Hej!
På den här sidan kommer jag att rapportera och skriva så mycket jag kan och hinner om slemsvampar/myxomyceter.
Någon gång på hösten 2006 hittade jag till sajten ”svampguiden.com” på internet.
Efter att ha deltagit i forumet där några veckor så dök det upp några bilder som Alf Palin i Söderhamn hade tagit på en stiftsvamp av släktet Stemonitis.
Jag blev helt fascinerad av den, en så fantastisk liten ”svamp”. Bara några dagar senare hittade jag den i Välaskogen i Helsingborg på några nedfallna och ruttnade grenar av bok, en otrolig rolig upplevelse.
Jag som då trodde att de bara växte på gran i urskog. Nu väcktes ett större intresse för dessa slemsvampar och jag började leta i litteraturen och på ”nätet”. På svenska fanns det knappt något. Jan Andersson i Uppsala tipsade mig om en liten skrift som är skriven av Uno Eliasson som skull vara mycket kunnig på myxomyceter. Häftet beställdes omgående från Göteborgs Botaniska Trädgård till en kostnad av hela 10 kronor. Oj vad jag blev imponerad av dessa små varelser, här gällde det att försöka fördjupa sig och gå vidare.
Det här är mycket kul, efter att ha varit ”matsvampsplockare” i 40 år och att nu få mer tid över till något som man gillat så länge. Eftersom jag alltid har tyckt om att fotografera, skulle jag nu kunna slå två flugor i en smäll, detta tack vare ”svampguiden”. Jag hade just börjat lära mig och bli beundrare av svampsläktet hättor (Mycena sp.) och så stöter jag på slemsvamparna. Men valet föll i alla fall på myxomyceterna och detta berodde till stor del på den uppmuntran jag fått av Uno Eliasson. Eftersom jag hittat mina första i Välaskogen så blev det dit jag ställde kosan och när jag fått ett hum om var det var enklast att hitta dem så fanns de bara där.
Min första runda gav hela 3 arter, vilket för mig var otroligt kul. Men vilka var det jag hittat, jag hade så klart fotograferat dem, lagt in bilder med mina frågor på ”svampguiden” men ingen där kunde dem ordentligt. Så jag tog mod till mig och letade upp Uno på nätet, snokade reda på hans e-post adress och skickade bilderna till honom. Hans råd blev så klart att ta kollekter och sända dem till honom i Göteborg för bestämning. Gissa om jag blev glad, ut och köpte tändsticksaskar och lim.
Sedan till Välaskogen igen och nu hittade jag ytterligare någon art. Jag torkade dem, limmade dem i tomma tändsticksaskar och sände dem till Uno. Svaret kom inom ett par dagar. Mina första fynd bestod av Badhamia utricularis, Hemitrichia calyculata, vargmjölk (Lycogala epidendrum) och bukettullklubba (Metatrichia vesparium). De är vanliga arter men vilken upprymd känsla det var att hitta dem och få svar på vilka de var. Uno ville behålla mina kollekter för förvaring i Göteborgs botaniska herbarium, vilket jag så klart samtyckte till och det har fortsatt på den vägen.
Åren har gått, fler arter har hittats, intresset ökat och krypandet på alla fyra vid lågor och krafsandet i förnan har fortsatt. Av min kompanjons fru, Ingela Kämpe, fick jag tips om (2008) Sven-Åke Hanson som har hjälpt mig med artbestämningen av ”vanliga” svampar men mest har det blivit frågor om "makromyceter" vilket i sin tur ledde till medlemskap i Puggehatten och nu 2018 har jag suttit i Puggehattens styrelsei 5 år, så kan det gå. En dag presenterade han en bok för mig och jag köpte den av honom omgående: ”Svampar i Söderåsens nationalpark” som han och Kersin Bergelin har skrivit om alla deras fynd i SNP.
