Ramariopsis subtilis - Ljus ängsfingersvamp : Nära hotad (NT)
EKOLOGI : Ljus ängsfingersvamp växer dels i naturliga och kalkrika slåtter- som naturbetesmark, dels i mer eller mindre sluten ädellövskog på kalkhaltig mulljord, då ofta på ytor med naken jord och uttunnat fältskikt. I Norge beräknas ca 50% av populationen växa i skog och 50% i gräsmarker, ett värde som troligen är giltigt även i Sverige. Vanligen förekommer den på artrika fläckar tillsammans med andra "ängssvampar" som t.ex. vaxskivlingar, rödskivlingar, jordtungor och andra små fingersvampar. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Även om fruktkropparna är kortlivade kan markmycelet förmodligen ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.
KÄNNETECKEN : En liten blek, några cm hög, vanligen rikt förgrenad fingersvamp. Grenspetsarna är ibland trubbiga och något plattade. Sporerna är 3,5-4,5 µm långa,ovala eller nästan runda, släta och ofärgade.

Små fingersvampar ur släktena Clavulinopsis/Ramariopsis är svåra och fortfarande delvis bristfälligt kända vad gäller taxonomisk, ekologiskt och utbredning. Ljus ängsfingersvamp tillförs än släktet Clavulinopsis (med släta sporer) och Ramariopsis (med fintaggiga sporer vilket dock ibland enbart kan ses i mycket hög förstoring). Den vanliga snövit fingersvamp Ramariopsis kunzei har oftast rent vita fruktkroppar medan ängsfingersvamp Clavulinopsis corniculata är större och rent gul. Svårare att skilja ut är Ramariopsis tenuicula (= tenuiramosa) med tydligare fintaggiga sporer samt den taxonomiskt kanske tveksamma broskfingersvamp Clavulinopsis microspora med till synes släta sporer Båda dessa är än mindre och klenare än ljus ängsfingersvamp. Arten bildar fruktkroppar om hösten.
FÖREKOMST : Ljus ängsfingersvamp är sällsynt men sannolikt också förbisedd och sammanblandad med liknande arter. Den är känd från hela landet men mest funnen i södra och mellersta delarna av landet. I vissa kalkrika trakter, t.ex. på Öland är den ej ovanlig i Mittlandsskogens hasseldominerade biotoper. Arten har rapporterats från ett flertal länder i Europa samt från Nord- och Sydamerika samt Nya Zeeland. Taxonomiska problem gör dock att dess egentliga utbredning är dåligt känd.

EKOLOGISK GRUPP : Saprotrof/fag, detrivor