Lactarius acerrimus - Gaffelriska

Ekologi : Svampen bildar mykorrhiza med hassel och ek. Den växer enbart på näringsrik och kalkhaltig mark och gärna på halvöppen hagmark eller i parker.

(Kännetecken - Hatten är 5–12 cm bred, först välvd med inrullad kant, senare trattformig men ofta oregelbunden, klibbig, gräddfärgad eller ”pinkish buff” och mer eller mindre zonerad eller fläckig. Lamellerna är vidväxta eller något nedlöpande och närmast foten gaffelgreniga eller försedda med tväråsar, ljust ockra med svag rosaton. Foten är kraftig och har ungefär samma färg som hatten eller blekare, ibland med gropar eller fläckar. Hela svampen är påfallande hårdköttig. Smaken är skarp. Mikroskopiskt skiljs den lätt från andra arter på de 2-sporiga basidierna och större sporerna.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius acris - Skarp rökriska (NT) 

Ekologi : Arten växer i ängsbokskog på kalkgrund. Den är helt bunden till bok som den bildar mykorrhiza med. I Italien växer den även med ek och avenbok.

(Kännetecken - Skarp rökriska år lätt igenkännlig på den i väta klibbiga hatten och det snabba omslaget från vit till vackert rosafärgad mjölksaft, samt att färgen återgår till den ursprungliga efter ca en timme. Hatten är 3–8 cm bred, med en mer eller mindre låg puckel och ljust gråbrun till dadelbrun. Hattkanten är något inrullad, ibland något strimmig. Lamellerna är svagt nedlöpande och gulockra samt fläckas rosa vid tumning. Köttet är vitt men blir vid brytning rosafärgat efter några få sekunder, efter en stund bleknar färgen till ljust rosa. Foten är ofta något krökt, blekare än hatten, nästan vit, till blekt gulvit, med mycket svag rosa ton. Smaken är mycket bitter.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius aurantiacus (mitissimus) - Brandriska

Ekologi : Skog, Löv, barrblandskog

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius azonites - Blek rökriska

Ekologi : Ekskog och blandad ädellövskog. Kalkrik mark. Med lövträd, särskilt ek.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

​

Lactarius blennius - Grönriska

Ekologi : Hedbokskog och park. Marken. Med bok.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius camphoratus - Kamferriska

Ekologi : Barrskog, helst granskog. Även bokskog. Mager och sur mark. Med gran och bok.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius chrysorheus - Gulmjölkig ekriska

Ekologi : Löv- och blandskog, helst hedekskog. Sur mark. Med ek. ( Jag har fynd av den på lerjordar med högt PH ?)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius circellatus - Avenboksriska. 

Ekologi : Ädellövskog och park. Marken. Med avenbok.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius citriolens - Fransriska

Ekologi : Löv- och blandskog, bl.a. fjällbjörkskog. Kalkrik mark. Med björk, men troligen även med ek och gran.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius deliciosus - Läcker riska

Ekologi : Tallskog, helst kalktallskog. Kalkrik mark. Med tall.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius deterrimus - Blodriska

Ekologi : Granskog. Fuktig mark. Med gran.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius fennoscandicus - Nordlig Granblodriska

Ekologi : Dåligt med info. Skog, Blandskog, Granskog.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius flavidus - Gul lilariska (NT)

Ekologi : Svampen är en mykorrhizabildare i ädellövskog på kalkrik mark. Den uppges kunna växa med flera olika trädslag som t.ex. avenbok, ek och bok. På Öland förekommer den uteslutande i hässlen och är där tämligen allmän. I övriga Sydsverige växer den i ek/hassellundar, troligen med ek.

(Kännetecken - Arten bildar medelstora fruktkroppar med gulaktig hatt och en vit saft som snabbt blir mörkviolett i kontakt med luften. Hatten blir högst 10 cm bred och har som utväxt något nedtryckt mitt och nedböjd kant. Den är klibbig i fuktigt väder, vanligen blekgul med mörkare fläckar som ibland bildar koncentriska zoner. Lamellerna är ganska täta, brett vidväxta och gräddvita. Vid skador uppstår mörkt rödvioletta fläckar. Foten är cylindrisk eller något avsmalnande neråt, av hattens färg. Smaken är bitter eller skarp. Hela svampen är tämligen bräcklig.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius flexuosus - Buktriska

Ekologi : Barr- och lövskog samt skogsvägar och park. Marken. Med olika barr- och lövträd.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius fluens

Ekologi : Biotop dåligt känd Marken. (Många av mina fynd i rik kallkbokskog)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius fuliginosus - Rökriska

Ekologi :Lövskog, bl.a. fjällbjörkskog. Sällan blandskog. Marken. Med bl.a. björk.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius fulvissimus - Rävriska.