Jag har så klart varit i dessa marker många gånger på jakt efter först och främst matsvamp och motiv för mitt fotograferande. Som svampintresserad så fotograferar och plockar jag det som är intressant för mig och som är tilltalande för mina sinnen. Det har blivit en hel del vanlig svamp och en del myxomyceter under de år som jag har ägnat mig åt dem. Sven-Åke frågade mig, om jag hade lust att rapportera fynd av myxomyceter funna i nationalparken till honom.
I samma veva hade jag bestämt med Joachim Krumlinde att ta med honom på en myxomycetjakt på Kopparhatten på Söderåsen.
Vi har tidigare i år letat trollhand (Hypocreopsis lichenoides) vid Tranerödsmossen med framgång och sågs vid en trevlig svampexkursion nere vid Skanör . Vi träffades den 10 november på Kopparhatten vid 10-tiden och gav oss iväg. Jag hade varit där i maj och juni så jag visste var vi skulle spana och vid vilka lågor vi borde böja knä för att ingående spana efter de små varelserna. På väg mot de första lågorna så hittar vi en del andra roliga fynd men jag går inte in på dem här. Första lågorna ger inget, men efter några försök så hittar vi rätt många (Hemitrichia calyculata) och på nästa låga några enstaka exemplar av gul ullklubba (Trichia decipiens). Vi hade faktiskt kravlat runt i lite över 2 timmar och det har småregnat hela tiden så vi bestämde oss för en fikapaus.
Tyvärr måste vi konstatera att några stiftsvampar (Stemonitis) eller (Stemonitopsis) hade vi inte hittat. Det var synd eftersom de ligger högt upp på Joachims önskelista och på försommaren då jag var här fanns de i överflöd. Nåväl efter en värmande fika så kom hoppet tillbaka. Nu bar det av norröver i stället för västerut som innan. Vid de första lågorna hittade vi Arcyria denudata och bukettullklubba (Metatrichia vesparium) men det är de enda arterna på flera timmar men de fanns nästan på 50 % på alla lågor som vi kollade. Ett roligt fynd var en myxomycet i ett s.k. plasmodium-stadium på en fnöskticka, troligen en Badhamia utricularis men vi räknade inte med den som fynd utan konstaterar bara att den var vacker.
Jag samlade en hel del kollekter eftersom det inte var möjligt att artbestämma dem där ute och de fanns i alla stadier allt från det plasmoida stadiet till helt nerbrutet stadium. Vi återvände trötta till bilarna men jag ville ändå kolla de stora lågorna framme vid utsikten där jag vid tidigare besök hittat flera arter. Visst där hade vi två arter till i stora mängder, där var, rödbrun ullklubba, (Arcyria incarnata) och (Arcyria oerstedii). Vi hittade endast, tror vi 6 arter myxomyceter idag men vi kände oss rätt nöjda för vi vet ju inte med säkerhet om det är 3 eller 10 arter vi hittat. Jag har 12 kollekt med mig hem som skall torkas och skickas till Uno för analys, resultatet blev de 6 ovan redovisade arterna.
Som lite extra kuriosum för mig och Joachim är ett roligt fynd av en liten skålsvamp Ascocoryne solitara som det tydligen bara finns två noterade fynd av tidigare i Sverige och de verkar vara från 50-talet. Det har visat sig att ” De två kollekter som finns i UPS är båda i svampens anamorfa stadiet (asexulla stadiet), Ascocoryne albida. Jag skall även ta er med på mina utflykter från maj och juni 2009. Jag började fundera på var förutsättningarna för myxomyceter kunde vara goda och kom fram till att Söderåsens Nationalpark skulle kunna vara bra. Där borde finnas en del orörd skog med gamla lågor och ved. Jag åkte upp till Kopparhatten i maj några dagar, närmare bestämt den 11, 13, 15 och den 16, sedan ytterligare några turer under den 13, 14 och 15 juni.
