top of page

5 arter

Ficaria verna - Svalört

NatureGate : https://luontoportti.com/sv/t/1015/svalort

Svalörten är en giftig perenn lundväxt som föredrar lerjordar. Den förökar sig vegetativt med hjälp av underjordiska rotknölar. Den bildar ibland också groddknoppar i bladvecken och dessa kan hjälpa arten att sprida sig till omgivningen. Arten har i Finland nästan helt tappat förmågan att fortplanta sig könligt. Den kan dock sprida sig ganska effektivt vegetativt med hjälp av flödande vatten. Bestånd som uppkommit på detta sätt representerar en och samma klon.

Svalörtens unga blad smakar nöt och de användes förr som sallad. Växten planterades in vid större gårdar såsom prästgårdar, herresäten och liknande. Arten kom därigenom att bli kännetecknande för överklassbosättning.

Växtform : Flerårig ört.

Höjd : 10–20 cm. Stjälk upprätt-uppstigande, förgrenad, kal.
Blomma :  Radiärsymmetrisk, vanligen 2–3 cm bred. Krona bestående av 8–12 gula blad som är linjärt elliptiska med runda-spetsiga bladspetsar. Foder bestående av 3 ovala gulaktiga blad. Blombotten och blomskaft kala. Många ståndare. Många fria pistiller.
Bladen : Bladskivor brett äggrunda-trekantiga med hjärtlik baser, vågiga kanter, kala och glänsande. Bladskaft långa, kala. Vanligen runda groddknoppar i bladvecken. Bladen strödda.
Frukten : Hårig nöt med kort näbb.
Växtplats : Lundar vid å- och bäckkanter, lövängar, parker och havsstränder. Även som odlad och förvildad.
Blomningstid : (April–)maj(–juni).

​

WIKIPEDIA : ​https://sv.wikipedia.org/wiki/Sval%C3%B6rt

Svalört kan även avse Tulkört, Cyanehum vincetoxicum

Svalört (Ranunculus ficaria) är en art i familjen ranunkelväxter

Svalört är en flerårig ört som blommar i april-maj. Den har bara tre foderblad, och vid stjälkens bas finns knölformade rötter, vilka används vid fortplantningen. Den växer i lundar och parker. Bladen är hjärtformiga, kala och med en naggad kant. Den sprider sig gärna i stora bestånd.

Habitat : Förekommer naturligt från Europa till västra Asien och nordvästra Afrika. Finns på några lokaler östliga USA, men är inte ursprunglig där.

Biotop : Svalört trivs i fuktig, mullrik, svagt beskuggad mark.

Etymologi : Ficaria betyder fikonlik på latin; av ficus = fikon. Ordet syftar på de klubblika birötterna, som i någon mån liknar fikon.

Sval = svala syftar på att blomningen börjar vid den tid, då svalorna återkommit från sina vintervisten.

Medicinskt : Precis som många andra arter i ranunkelsläktet (Ranunculus) innehåller svalörten svaga koncentrationer av det giftiga ämnet Protoanemonin en lättflyktig olja, som avsöndras om någon växtdel bryts. Om den kommer i kontakt med hud eller slemhinnor orsakas sveda och klåda, i värsta fall även blåsor (dermatitis)

Vid uppkokning och torkning  (enligt tyska Wikipedia räcker det med torkning) bryts protoanemonin ned till anemonin, som är ogiftigt, varefter skördade blad blir ätliga.

Förr i tiden samlade man in svalört, och använde rotknölarna mot fikonvårtor (Papilloma accuminatum?) på nötkreatur. Detta sades också vara verksamt mot hemorrojder, kanske motiverat av den s.k. signaturläran. Den färska växten användes också i viss mån som sallad.

Svalört ingick tidigare i den svenska farmakopén, och kallades på apoteken Celidon minus efter det gamla artnamnet Chelidonium minis. Man får anta att det endast var giftfri torkad svalört, som hamnade på apotek.

Namnförvirring : Svalört har förr avsett den växt, som idag kallas Skelört, Chelidonium majus

Underarter : Arten kan delas in i ett antal underarter:

subsp. ficaria, subsp. bulbilifer - som efter blomningen bildar knölar i bladvecken., sydsvalört (subsp. ficariiformis) - förekommer i södra Europa till Turkiet och Syrien, samt i nordvästra Afrika.

Filipendula ulmaria - Älggräs

BIOTOPER : Fuktiga-blöta gräsmarker, Mänskligt störd/skapad mark, Sötvattensstrand, Öppna gräsmarker.

