Aureoboletus moravicus - Lejonsopp (EN strakt hotad)
EKOLOGI : Lejonsopp är en värmeälskande mykorrhizasvamp som lever tillsammans med ek på kalkrik mark, gärna i ”soliga trädbevuxna platser i parker och halvöppna lövskogar” (Knutsson & Nitare 2016).som sedan mycket lång tid tillbaka kontinuerligt varit bevuxna med gammal ek, exempelvis hagmarker, parker och vägkanter vid ek. Idag utgör dessa växtplatser ibland mer slutna ädellövskogar med naken mulljord. Den svenska växtplatsen utgör en ”hotspot” för ett stort antal rödlistade arter 
KÄNNETECKEN : Lejonsopp är en liten till medelstor sopp med en 3–10 cm bred hatt, som är konvex. Hattfärgen kan närmast beskrivas som ockra, lejongul ellerhalmgul till brun eller gulbrun. Färgerna skiljer den från sammetssoppar. Hat- thuden är trådigt filtad och krackelerar tidigt. Rörlagret är först krämfärgat, sedan ljust citrongult och får därefter ockragula toner från rörmynningarna och inåt. Det sker ingen färgförän-

dring efter tryck (SLU Artfakta 2024).

Den cylindriska foten är ca 4–7 cm hög, något uppsvälld mot basen med en smal, rotlik spets. Fotens färg är ljust ockragul medan ytan är finluden eller slät och kan ha längsgående veck. Köttet är vitt men kan också ha en mycket svagt ljust rödbrun nyans. Köttet blånar inte vid tryck, men gamla skador kan oxidera till vinrödabruna fläckar på hatt och fot. Smaken är obetydlig och lukten sötaktigt frisk (SLU Artfakta 2024). Sporerna är tunnväggiga och hyalina, mandelformade till brett elliptiskt äggrunda ca 9,5–11 × 5–5,5 μm och med ett Q-värde på 2,1 (längd/bredd). Sporkaraktärerna särskiljer arten från andra europeiska, gulaktiga soppar där sammetssoppar Xerocomus spp. har smalare och mer långsträckta sporer (Knutsson & Nitare 2016). Totalt sett förefaller Q-värdet att variera, vilket kan bero på det fåtal fruktkroppar som undersökts.

FÖREKOMST : När lejonsopp har rapporterats från flera europeiska länder är den ofta felbestämd (Knutsson & Nitare 2016).

Enligt SLU Artfakta och Artportalen 2024) är lejonsopp funnen på enlokal på Öland: Halltorps hage 1997 av Bringer (UPS-F561159) och återfynd 2015 av Nitare och Knutsson med ett fynd från Broby äng i Närke, men detta är inte belagt med vare sig her- bariematerial eller foton och är därför svårt att med säkerhet verifiera.

(Senaste fynden av lejonsopp är mina från Skåne, Höganäs, Höganäs kyrkogård, 2023-08-04 och 2024-10-09.)

Det är alltså en i Europa sällsynt eller mycket sällsynt art. Arten förekommer endast i Europa och har där en nemoral utbredning med säkra fynd i Storbritannien, Frankrike, Tjeckien och Slovakien. Övriga europeiska rapporter är osäkra. Svampens spridda förekomster utgör sannolikt reliktpopulationer med mycket gamla mycel. Arten är starkt hotad och har föreslagits som kandidat till en global rödlista.
HOT : Den svenska växtplatsen ligger inom ett naturreservat men är så liten och begränsad att redan små förändringar kan utgöra ett hot. Långsiktiga förändringar över sekler som leder till att ek konkurreras ut kan på sikt missgynna lejonsopp. På lokalen finns dessutom en mängd andra hotade svampar samt vedskalbaggar. Om svampen påträffas på nya lokaler bör dessa skyddas
ÖVRIGT : Arten har en isolerad och oklar släktplacering och förs ofta till släktet Aureoboletus, något som dock kan ifrågasättas. Majoriteten av författare accepterar dessutom att fynd från sydöstra Europa med mörkare rödbrun hatt (= moravicus), och fynd i sydvästra Europa och Sverige med ljust lejongul hatt (= leonis) utgör synonymer, vilket dock skulle behöva fastställas med molekylära metoder.

NOTERING : Spormåtten på mina fynden 2023 och 2024varierar mellan 9,8–12,3 × 5,3–6,1 µm, Q=2,0. Andra kollektet 9,9–12,3

× 5,3–6,2, Q=1,95. 2023 års fynd hade spormåtten 10,5–13,0 × 5,2–6,2, Q=2,1.

Mätningarna har gjorts noggrant på 22–35 sporer från tre olika kollekt och variationen på Q-värdet blir alltså 1,95–2,1 med ett medelvärde på 2,0. (DNA-sekvenseringen av fyndet 2023- 08-04 är gjord av ALVALAB i Spanien.)