skåne och Medelpad. Den senare uppgiften är dock osäker. Den är känd från Danmark och Norge genom några få fynd. Arten är dessutom funnen i några länder i Syd- och Mellaneuropa samt i Storbritannien. Arten är rödlistad i Polen och Tyskland.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe miniata - Mönjevaxskivling

EKOLOGI : Hed- och ängsmark samt betesmark och lövskog. Marken. Ofta sandig.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe mucronella - Bitter vaxskivling

EKOLOGI : Ängsmark och naturbetesmark samt lövskog. Kalkrik mark. I lövskog på bar jord.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe phaeococcinea - Mörk blodvaxskivling

EKOLOGI : Svampen lever i kortbetad grässvål på ogödslad gräsmark och på strandängar. Fruktkropparna uppträder ofta i små grupper. Arten växer oftast i magra områden och förefaller inte vara kalkgynnad. I Nederländerna är den också funnen på torvjord.

KÄNNETECKEN : Mörk blodvaxskivling är vanligen mycket liten, hatten blir endast upp till 25 mm bred. Enstaka exemplar upp till 5 cm har dock rapporterats. Hatten är först halvklotformad, men blir sedan oregelbundet utplattad eller t.o.m. nästan navlad i mitten. Den är slät, torr och matt. Färgen är ganska mörkt röd med smal gul kant, mycket sällan nästan helt gul. Arttypisk är en svartaktig beläggning som brukar finnas åtminstone i mitten. Lamellerna är brett vidväxta, ibland nedlöpande med tand, bukiga, vanligen mer eller mindre orangeröda. Foten är cylindrisk eller avsmalnande neråt, hos stora exemplar tillplattad, av hattens färg eller ljusare, torr och slät. Hela Svampen är påfallande bräcklig.

FÖREKOMST : Arten förekommer sällsynt i hela landet. I övrigt är den känd från Danmark, Norge, Färöarna, Nederländerna och Ryssland. Förmodligen finns arten vitt utbredd men den är sent beskriven och kanske ännu inte uppmärksammad överallt.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe punicea - Scharlakansvaxskivling (NT)

EKOLOGI : En art som är typisk för magra, ogödslade naturbetes- och slåttermarker. Ibland kan den även uppträda på naken jord i skogsbryn och lundar och då på lite rikare mark. I USA sägs den växa i skog.

KÄNNETECKEN : Scharlakansvaxskivling är den största av de rätt många röda vaxskivlingarna på gräsmark. Hatten är trådig och kan bli ca 10 cm bred. I fuktigt tillstånd är den mörkt blodröd eller brunröd och något klibbig, medan den i torrare väder eller med tiden blir mer orangeröd. Lamellerna är tjocka, glesa och breda, först ljusgula men småningom orangegula. Foten är kraftig, ofta mer än centimetertjock, gulröd och tydligt fibrig med vitaktig bas. Andra röda vaxskivlingar, t.ex. blodvaxskivlingen H. coccinea, är mindre, har slätare fot och gul fotbas.

FÖREKOMST : En förr relativt vanlig art, som under de senaste decennierna minskat betydligt i takt med att gamla betes- och slåttermarker försvunnit. I Götaland och Svealand har den funnits lite varstans på lämpliga ställen. I Norrland verkar den ha varit betydligt ovanligare, men det beror kanske på att stora områden åtminstone förr var mykologiskt nästan helt outforskade. I Medelpad är arten funnen på flera ställen. Den är uppenbarligen mycket sällsynt i fjällnära områden. Utbredning och tendens är ungefär likartad i de övriga nordiska länderna, förutom i delar av Norge. Där tycks den fortfarande vara relativt vanlig, vilket säkerligen beror på att man i Norge har kvar utmarksbete och slåtter i större omfattning än hos oss. Arten förekommer spritt i mellersta och västra Europa, men sägs ha blivit ovanlig på senare år. Möjligen är den mer frekvent i alpområdet. Finns även i Nordamerika.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe reidii - Honungsvaxskivling

EKOLOGI : Hed- och ängsmark samt betesmark och lövskog. Marken.

