Helichrysum arenarium - Hedblomster
EKOLOGI : Hedblomster växer på väldränerade sandiga, närings- och humusfattiga gräs- och hedmarker, samt på sanddyner, sandhedar och sandfält. En förutsättning för att hedblomster ska kunna etablera sig är att det finns bar sand eller att vegetationen är gles och jorden blottad (se Thor 1992). Därför kan hedblomster även förekomma på störda marker såsom trädor, magra åkrar, ruderatmarker, längs vägslänter, i täkter och på militära övningsfält. Det är troligt att hedblomster i likhet med flera andra sandmarksväxter inte har någon långlivad fröbank (jämför Ödman 2012). Hedblomster gynnas av aktiviteter som skapar störning av marken såsom tramp från betande djur och militär körning med bandfordon. Däremot har den svårt att växa i lös sand såsom i aktiva sanddyner (Olsson m.fl. 2005
KÄNNETECKEN : Hedblomster är en perenn ört med ett djupgående rotsystem (se bl.a. Anderberg & Anderberg 2005). Plantorna kan bli 10-40 cm höga med flera stammar. Både stam och blad är täckta av silvergrå, ulliga hår. Bladen är lansett- eller spatellika och sitter i basal rosett och strödda längs stammen. Blomkorgarna är 5-8 mm höga och sitter samlade i flocklika samlingar i toppen av stammen. De tvåkönade och insektspollinerade diskblommorna är tubformade och varierar från citrongul till gyllen/orange, där de mörkare formerna är de sällsyntaste (Tyler m.fl. 2007). När växten torkat avger den en karaktäristisk curryartad doft. Blomningstiden sträcker sig från juli till augusti/september. Frukten är en ljusbrun nöt med hårpensel.

Hedblomster är mycket karaktäristisk och den enda arten i släktet Helichrysum i Sverige, men står nära släktet noppor Gnaphalium dit den tidigare hörde (G. arenarium L.). Studier av morfologiska karaktärer hos arten visade på stor variation mellan olika individer, men liten variation mellan olika förekomster/lokaler (Radušiene 2002).
FÖREKOMST : Hedblomster noterades för första gången av Linné 1741 (Nordstedt 1920) och förekommer idag på cirka 350 lokaler i Sverige (Artportalen 2015). Arten är främst funnen i Skåne (334 stycken 2,5 × 2,5 km-rutor; Tyler m.fl. 2007), men med smärre antal lokaler i södra Halland (cirka 15; se även Georgson m.fl. 1997), i sydvästra Blekinge (cirka 11 lokaler; se även Fröberg 2006), på Öland (cirka 16 lokaler; se även Sterner 1986), i Småland (cirka 9 lokaler; se även Edqvist & Karlsson 2007) samt en lokal på Gotland. En lokal fanns tidigare vid Göteborg och arten har tillfälligt funnits vid Stockholm och Hudiksvall (Thor 1992).

Hedblomster har förmodligen aldrig varit vida spridd i Sverige och noteras som sällsynt i de olika landskapsflororna. Den har minskat under hela 1900-talet baserat på två inventeringar av floran i Skåne (Weimarck & Weimarck 1985, Tyler m fl. 2007).
Hedblomster förekommer sällsynt i östra Danmark, men saknas helt på Jyllands västkust (Thor 1992), och är sällsynt i Baltikum där den har minskat drastiskt i Lettland, men fortfarande är relativt vanlig i sydöstra Litauen (Olsson m.fl. 2005). Arten saknas helt i Norge, Finland och på Island (Hultén 1971, Hultén & Fries 1986). Arten har en kontinental utbredning där den förekommer från östra Frankrike, ner mot Kroatien och över de ryska stäpperna bort mot Uzbekistan. Arten är inte fridlyst eller rödlistad i Danmark, men rödlistad som sårbar (VU) i Tjeckien (Grulich 2012) och nära hotad (NT) i Estland (Red Data Book of Estonia 2008) och i Ungern (Király m.fl. 2007).
HOT : Hedblomster hotas av olika typer av förändringar av biotopen som leder till beskuggning och ett kallare lokalklimat, samt av frekvent plockning. Trädplanteringar, av framförallt tall, eller uppodling av sandiga marker har lett till att biotoper för hedblomster försvunnit. Hedblomster är känslig för konkurrens från högvuxen vegetation och näringstillförsel som gynnar ett fåtal snabbväxande arter (jämför Faust m.fl. 2012). Upphörd störning av markerna leder till att mängden bar sand försvinner och konkurrensen om utrymmet ökar. Är betestrycket för högt betas plantorna bort. Lokaler med hedblomster har även försvunnit genom täktverksamhet eller exploatering.
ÖVRIGT : Släktnamnet Helichrysum kommer från grekiskans ”helios” som betyder sol och ”chrysos” som betyder guld, medan artnamnet arenarium härrör från latinets ”arena” som betyder sand. Hedblomster kallas även eternell ”Everlasting” eftersom blommorna bibehåller både färg och form efter torkning. Plantorna har ofta plockats av denna anledning och även odlats (Edqvist & Karlsson 2007).

Hedblomster har använts i folkmedicin över hela Europa och ansetts bota åkommor i gallan, levern och urinblåsan (Olsson m.fl. 2005). I framförallt Östeuropa används örten fortfarande som medicin och dricks bland annat som te.