top of page

Cortinarius subgen. Phlegmacium :

 

Taxonkategori  - Totalt i Dyntaxa  -  Påträffade i Sverige  -  Bofasta i Sverige

Kollektivtaxon                  5                                             5                                    5

Art                                     163                                        148                                148

Underart                             2                                             2                                    2

Varietet                               2                                              1                                     1

​

​​

Cortinarius acidophilus, Cortinarius albertii, Cortinarius alcalinophilus (fläckig saffransspindling), Cortinarius aleuriosmus

Cortinarius anomaloochrascens, Cortinarius anserinus (bokspindling), Cortinarius aquilanus, Cortinarius arcifolius

Cortinarius arcuatorum (grisspindling), Cortinarius areni-silvae, Cortinarius argenteolilacinus (silverfotsspindling)

Cortinarius argutus (asprotspindling), Cortinarius atrovirens (svartgrön spindling), Cortinarius aurantiobasalis

Cortinarius aureocalceolatus, Cortinarius aureofulvus (gyllenspindling), Cortinarius aureopulverulentus (puderspindling)

Cortinarius balteatoalbus (blek bårdspindling), Cortinarius balteatocumatilis (ekspindling), Cortinarius balteatus (bårdspindling)

Cortinarius barbaricus s.lat., Cortinarius bergeronii (sydlig gyllenspindling), Cortinarius bergeronii/cedretorum (cederspindelskivling)

Cortinarius borgsjoeensis (blåbandad spindling), Cortinarius bulbopodius (knölfotad bananspindling)

Cortinarius caerulescens (blå lökspindling), Cortinarius caesiocanescens (duvspindling), Cortinarius caesiocinctus

Cortinarius caesiocortinatus (pilfotsspindling), Cortinarius caesiostramineus (blekspindling), Cortinarius calochrous (fagerspindling)

Cortinarius camptoros (elastisk spindling), Cortinarius caroviolaceus, Cortinarius catharinae (blek fagerspindling), Cortinarius cedretorum

Cortinarius cisticola, Cortinarius citrinoolivaceus, Cortinarius citrinus (citronspindling), Cortinarius claricolor (vitkransad spindling)

Cortinarius cliduchus, Cortinarius coerulescentium (munkspindling), Cortinarius cordatae, Cortinarius corrosus (bullspindling)

Cortinarius crassus (brödspindling), Cortinarius cumatilis (porslinsblå spindling), Cortinarius cupreorufus (kopparspindling)

Cortinarius cyanites (rodnande spindling), Cortinarius dalecarlicus (siljansspindling), Cortinarius dibaphus (bakelsespindling)

Cortinarius dionysae (denises spindling), Cortinarius durus, Cortinarius elegantior (kungsspindling)

Cortinarius elegantissimus (kejsarspindling), Cortinarius eucaeruleus (praktspindling), Cortinarius flavidolilacinus

Cortinarius flavovirens (mjölspindling), Cortinarius foetens (nunnespindling), Cortinarius fraudulosus (granrotspindling)

Cortinarius fulvocitrinus (brunskivig citronspindling), Cortinarius glaucescens, Cortinarius glaucopus (strimspindling)

Cortinarius gracilior, Cortinarius haasii (gulsträngad fagerspindling), Cortinarius herpeticus (stor myrspindling)

Cortinarius humolens (mullspindling), Cortinarius inexspectatus (oväntad spindling), Cortinarius infractus (bitterspindling)

Cortinarius insignibulbus, Cortinarius ionochlorus (pistagespindling), Cortinarius ionodactylus, Cortinarius kristinae

Cortinarius langeorum, Cortinarius largus (lundspindling), Cortinarius lepistoides, Cortinarius leucophanes (gräddspindling)

Cortinarius lilacinovelatus, Cortinarius luhmannii (blågrå spindling), Cortinarius lustratus, Cortinarius luteoimmarginatus

Cortinarius maculosus, Cortinarius magicus, Cortinarius majoranae, Cortinarius meinhardii (äggspindling)

Cortinarius moënne-loccozii, Cortinarius molochinus, Cortinarius multiformis (lökspindling), Cortinarius multiformium

Cortinarius mussivus, Cortinarius mussivus/russeoides (odörspindling), Cortinarius nanceiensis

Cortinarius nanceiensis s. lat. (bananspindling, Cortinarius napus (rovspindling), Cortinarius natalis

Cortinarius norrlandicus (norrlandsspindling), Cortinarius nymphicolor, Cortinarius obsoletus, Cortinarius odoratus (blomspindling)

Cortinarius odorifer (anisspindling), Cortinarius olearioides (saffransspindling), Cortinarius olidoamethysteus

Cortinarius olidus (kornspindling), Cortinarius osloensis, Cortinarius osmophorus, Cortinarius pansa

Cortinarius papulosus (prickspindling), Cortinarius patibilis (brunfläckig spindling), Cortinarius percomis (kryddspindling)

Cortinarius piceae (barrskogsfagerspindling), Cortinarius pini (jämtlandsspindling), Cortinarius pinophilus, Cortinarius platypus

Cortinarius populinus (poppelspindling), Cortinarius porphyropus (anilinspindling), Cortinarius praestans (jättespindling)

Cortinarius prasinocyaneus, Cortinarius prasinus (grönkantad spindling), Cortinarius pseudoarcuatorum

Cortinarius pseudoglaucopus (violettrandad spindling), Cortinarius pseudovulpinus (liten rävspindling)

Cortinarius purpurascens (blånande lökspindling), Cortinarius quercilicis (steneksspindling), Cortinarius rapaceotomentosus

Cortinarius riederi, Cortinarius rosargutus, Cortinarius rubicundulus (gulnande spindling), Cortinarius rufoolivaceus (slottsspindling)

Cortinarius russeoides, Cortinarius russus (rostspindling), Cortinarius saginus (grankransspindling)

Cortinarius saporatus (sockelspindling), Cortinarius scaurus s. lat. (myrspindling), Cortinarius selandicus

Cortinarius serarius (blåbrun spindling), Cortinarius sodagnitus (ametistspindling), Cortinarius spadiceus, Cortinarius spectabilis

Cortinarius sphagnophilus, Cortinarius splendens (svavelspindling), Cortinarius splendificus

Cortinarius suaveolens (sötdoftande spindling), Cortinarius subgracilis, Cortinarius subporphyropus, Cortinarius subpurpurascens

Cortinarius subtortus (doftspindling), Cortinarius sulfurinus (persiljespindling), Cortinarius talus (halmspindling)

Cortinarius terpsichores (tallpraktspindling), Cortinarius tiliae, Cortinarius triumphans (mångkransad spindling)

Cortinarius turmalis (tuvspindling), Cortinarius vacciniophilus (blåbärsspindling), Cortinarius variecolor (kantspindling)

Cortinarius variegatus (rosabandad spindling), Cortinarius variiformis (lövklubbspindling), Cortinarius varius (klubbspindling)

Cortinarius vespertinus (vagabondspindling), Cortinarius vesterholtii, Cortinarius violaceipes, Cortinarius violaceomaculatus

Cortinarius viridicoeruleus, Cortinarius vulpinus (rävspindling), Cortinarius xanthochlorus (gulgrön spindling)

Cortinarius xanthoochraceus, Cortinarius xanthophyllus (gyllenskivig spindling), Cortinarius xanthosuavis

​

Cortinarius albertii

Ekologi : Ej rödliste bedömd. (Mitt fyn i rik Ädellävskog på kalkhatig mark)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius alcalinophilus - Fläckig saffransspindling (VU)

Ekologi : Arten bildar mykorrhiza med ädellövträd och hassel, och sällsynt även med solvända (Helianthemum nummularium). Man finner den i ädellövskog, örtrika betesmarker, hässlen, torrbackar och gärna i bryn och varma lägen i extensivt betade mosaikmiljöer. Den växer vanligast under hassel, men också under bok, avenbok, lind och ek, i Sydeuropa även under stenek (Quercus ilex). Arten föredrar djup lövförna på kalkrik mark. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Fläckig saffransspindelskivling är en av de gula lökspindelskivlingarna. Hatten är 4,5–13 cm bred, som ung rundad, senare utbredd, välvd. Den har en karaktäristisk varmt guldgul färg, mörkt umbrabrun i centrum och ljusare mot kanten. Den gula färgen i hattkanten försvinner snabbt, varvid arten lätt kan förväxlas med gul lökspindling, C. olearioides. Hatten är slemmig och har vita velumrester i kanten som ung, som äldre tilltryckta små velumrester i mitten, dessa blir med tiden rödbruna till bruna. Skivorna är täta, varmt gula till ockrabruna. Sporerna är 10–11,5 x 5,5–6,5 µm, mandelformiga till svagt citronformiga och relativt vårtiga. Sporerna hos C. olearioides är mera utpräglat citronformiga och starkare ornamenterade men ungefär lika stora. Foten är blekt gul till ockragul, längst upp nästan vit, 4,5–9 cm hög och 1–2,5 cm tjock. Vid basen har den en gul kantad bulb, som är upp till 4,5 cm bred. Velum är ockragult till gult och syns i en zon på bulbkanten. Mycelsträngarna är ofta kraftiga och markant ljusgula. Dessa följer ofta med då svampen plockas. Köttet är först blekt gult, senare blir det starkare färgat i gult till ockragult i foten, mera saffransgult i bulben, i hatten ofta ljusare gult. Lukten är obetydlig till något maltartad, oangenäm. Smaken är mild men fadd.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius anserinus - Bokspindling (NT)

Ekologi : Arten bildar mykorrhiza, vanligen med bok men ibland också med ek. På den bohuslänska lokalen växer den under ek på skalgrusunderlag, liksom på den norska lokalen. I Frankrike sägs den växa mest med bok, men även med ek. Alla lokaler har det gemensamt att marken är väldränerad och kalkrik. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Bokspindling är en rätt stor och kraftig spindelskivling inom gruppen Phlegmacium med ljust smutsgul, något inväxt fibrig hatt. Lamellerna är blåtonade som unga. Foten har en blålila ton, särskilt uppåt, och en kantad bulb vid basen. Hatthuden har en bitter smak.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius arcuatorum - Grisspindling (VU)

Ekologi : Grisspindling bildar mykorrhiza med ek och växer på torr och kalkrik mark i ängsekskog, ek- och hasselblandskog, samt löväng och hage. Flertalet kända växtplatser är belägna i hävdade lövängar eller i utglesad, betespräglad skog, vilket antyder att det är en värmegynnad art som gynnas av en viss öppenhet. Den kan dock påträffas även i mer sluten skog. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Grisspindling är en medelstor, ljust brunaktig eller orangebrun spindelskivling tillhörande gruppen Phlegmacium. Skivorna och fotens övre del har en tydlig violett ton och fotbasen har en kraftig bulb. Karaktäristiskt för arten är ett violett yttre velum, som länge blir kvar som flagor på hatten och bulbkanten samt att den har en bitter smak.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius argutus - Asprotspindling

EKOLOGI : Växer med Asp - Populus tremula

EKOLOGISK GRUPP : Mykorrhiza

Cortinarius aureocalceolatus (DD)

Ekologi : Mykorrhizabildare med bok på kalkrik mark. Är bara funnen på speciella lokaler där även många andra sällsynta arter spindelskivlingar ur undersläktet Phlegmacium förekommer.

(Kännetecken - En stor och karakteristisk spindelskivling som tillhör ädelspindlingarna (Phlegmacium) med slemmig hatt och torr fot. Arten är relativt lätt att bestämma på sin karakteristiskt skarpkantade basalknöl som får en tydlig purpur-reaktion på bulbkanten när man tillför KOH. Hatten är 3-5 cm bred, läderbrun-rödbrun, som ung är kanten blekare gulaktig med en oliv nyans. Blekt gula-vita slöjrester finns ibland i hattkanten. Lamellerna är gråvioletta. På fotbulbens kant finns blekgula velumrester. Köttet är vitt med violett ton i fotens topp. Lukten är obetydlig. Hatten och köttet reagerar inte med KOH medan velumresterna på fotbulben blir djupt purpurfärgad.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius balteatocumatilis - Ekspindling

Ekologi :Löv- och blandskog samt park. Kalkrik mark. Med ek, sällan björk och lind.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius caerulescens - Blå lökspindling (VU)

Ekologi : Bildar mykorrhiza med bok på kalk- och näringsrik mark. Genom ett förbättrat kunskapsläge har man kunnat påvisa att taxonet som bedömdes under namnet C. caerulescens i rödlistan 2005 består av två arter med olika ekologi. C. caerulescens s.str. växer med bok, och C.moënne-loccozii växer med hassel eller ek. C. caerulescens s.str. är den ovanligare av de två arterna. I rödlistan 2010 bedöms de båda arterna var för sig. Det finns få fynd och den totala populationen bedöms som liten i landet vilket gör det svårt att bedöma ev. minskning.

