Knautia arvensis - Åkervädd

EKOLOGI : Åkervädd hör hemma i magra, torra sandiga miljöer och dyker upp bland annat på fossil åkermark. Några följearter är rotfibbla Hypochaeris radicata, gråfibbla Pilosella officinarum, vårbrodd (aggregat) Anthoxathum odoratum agg., rödklint Centaurea jacea och prästkrage Leucanthemum vulgare.

Gynnas av måttlig hävd och missgynnas av igenväxning och näringspåverkan.

Karakteristisk art i Silikatgräsmarker 6270. Vanlig även i Torra hedar 4030. Positiv indikator inom NILS, Nationella Inventeringar av Landskapet i Sverige.

KÄNNETECKEN : 

Åkervädd är en glesväxande, medelstor och flerårig ört som blir 30–80 cm hög. Stjälken är upprätt, med korta sidogrenar och är styvhårig. Rosettbladen är hela (ibland grunt parflikiga), helbräddade och håriga. De nedre stjälkbladen är mer eller mindre hela medan de övre stjälkbladen är mer parflikiga. Knopparna sitter i ett 3–4 cm stort plattat huvud omgivet av trekantiga yttre stödblad. Fruktställningen är gråaktig och sitter ensam (ibland två tillsammans) i toppen av stjälk och grenar.

Åkerväddens övervintrande, håriga bladrosett där de övre bladen är mer parflikiga än de undre är bra kännetecken. Utöver den styvhåriga stjälken är växten mjukhårig. Blommorna är rosa och sitter i ett plattat huvud.

FÖRVÄXLINGSRISK : 

Ängsvädd Succisa pratensis – har hela, elliptiska blad med helbräddad kant, kala. Även stjälken är nedtill kal. Huvudet är halvklotformat. Kronan är mörkare blålila och den blommar senare (augusti–september).

Rödklint Centaurea jacea – har en korthårig lite sträv stjälk. Bladen har glesa och mycket små tänder, är gråaktiga, lansettlika och nertill något parflikiga. Holkfjäll blekbruna, krona röd.

Väddklint Centaurea scabiosa – har en grenig, kantig stjälk. Bladen är 2–3 gånger oregelbundet parflikiga. Holken är klotrund och har breda fjäll med svart fransad hinnkant och rödlila blommor.

FÖREKOMST : Vanlig i Götaland, Svealand och södra Norrland. Arten förekommer även längs Norrlandskusten hela vägen upp till Bottenviken.