top of page

Onnia :

​

Taxonkategori - Totalt i Dyntaxa - Påträffade i Sverige - Bofasta i Sverige

Art                                       3                                           3                                  3

​

Onnia leporina (harticka), Onnia tomentosa (luddticka), Onnia triquetra (tallharticka)

Onnia leporina - Harticka (NT). 

Ekologi : Hartickan lever parasitiskt på gran och förekommer, åtminstone i mellersta Sverige, i olikåldriga, under lång tid orörda eller endast svagt påverkade, helst örtrika granskogar. Möjligen är den något mindre bunden till orörda skogar i norra Sverige, och är där kanske fortfarande en allvarlig skadesvamp. Fruktkropparna bildas på döda stammar, ytliga rötter och på stubbar.

Kännetecken : Harticka är en ticka med mjuka, ettåriga, konsolformade, 5–10 cm breda och 0,5–1,5 cm tjocka fruktkroppar. Om svampen sitter på ovansidan av en omkullfallen stam eller på ytliga rötter är den ofta försedd med en kort fot. Översidan är först gråbrun, sedan rödbrun och fint sammetsluden. På äldre exemplar är den pulvrig, så att fingrarna färgas rödbruna om man vidrör den. Porerna är först vitaktiga, vid tumning eller med åldern brunaktiga. Fruktkropparna bildas under sensommaren–hösten, men är kortlivade (endast några veckor) genom att de snabbt förstörs av insektslarver.

Svensk förekomst : En nordlig art, som i Sverige har sina sydligaste lokaler i Östergötland och Västergötland. Den är ännu någorlunda frekvent i Norrland. Den finns också i Norge och Finland men saknas i Danmark. I övrigt är den funnen i Västtyskland, Östtyskland, Polen, f.d. Tjeckoslovakien, f.d. Sovjetunionen och Nordamerika. Arten är klassad som försvunnen i Polen.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Onnia tomentosa - Luddticka

Ekologi : Luddtickan växer på marken i mossiga, helst örtrika, olikåldriga granskogar, gärna på kalkrika marker. Den kan genom granens rötter bilda röta i trädens basala delar.

(Kännetecken - Luddticka är en marklevande ticka vars ettåriga fruktkroppar kommer på hösten. Dessa är skaftade, ofta oregelbundna och sammanvuxna, med en flat eller trattformig hatt, som är 5–10 cm bred. Översidan är fint sammetsluden, först gråbrun med vitaktig kant, sedan rödbrun, ozonerad. Foten är 2–5 cm hög, 1 cm tjock, gulbrun–rödbrun och sammetsfiltad. Porerna är först vitaktiga, sedan gulbruna med vitaktig mynning.

Ekologisk grupp : Parasit

Onnia triquetra - Tallharticka (EN) .

Ekologi : Tallharticka är en vedsvamp som orsakar vitröta hos levande tallar. I Nordamerika förekommer den även på representanter för andra barrträdssläkten. Fruktkropparna bildas i regel vid basen av trädstammar men kan också sitta på marken en bit från trädet och utgår då från rötter nere i marken. Fruktkroppar påträffas ibland på murkna stubbar. Det är en sydlig art som kanske gynnas av höga sommartemperaturer. Härjedalen tillhör de mest kontinentala delarna av landet med varma, torra somrar.

Kännetecken : Tallharticka är en ticka med kort, central- eller sidställd fot och upp till 5 cm tjock hatt. Ibland kan fot saknas. Fruktkropparna är sega till hårda. Hattens översida är flat, filthårig och gulvit till rödbrun. Porlagret är gulbrunt. I fruktkroppen finns rödbruna, spetsiga, oftast böjda cystider (setae). Hyferna saknar söljor. Sporerna är små och elliptiska. Det finns ytterligare två arter i släktet som kan ha en kort fot. Harticka (Inonotus leporinus) skiljer sig genom att växa på gran och genom en tunnare hatt. Luddticka (Inonotus tomentosus) skiljer sig genom att de flesta setae är raka.

Svensk förekomst : Tallharticka är mycket sällsynt och inrapporterad ett fåtal gånger från Gotland till Västerbotten. Tyngdpunkten i artens utbredning ligger i de östra delarna av landet. Den är funnen i såväl Norge som Finland men är också där sällsynt och i Finland bara sedd på en plats. Utbredningen sträcker sig vidare genom hela Europa och arten uppges vara ej ovanlig lokalt i Centraleuropa. Uppgifter från Asien saknas. Arten förekommer också i Nordamerika men nomenklaturen är besvärlig och litteraturuppgifter kan därför inte utan vidare utnyttjas.

Ekologisk grupp : Saprotrof/fag, detrivor.

bottom of page