Ekologi : Löv- och blandskog samt park. Kalkrik mark. Med hassel, asp och bok.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius glyciosmus - Kokosriska

EKOLOGI : Löv- och blandskog, bl.a. björkskog. Marken. Med lövträd, särskilt björk.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Lactarius helvus - Lakrisriska

EKOLOGI : Barrskog, blandskog, hällmark och myrkanter. Fuktig mark. Med barrträd och björk.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza/symbios

Lactarius lacunarum - dyriska

EKOLOGI : Triviallövskog och blandskog. Fuktig mark, (svartjord) gärna mark som översvämmas vintertid. Med asp/poppel, al och björk.

KÄNNETECKEN : En medelstor riska med djupa och varmbrunna färger. Mjölksaften blir ljust gul.

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius lignyotus - Sotriska

Ekologi : Gran- och blandskog, helst blåbärsgranskog. Sur mark. Med gran.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius lilacinus - Stor alriska

Ekologi : Alskog/-kärr Fuktig mark. Med al.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius luridus. 

Kännetecken : Ett kännetecken är att efter en stund blir saften lila i snitt så även skivorna.

Ekologi : (NE) Ej bedömd inga uppgifter i DynTaxa. 

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius mairei - Borstriska (VU). 

Kännetecken : Borstriska är en medelstor, ljust gulbrun riska. Hatten är tydligt borsthårig i kanten och har mörkare fläckar, som bildar mer eller mindre tydliga, koncentriska band. Lamellerna är täta och vita med rödaktig nyans. Foten är ljus. Mjölksaften är oföränderligt vit och smaken mycket skarp.

Ekologi : En mykorrhizasvamp, som troligen är obligat bunden till ek. På Öland och Gotland växer den gärna på halvöppen mark i betade hagar eller i lövängar men förekommer också i sluten ädellövskog. Den växer alltid på kalkunderlag och är sannolikt värmekrävande. Även söderut uppges den växa under olika ekarter, t.ex. Quercus faginea i Marocko.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius necator - Svartriska

Ekologi : Barr- och lövskog samt hagmark och park. Marken. Med björk och gran.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius pallidus - Blekriska

Ekologi : Bokskog och park. Marken. Med bok.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius pubescens - Blek Skäggriska

Ekologi : Löv- och blandskog, hagmark, vägkanter och park. Marken. Med björk.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius pyrogalus - Hasselriska

Ekologi : Lövskog, hassellund och park. Marken. Med hassel.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius quieticolor - Blåmjölkig riska

Ekologi : Dåligt med info. Skog, löv och barrskog

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius quietus - Ekriska

Ekologi : Ekskog, skogsbryn och hagmark. Marken.

Med ek.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius repraesentaneus - Gulriska

Ekologi : Gran- och björkskog, bl.a. fjällbjörkskog. Fuktig och sur mark. Med gran och björk. Även med dvärgbjörk.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius resimus - Alabasterriska

Ekologi : Löv- och blandskog. Ofta fuktig mark. Med björk.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius romagnesii - (Umbrariska)

Ekologi : Dåligt med info. Ädellövskog

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius rubrocinctus - Rödbandsriska (NT) 

Ekologi :Rödbandsriska bildar mykorrhiza med bok i sluten skog eller i parker. Ibland har även andra trädslag omnämnts i litteraturen, men det beror sannolikt på artförväxling eller att flera trädslag funnits på växtplatsen. Rödbandsriska växer inte på alltför magra eller sura jordar, men är heller inte bunden till kalkområden.

(Kännetecken - Rödbandsriska är en medelstor riska med orangebrun hatt, som är påfallande ojämn och rynkad, särskilt i mitten. Lamellerna är ganska täta och köttfärgade. Vid tryck och skador bildas violettbruna fläckar. Fotens färg är ungefär som hattens eller något blekare. Upptill mot lamellfästet är foten rynkad och brukar ha ett tydligt, upp till cm-brett, mörkare brunrött band som gett arten dess namn. Det har tidigare varit oklart vilken svamp som skulle heta Lactarius rubrocinctusvarför äldre litteraturuppgifter inte alltid är tillförlitliga.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius rufus - Pepparriska

Ekologi : Barrskog, helst tallskog. Även i fjällbjörkskog. Mager mark. Med barrträd och björk. Även med dvärgbjörk.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius sanguifluus - Vinriska

Kännetecken : Vinriska är en stor och köttig skivling, som ofta växer gyttrad. Hatten har först inrullad kant, senare blir den svagt nedtryckt i mitten och kanten blir vågig. Bredden är 6–12 cm. Hattfärgen skiftar mellan orangebruna och grågröna nyanser och bildar ibland zoner i utkanten. Skivorna är medeltäta, vidväxta eller kort nedlöpande och skiftar i grå-purpur. Foten är cylindrisk, massiv, 2–4 cm hög, 1–2 cm tjock, grå-rosa men ljusare upptill och försedd med gropar. Mjölksaften är omedelbart vinröd och ganska riklig. Lukten är angenäm, smaken mild till något bitter. Sporpulvret är crèmefärgat, sporerna brett ellipsoida med nästan fullständigt nätmönster, 9 x 8 µm. Vinriskan liknar till form och storlek tallblodriskan, Lactarius deliciosus, som dock avviker genom starkt orange färg, i synnerhet i mjölksaften. I Medelhavsområdet finns en annan förväxlingsart, Lactarius vinosus, med lika vinröd saft men med blekare färger och mindre sporer.

Ekologi : Barr- och lövskog samt hagmark och park. Marken. Vinriskan växer under tall, Pinussylvestris, på starkt kalkhaltig sandig mark, ofta i torra hällmarkstallskogar med kalkstenar i ytskiktet. Här kan finnas följearter som tallblodriska, grynsopp, Suillus granulatus,rabarbersvamp, kastanjemusseron, Tricholoma albobrunneum och blodkremla, Russula sanguinea. Men den kan också påträffas på näringsrikare och friskare mark, som betad barrskog och lövängar på märgelsand, samman med grönfläckig vinriska, L. semisanguifluus, och rutsopp, Boletus chrysenteron. Fruktkroppbildningen sker vanligen i september och oktober. Utanför Sverige har den rapporterats växa på andra basiska underlag, som röd sandsten, skiffer och brunjord med Pinus mugo, P. nigra, P.halepensis, P. pinea och P.uncinata som mykorrhizapartners, också under Juniperus. Arten anses värmekrävande. Den är funnen från låglandet upp till 800–1000 m.ö.h.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius scrobiculatus - Svavelriska.

Ekologi : Granskog. Fuktig, ofta kalkrik mark. Med gran.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius semisanguifluus - Grönfläckig vinriska.

Kännetecken : Grönfläckig vinriska är en ganska späd blodriska med 3–9 cm bred hatt. Från början är den inrullad i kanten men blir sedan lätt nedtryckt och till sist svagt trattformig, till färgen brungrå – grågrön med koncentriska zoner i synnerhet i utkanten. Skivorna är svagt orange, täta, måttligt breda och vidvuxna – kort nedlöpande. Foten är 3–6 cm hög, 1–1,5 cm tjock, jämntjock och något avsmalnande nertill, med lucker märg, ljusbrun och med få men tydliga orange gropar. Köttet är fast och blekt men färgas av mjölksaften som först är orange men efter några minuter slår om till mörkt vinröd. Smaken är mild – bitter och lukten svagt fruktaktig. Sporpulvret är blekt rödtonat, sporerna brett ellipsoida med ofullständigt nätmönster, ca 10 x 7 µm. Hela svampen blir snabbt ärggrön. Den grönfläckiga vinriskan skiljer sig från vinriskan, Lactarius sanguifluus främst genom att ha mindre fruktkroppar som blir starkt gröna samt genom sin orangefärgade mjölksaft som först efterhand blir vinröd. Lactarius deterrimus,granblodriskan, som den grönfläckiga vinriskan tidigare ansågs synonym med, skiljer sig genom konstant orange mjölksaft, avsaknad av gropar på foten samt anknytningen till gran.

Ekologi : Den grönfläckiga vinriskan är knuten till tall, Pinus sylvestris, på kalkhaltig mark. På de båda öländska lokalerna växer den i unga planterade eller självspridda bestånd av tall – här även Pinus nigra - på tidigare öppna alvarområden och förefaller extremt lättspridd. På Gotland tycks den föredra skuggiga, friska barrskogar på sand betade av nötkreatur. Vid två tillfällen har den visat sig under tall i lövängar på märgelsand. Bland följearter kan nämnas tallblodriska, Lactarius deliciosus,puckelkremla, Russula caerulea, jordmusseron, Tricholoma terreum, och duvspindling, Cortinarius caesiocanescens. Fruktkropparna visar sig i september-oktober. Den växer på låglandet och upp till 800–1000 m.ö.h.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius serifluus - Stinkriska

EKOLOGI: Lövskog, Ädellövskog med ek

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius subdulcis - Sötriska

Ekologi : Ädellövskog, helst bok- och ekskog. Marken. Med bok och ek.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Lactarius tabidus - Småriska

EKOLOGI : Barr - Lövskog, Fuktig och sur mark, med barrträd och björk

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Lactarius torminosus - Skäggriska

Ekologi : Löv- och blandskog samt hagmark. Marken.

Med björk.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza