Physconia grisea - Grynig dagglav
EKOLOGI : Arten förekommer huvudsakligen på bark av olika lövträd, främst alm, ask och lönn, men även på andra lövträd med stoftimpregnerad bark. De viktigaste miljöerna är alléer, parker, kyrkogårdar och träd i anslutning till gårdar. Laven är klart gynnad av näring och växer oftast tillsammans med andra näringsgynnade arter i öppna lägen. Ett fåtal fynd av arten på kalkklippor och kalkimpregnerade klippor finns också.
KÄNNETECKEN : Grynig dagglav är en bladlav med en upp till 5 cm stor bål. Loberna är 0,6–2 mm breda, grå till gråbruna men oftast täckt av en tjock, vit pruina. På kanterna av loberna, och ibland centrum av bålen, utvecklas grova soredier eller grynlika isidier. Bålen är fäst till underlaget av rhiziner som är enkla eller grenar sig vid basen, men saknar fina, utstickande hår. Märgen är vit och reagerar K-. Apothecier är ovanliga. Gulkantad dagglav Physconia enteroxantha påminner mycket om grynig dagglav, men denna art har en gulaktig, K+ röd märg och rhiziner med utstickande hår.
FÖREKOMST : Arten har en sydlig utbredning och är känd från Skåne till Uppland. Totalt finns åtminstone 75 kända lokaler i landet och av dessa är knappt hälften gjorda i Skåne. Det finns indikationer på att arten nu ökar i Skåne, sannolikt beroende på lägre halter av luftföroreningar, och den börjar hittas även i mer triviala miljöer. Å andra sidan växer den i stor utsträckning på alm och hotas av almsjukan. Aktuell status utanför Skåne är oklar men den förefaller ha minskat under 1900-talets senare årtionden och är sannolikt försvunnen från flera nordliga landskap. Utanför Sverige finns arten i Norge (tre lokaler, rödlistad), Danmark och vidare söderut i Europa. Dessutom finns den i Nordamerika, Nepal, Australien och på Nya Zeeland.
HOT : Lämpliga träd i ovan nämnda miljöer har minskat drastiskt på många håll, inte bara p.g.a. almsjuka, utan även med anledning av rätning av vägar, asfaltering av grusvägar etc. Det kan dock inte förklara försvinnandet på alla lokaler och luftföroreningar kan vara en faktor, speciellt på nordgränsen av artens utbredning där den sannolikt är mer känslig än längre söderut. 
EKOLOGISK GRUPP : Autotrof (fotosyntetiserande)