Lycoperdon ericaeum - Hedröksvamp (NT) 

Ekologi : Hedröksvampen är en nedbrytare som förekommer i torra, hedartade och näringsfattiga habitat på sur mark. Man ser den i borsttåtel- och ljunghedar liksom i sanddynsvegetation (silikatsand) och torra naturbetesmarker. Den verkar vara gynnad av att den omgivande vegetationen är låg och mosaikartad varför den påverkas positivt av markslitage och ett ganska hårt betestryck. Ofta ses den växa i torra, hedartade mattor av gråfibbla, Hieracium pilosella komplexet. Under senare år verkar hedröksvampen ha expanderat något i östra Skåne till följd av att den starkt kalkhaltiga sandstäppsvegetationen på några av sina lokaler har urlakats och övergått i surare borsttåtelhed och ljunghed. Hedröksvampen bildar ofta rikligt med fruktkroppar på sina lokaler och verkar vara framme så gott som varje år. Ofta växer hedröksvampen tillsammans med andra betesmarkssvampar (t.ex. vaxskivlingar, rödskivlingar, sammetsmusseroner, fingersvampar och jordtungor).

(Kännetecken - Hedröksvampen är en liten till medelstor röksvamp (som mogen 1,5–4 cm i diameter) med en rundad, cylindrisk eller omvänt konisk fruktkropp. Som ung är den ljust beige-gråvit, som mogen blir den ljust gråbrun (”café au lait”-färgad). Svampens yta täcks av små, knappt millimiterstora, sköra gråvita taggar som är sammanböjda i grupper. Den mogna spormassan är brun. Mikroskopiskt kännetecknas hedröksvampen av ganska kraftigt vårtiga runda sporer som är 4-5 µm i diameter och sterila hyfer (sk kapillitietrådar) som har rikligt med porer i sina hyfväggar. Dessa karaktärer kan studeras i spormassan hos fullt mogna, rykande exemplar. Förväxlingar kan lätt ske med den korniga röksvampen, Lycoperdonlividum, som skiljer sig genom att ha en kornig yta, utan sammanböjda taggar. Båda arterna förekommer huvudsakligen i öppna, torra gräsmarker men de skiljer sig åt i sina krav på markens pH-värde. Hedröksvampen föredrar sura miljöer medan kornig röksvamp helst växer i basiska (kalkrika) biotoper. Ett taxon som betraktats som närstående hedröksvampen och som urskiljts från denna på varietetsnivå är L. ericaeumvar. subareolatum (Kreisel) Demoulin. Den känns lättast igen på sina slankare, långfotade fruktkroppar, sin yta av små, isolerade mörka taggar och på sina växtplatser i fuktiga skogsbiotoper, ofta med björnmossa (Polytrichum spp) eller vitmossa (Spagnum spp) (Demoulin 1979). Kreisel (2001) betraktar denna varietet som en egen art och väljer namnet L. muscorum Morgan. Detta taxon förekommer sällsynt i Skandinavien men förväxlingar med hedröksvampen är knappast aktuella, eftersom de dels skiljer sig åt morfologiskt, dels påträffas i skilda växtmiljöer.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor