Nephroma laevigatum - Västlig njurlav (VU)

EKOLOGI :Västlig njurlav växer på bark, mossiga trädstammar eller klippor i områden med hög luftfuktighet. Arten förekommer huvudsakligen på lövträd, främst asp men ofta också på ask, sälg, rönn, ek och lönn. Den mest typiska miljön är halvöppen blandskog i bergskanter med gran och senvuxna aspar. Andra typiska miljöer för arten är gamla ädellövblandskogar, bergekskogar, hagmarker med ädellövträd och asprika svämskogar i Dalälvsområdet. Ibland påträffas arten på näringsrika klippor i fuktiga områden samt på träd i rikkärr. Ofta hittar man flera njurlavsarter tillsammans.

KÄNNETECKEN :Västlig njurlav är en bladlav med relativt stor, kastanjebrun bål med karaktäristiskt gul märg som reagerar K+ rött. Apothecier förekommer ofta och sitter på lobkanternas undersidor. Undersidan är ljust gulbrun och kal. Soral och isidier saknas men bålkanten kan ibland vara uppsprucken och flikig.

fFÖREKOMST :Västlig njurlav har, som namnet antyder, en västlig utbredning och räknas till de suboceaniska lavarna. Flertalet av dess förekomster ligger i Halland, Västergötland, Bohuslän och Dalsland men flera östliga lokaler finns, t.ex. på Gotland, i Närke, Uppland och Gästrikland. Norrut förekommer den till Åsele Lappmark. Den har minskat under 1900-talet. Återfanns vid inventeringar i slutet av 1980-talet i sydligaste Sverige på 5% av sina gamla lokaler. Utanför Sverige är laven känd från Danmark (rödlistad), Norge och Finland (rödlistad). Den förekommer i stora delar av övriga Europa och dessutom i bl.a. Nordamerika och Nordafrika.

HOT :Laven hotas av avverkning av asp och andra lövträd i blandskogar samt av utglesning av skog på eller i omedelbar närhet av växtplatsen. Nyetablering och spridning försvåras av att aspar i blandskogar ofta avverkas i samband med gallringar. Lämpliga miljöer nyskapas i mycket begränsad omfattning.

EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

NOTERING : Mitt fynd in Skåne, Kullaberg.