top of page

Lepra amara - Bitterlav

EKOLOGI : Lövskog, alléer. lövängar, parker, trädgårdar etc. Bark av lövträd, sällan barrträd, också på ved mossa och sten. 
EKOLOGISK GRUPP : Ospecificerat nyttjande

Lepra multipuncta - Violettgrå porlav. (NT)
EKOLOGI : Arten växer företrädesvis på stammar och grövre grenar av bok, men den förekommer även rätt ofta på tunna grenar av ek i hedekskog. Enstaka nutida fynd har även gjorts på klibbal, björk, hassel, avenbok, lind och rönn. Lokalerna utgörs oftast av gammal, sluten till halvöppen bokskog, men flera fynd är även gjorda i hedekskog. Violettgrå porlav förekommer sällan rikligt utan oftast i ett eller några få exemplar och bedöms att ha dålig konkurrensförmåga. På Brittiska öarna växer arten även på sten.
KÄNNETECKEN :Violettgrå porlav blir upp till flera cm stor och har en slät till vårtig, tunn till tämligen tjock, sprucket areolerad, grå till ljusgrå bål. Apothecier förekommer ofta och är dolda i kritvita, 0,5–1,5 mm breda, välavgränsade, sorediösa vårtor. Sporerna är 90–170 × 30–70 µm, 1 per sporsäck. Bål och soral reagerar K+ gult och KC+ gult. Violettgrå porlav liknar bitterlav Pertusaria amara och mjölig porlav P. albescens, som också har vita soral, men dessa arter är oftast sterila, har sämre avgränsade soral och reagerar K– och KC– eller KC+ violett. Pertusaria multipuncta kan även kännas igen på sin speciella ljusgrå bålfärg som arten endast delar med snöbollslav P. hemisphaerica och bokporlav P. velata. Dessa arter har dock en framträdande, vit bålkant.

FÖREKOMST :Arten har en huvudsakligen sydvästlig utbredning och aktuella förekomster finns i Skåne, Småland, Halland, Bohuslän och Västergötland. Arten var fram till början av 1990-talet bara känd från ett fåtal lokaler i landet, men sedan dess har många nyfynd gjorts, främst i Halland. Totalt finns nu omkring 200 aktuella lokaler. Bara på knappt tiotalet lokaler förekommer den dock rikligt, 50–100 träd, och det totala antalet träd med violettgrå porlav i hela landet är sannolikt inte högre än 700. Återfanns vid inventeringar i slutet av 1980-talet i sydligaste Sverige på 60%. De nyfunna förekomsterna representerar dock säkerligen ingen nyspridning. Merparten av nyfynden är dessutom från Hallands län, som tidigare till stora delar varit outforskat. Från flera gamla lokaler har den försvunnit och på Gotland är arten numera försvunnen. I övrigt är arten känd från Danmark (rödlistad), Norge, Finland samt Central- och Sydeuropa.

HOT : Kalavverkning utgör ett hot liksom ett stort inslag av gran i bokskogen. Arealen hedekskog kommer att minska, åtminstone i norra delen av dess utbredning. De flesta av de lokaler som Pertusaria multipuncta försvunnit från är intakta och verkar ha förutsättningar att hysa arten. Eftersom den sällan förekommer i fler än ett par exemplar på varje lokal kan slumpfaktorer ha spelat en viss roll vid tillbakagången.   
EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)

bottom of page