(Kännetecken - Fruktkropp som en typisk Phlegmacium, d.v.s. ganska kompakt och köttig med klibbig eller något slemmig hatt och kraftig fot med kantad bulb vid basen. Som ung har hatten en inrullad eller nedvikt kant, i utvuxet skick blir den 5–10 cm bred, ljust blå till blågrå och något inväxt trådig. Den blå tonen försvinner med tiden och övergår till ockrabrunt. Lameller täta, blågrå. Fot 4–8 x 1–2,5 cm, bulben upp till 4 cm bred. I början är foten starkt fibrig eller ullig av en gråviolett cortina. Det yttre velumet är gulvitt (även på insidan) men bildar vanligen inte någon tydlig volva. Kött gråblått men något gulbrunt närmast under hatthuden, ockragult i skador. Lukt ofta obehaglig hos äldre fruktkroppar. Sporer 8–10 x 4,5–5,5 µm, mandelformiga, fint vårtiga. I rödlistan 2005 inkluderades även den snarlika arten Cortinarius moënne-loccozii i bedömningen av "C. caerulescens". Den växer dock under hassel och eventuellt ek. Bl.a. med hjälp av DNA-sekvensering har man nu påvisat att det är två väl skilda arter.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius caesiocortinatus - Pilfotsspindling (VU)

Ekologi : Arten bildar mykorrhiza och växer i lövskog på kalkrik mark. Den kan bilda mykorrhiza med flera olika lövträd, t.ex. bok, ek, hassel och lind. På de svenska lokalerna är det med all sannolikhet ek arten växer tillsammans med. I Mellaneuropa har den även rapporterats funnen i barrskog. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Pilfotspindling är en typisk representant för undersläktet Phlegmacium med kraftig fot och kantad bulb vid fotbasen. Hatten är vanligen mättat gul med mer eller mindre starkt inslag av orangebrunt i mitten. Unga exemplar kan vara något blåtonade på grund av velumet. Även skivorna och fotens övre del kan ha blåton från början, men den försvinner snart. I mikroskop skiljs denna art lätt från andra, liknande spindlingar på de stora, rundade och grovvårtiga sporerna.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius calochrous - Fagerspindling

Ekologi : Skog, bl.a. ängsgran-, ängsbok- och ängekskog. Torr och kalkrik mark. Med tall, gran, ek, lind, hassel och bok.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius citrinus - Citronspindling (NT)

Ekologi : Bildar mykorrhiza med bok, i ängsbokskog på kalkrik mark. Det småländska fyndet uppges dock vara gjort i hedbokskog. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Citronspindling är en relativt liten, i alla delar helt citrongul spindelskivling ur undersläktet Phlegmacium, med kantad bulb vid fotbasen. Utvuxna exemplar blir dock brunare och brukar ha mörkbruna, tilltryckta fjäll (rester av velumet) på hattmitten. Även köttet är citrongult. Det finns en närstående och snarlik art som ännu ej är beskriven. Denna skiljer sig från citronspindling genom att vara något mindre gul och på att lamellerna redan från början är kraftigt bruna. Den växer på samma slags ståndorter som citronspindling och är funnen i Degeberga i Skåne. Citronspindlingen kan också förväxlas med en annan gul art, svavelspindling (Cortinarius splendens), som kan växa i samma områden.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius claricolor - Vitkransad spindling. 

Ekologi : Barrskog. Sällan löv- och blandskog. Mager mark på sand. Med gran och tall, sällan björk och bok.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius cliduchus - Kornspindling
Ekologi : Ädellövskog, bl.a. bok- och ekskog samt hassellund. Marken. Med bok, ek, lind och hassel.
Ekologisk grupp : Mykorrhiza 

Cortinarius coerulescentium - Munkspindling (VU)

Ekologi : Bildar mykorrhiza med ek och hassel, ev. även lind i både, sluten och blandad ädellövskog (t.ex. Munkängarna på Kinnekulle), och i mer öppen löväng eller betad hagmark på kalkrik mark. Den är sannolikt värmegynnad. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Munkspindling är en art i undersläktet Phlegmacium med ljust blågrå eller beige, fint inväxt fibrig och slemmig hatt. Lamellerna är täta och svagt violetta. Även foten är ljust gulgrå eller svagt violett och har en kantad bulb vid basen. I mikroskop är munkspindling skiljbar från andra, liknande arter genom att ha ellipsoida sporer.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius elegantissimus - Kejsarspindling (VU)