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe splendidissima - Praktvaxskivling (NT)

EKOLOGI : Praktvaxskivling växer i hedartad, sur och mager gräsmark med stagg och ljungtuvor på betad mark med lång historia av hävd, ofta bland mossa. De allra flesta fynden i såväl Sverige som i Norge är från öppna marker och bara ett fåtal från betade skogar.

Praktvaxskivling har individfattiga populationer av långlivade till mycket långlivade individer. Som regel förekommer fruktkroppar bara på någon enstaka eller få platser på en lokal. Likså förefaller antalet individer på landskapsnivå att vara mycket lågt. Spridning som resulterar i en lyckad nyetablering är förmodligen sällsynt, eftersom deras livsmiljöer blivit allt sällsyntare.

KÄNNETECKEN : Praktvaxskivling är en medelstor till stor, blodröd–orange vaxskivling med 3–6 cm bred hatt, som från början är välvd mot foten, trubbigt konisk, senare utbredd med ojämn, vågig hattkant. Hattytan är i väta svagt smetig, annars torr. Skivorna är svagt vidhäftade foten eller nästan fria, ljusare än hatten och med gulaktig egg. Foten är kraftig, ofta tillplattad, torr och fibrig, röd som hatten eller något ljusare gulröd. Köttet är saffransgult, just under hatthuden rött. Svampen avger som färsk eller vid torkning en sötaktig doft av honung. Arten är robustare än den närstående blodvaxskivlingen, H. coccinea, vilken även skiljer sig genom att ha klibbig, vaxartad hattyta, vidväxta till svagt nedlöpande skivor och mindre kraftig fot. Scharlakansvaxskivling H. punicea har nästan cylindrisk fot med vit märg. Ingen av dessa två arter luktar honung.

FÖREKOMST : Praktvaxskivling finns i Götaland och Svealand med några få fynd i Dalarna och Jämtland. Det finns 100 kända aktuella lokaler i landet (2015). En iögonfallande, väl känd och väl eftersökt art. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500. I Norge har arten aktivt eftersökts på senare år och är nu känd från 250 lokaler. Den betraktas där som sällsynt men med lokalt rikare förekomster. Arten har sannolikt en sydlig–sydvästlig utbredning i Europa. Den är rödlistad i bl.a. Danmark, Norge och Tyskland.

.EKOLOGISK GRUPP : Okänd

Hygrocybe quieta - Luktvaxskivling

EKOLOGI : Arten växer på naturbetesmark etc, men tillhör de arter hagvaxskivlingar som man emellanåt träffar på även inne i rika lövlundar. Den förefaller vara kalkgynnad. På lämpliga marker i kalktrakter kan den förekomma i mängd under gynnsamma år, men i utpräglat sura områden ses den sällan eller aldrig.

KÄNNETECKEN : Luktvaxskivling är en medelstor men relativt köttig art bland de gula till röda vaxskivlingarna. Hatten är slät och torr, mättat gul eller något orange i början, med tiden urbleknande och ofta något olivtonad. Lamellerna är urnupna, mycket glesa och tjocka och har samma färg som hatten. Foten är gul, slät och torr, ofta ihålig och fårad eller tillplattad. Lukten är speciell, påminnande om bärfis eller ekriska (Lactarius quietus).

FÄREKOMST : En ganska sällsynt men i vissa trakter mera rikligt förekommande art, utbredd från Skåne åtminstone upp till mellersta Norrland. Den har avtagit i frekvens på grund av minskad tillgång på lämpliga biotoper. Den förekommer även i de övriga nordiska länderna och betraktas där som sällsynt. Arten är vitt utbredd men inte särskilt vanlig i mellersta och västra Europa. Arten är rödlistad i bl.a. Danmark, Norge, Polen och Tyskland

EKOLOGISK GRUPP : Okänd

bottom of page