​

Örtfabriken - https://ortfabriken.se/ : Älggräs har en mycket speciell doft och smak. Har du känt den? Det verkar som att du antingen älskar den eller avskyr den. För en del påminner smaken om marsipan eller mer specifikt, tuggummit Jenka. Vi håller med på den punkten.

Älggräs blommar yvigt efter midsommar och många tar tillvara på blommorna för safttillverkning. Älgörten är för tydlighetens skull inte giftig. Vi har testat att använda älggräs i desserter. Till exempel som smaksättare i pannacotta. Återigen var det delad mening bland våra gäster. En del tyckte den var jättegod, andra fick något undvikande i blicken. Om du inte har tillgång till färskt älggräs, kan du använda torkad ört istället.

Som ört är älggräset förmodligen mest känt då det innehåller salicylsyra, och användes ursprungligen för att utveckla aspirin. År 1869 var första gången det aktiva ämnet extraherades ur växten. Men när du fördjupar dig i älggräset, kommer du snabbt se att dess användningsområden och vad älggräs är bra för är betydligt bredare än så.

På engelska heter örten Meadowsweet och har även kallats "Queen of meadows". Poetiskt. Älggräset har en lång tradition inom europeisk örtlära och är en av de mest omtalade vildväxterna. 

Men varför heter den älggräs eller, som den kanske bör kallas, älgört på svenska?
Först och främst är det inte ett gräs, trots namnet. Den tillhör rosväxterna. Kanske har den fått sitt namn för att älgarna älskar den? Snarare så undviker djur denna ört. En förklaring, som du kan läsa mer om här, är att namnet förmodligen har förvanskats. Älgörten växer gärna på fuktiga platser, ofta där det växer alar. Gamla namn som beskriver detta är algräs.

​

Filipendula vulgaris - Brudbröd

EKOLOGI : Brudbröd är typisk för torrare, kalkpåverkad mark. Några följearter är solvändor Helianthemum spp., backtimjan Thymus serpyllum, sommarfibbla Leontodon hispidus och bockrot Pimpinella saxifraga.

Gynnas av basmineral och småskalig störning, missgynnas av igenväxning.

Typisk art i Enbuskmarker 5130, Silikatgräsmarker 6270. Karakteristisk art i Kalkgräsmarker 6210. Positiv signalart inom Ängs- och betesmarksinventeringen. Positiv indikator inom NILS, Nationella Inventeringar av Landskapet i Sverige. Kalkgynnad, â…“ poäng i söder och i norr enligt NILS lista över rikmarksarter.

KÄNNETECKEN : 

Brudbröd är en flerårig, medelstor ört som blir 20–50 cm hög. Stjälken är styv, upprätt och ogrenig eller fågrenig. Rosettbladen är något asymmetriskt parbladiga. Bladen har många små, göna parblad i två storlekar. Stjälkbladen är få, strödda och mindre än rosettbladen. Knoppen är klotrund och till en början rosa. Sedan slår den ut med en gräddvit, sextalig krona. Fruktställningen består av kvastlika vippor i toppen av stjälk och grenar. Frukterna är raka, håriga, 3–4 mm långa nötter.

Brudbrödets yviga blomställning och mycket karakteristiska blad är goda kännetecken. Rosettbladen har småblad som alternerar mellan två storlekar: de stora är ca 1 cm långa, långsmala och kraftigt tandade. Mellan varje stort bladpar sitter ett par med mycket små bladflikar. De tre översta småbladen är sammanväxta till ett något större uddblad. Krossade blad luktar starkt, friskt eller lite mintaktigt.

FÖRVÄXLINGSRISK : 

Älggräs Filipendula ulmaria – har större blad, 3–56 cm, med 2–5 par småblad. Småbladen är dubbelt tandade och under vitt filthåriga. Stjälken är brunröd med stora blad. Växer i fuktiga miljöer.

Röllika Achillea millefolium – har långsmala blad som är 2–3 gånger upprepat flikiga med många linjära flikar utan småblad mellan parflikarna. Blomställningen består av många små korgar i en kvastlik samling. Krossade blad luktar kryddigt, inte mint.

FÖREKOMST : Ganska vanlig i Götaland och östra Svealand. Sällsynt i Norrland.

Fragaria moschata - Parksmultron

BIOTOPER : Mänskligt störd/skapad mark.

Risk för invasivitet - Hög risk - (HI) 4AB,2DH

Fragaria vesca - Smultron

BIOTOPER : Friska gräsmarker, Öppna gräsmarker

Torra gräsmarker.

Wikipedia : Smultron eller skogssmultron är en art av smultronsläktet. 

bottom of page