Det blev som jag hade hoppats och till och med bättre än jag hade kunnat ana. Som sagt är jag en nybörjare på dessa slemsvampar men med ögonen på skaft och ett bra makroobjektiv på min Nikon D90 så var det bara att sätta igång och snoka runt, i första hand på alla lågor som fanns här. Det visade sig att det fanns myxomyceter i stort sett på alla lågor. De flesta visade sig vara rätt vanliga men en och annan lite rarare art hittades. Alla samlades in och det blev en massa kollekter som sedan skickades iväg till Uno i Göteborg. Det visade sig så klart att många av fynden var av samma art men de går knappast att skilja på i fält utan måste mikroskoperas. Uno var glad att någon visade intresse för denna lite udda livsform som han har ägnat så mycket tid åt. Jag fick besvära honom hur mycket jag ville, vilket så klart kommer att ske.
De flesta av de arter jag funnit är bundna till starkt nedbruten ved och en del finner man endast på ved som är i det närmaste är mull. Några undantag är trollsmör (Fuligo septica) som även återfinns på förna och på relativt ny ved, även vargmjölk (Lycogala epidendrum) hittas på rätt färsk ved. Problemet med att hitta de små arterna av slemsvamparna är att de är så små så jag måste ana mig till var de kan finnas och så börja scanna veden på lågorna. Ibland upptäckte jag dem inte utan att ha spanat genom kameran med makroobjektivet på, en timme försvinner otroligt fort. Efter ett tag så hade jag lärt mig var det var lönt att söka närmare och sinnet utvecklades och fynden blev fler.
Jag har upptäckt att de flesta slemsvampar föredrar lågor som ligger i något så när syd-nordlig riktning och då återfinns de oftast på den sida som vetter åt väster men det finns så klart gott om undantag. De finns dock väldigt sällan på södersidan och det är ju rätt självklart då de gillar fuktig ved och förna, men här är de två ovannämnda myxomyceterna trollsmör och vargmjölk undantag igen. Jag har funnit trollsmör ute i det ”fria” på betesmark i Måryd, Skrylle utanför Lund och på gårdagens gräsklipp i trädgården. Vargmjölk på kalhygge på Hallandsås i söderläge, visserligen hade den lite skugga av en rotvälta men ändå. Åter till Kopparhatten. Förutsättningarna för myxomyceter visade sig som sagt vara goda här uppe men jag har ännu inte funnit någon art som lever i förnan här förutom trollsmör så sökandet efter för mig nya arter går vidare.
Idag, november 2018 har jag hittat 100 arter och på många olika substrat, kvistar, ris, svamp, förna, blåbär, barr och det senaste fyndet på grässtrån i trädgården. Myxomyceterna bry sig inte så mycket om substratet egentligen, de jagar föda och där födan finns kan de dyka upp som på ölburkar, stenar och andra osannolika platser. Nu 2021 har det framkommit att många myxomyceter verkligen är substarttrogna och att de inte bryr sig om var och på vad de utvecklas får från och med nu anses som en myt. Det sakll bli spännande att se vart de nya rönen leder. Jag har också skaffat mig ett, ja först kallade jag det "myxarium" där jag tänkte låta plasmodier och outvecklade myxomyceter få växa till sig i stället för i de små petriskålar jag använt tidigare. Det fungerade bra och jag inredde det rätt lilla terrariumet som det egentligen var med förna och murken ved. Numera har jag ett betydligt större och jag kallar det ett "fungarium" då det visade sig att men inredningsmaterialet följer det med sporer och mycel så det dyker upp svamp och myxomyceter av skiftande arter och tillhörighet titt som tätt. Mitt svampintresse och kunskap har ökat och jag lägger mer och mer tid på de egentliga svamparna än på myxomyceter men de ligger mig fortfarande varmt om hjärtat och jag fortsätter såklart att söka dem tillsammans när jakten på svamparna pågår.
Det blir svårare och svårare att hitta nya arter och de senaste tre säsongerna har åtminstone här i södra delen av landet varit dåliga myxomycet år. Nu 2021 har jag "bara" 105 arter än så länge.
Jakten på fler arter går vidare.