Ekologi :Bildar mykorrhiza med bok, i ängsbokskog på torr och kalkrik mark. Den växer företrädesvis på lätta, väldränerade jordar, och enbart på kalkrik mark. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på en lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Kejsarspindling är en stor, vacker spindling (undersläktet Phlegmacium), med lysande färger. Från början är hatten gul, men den antar snart en brunorange ton, åtminstone i mitten. Lamellerna är gula, liksom den kraftiga foten med skarpkantad bulb. Köttet är vitt och har en sötaktig lukt.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius eucaeruleus - Praktspindling (VU)

Ekologi : Bildar mykorrhiza med ek, avenbok och hassel. Påträffas i hässlen, ädellövskog och löväng, på torr och kalkrik mark. Arten är sannolikt beroende av varma terränglägen. Arten indikerar skyddsvärd lövskogsmiljö. Den växer på samma lokaler som många andra sydliga och sällsynta svampar som t.ex. andra Phlegmacium-arter och vissa soppar. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Praktspindling är en mycket vacker spindling av undersläktet Phlegmacium, med kraftigt blåviolett, inväxt fibrig och slemmig hatt, som ung ljust gråblå lameller och med vitaktig fot med kantad bulb vid basen. Den blå färgen på hatten bleknar ur ganska snart och övergår till ljust gulbrunt. Arten beskrevs så sent som 1992. Tidigare har den innefattats i vad som kallats blå lökspindling (Cortinarius caerulescens), som den mycket liknar. Denna art är dock inte lika blå och har mandel- eller något citronformiga sporer medan praktspindling har ellipsoida sporer. Dessutom anses den "riktiga" Cortinarius caerulescens vara en utpräglad bokskogsart.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius foetens - Nunnespindling (EN)

Ekologi : Nunnespindlingen bildar mykorrhiza med bok, möjligen också med ek och lind. De kända växtmiljöerna i Sverige är gamla ängsbokskogar med lång trädkontinuitet. Markerna är närings- och basrika, men inte nödvändigtvis kalkrika. På flera av lokalerna utvecklas fruktkropparna på platser där marken saknar vegetation, t ex på Herremöllan där den oftast växer på lerig vegetationslös mark. Däremot i Skäralid uppträder den där det bland annat växer blåsippa, trolldruva, häxört. I Sverige har den påträffats tillsammans med citronspindling C. citrinus, och brunskivig citronspindling C fulvocitrinus. De svenska lokalerna har endast en känd mycelindivid vardera och oftast kommer det bara ett fåtal fruktkroppar per mycel. Dessa mycel har uppträtt och bildat fruktkroppar under mer än 10 år på samma platser. Mycelindivider av spindelskivlingar är, bland annat beroende på deras ålder, mellan flera 10 tals till flera hundra kvadratmeter stora. Varje mycelindivid (genet) kan upprepat ha fragmenterats till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ, schablonmässigt översätts 1 genet av mykorrhizasvampar till 10 rameter vid den svenska rödlistningen). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Nunnespindling är en ovanligt färglös art i undersläktet Phlegmacium. Hatten är 5-10 cm bred, gråbrunaktig med ljust gråblå eller beige ton, oftast med fastsittande hyllerester på den slemmiga hatten. Lamellerna är täta och gråaktiga. Även foten är ljust gulgrå eller svagt violett (framförallt upptill) och har en kantad bulb vid basen. En säker bestämning kräver mikroskopering av dess sporer. Nunnespindling är skiljbar från andra, liknande arter genom att ha mandelformade sporer, 9–10,5 x 5–6 µm. Den bildar fruktkroppar i september – oktober. Nunnespindling är förvillande lik munkspindling, C. coerulescentium, till utseende och ekologi, men den senare skiljer sig från denna dels genom att hatten i regel saknar fastsittande hylleplättar och är mer gulbrun i tonen dels genom att sporerna är brett ellipsoida, 9–11 x 5,5–6,5 µm. Munkspindlingen kan liknas vid en grå praktspindling C. eucaeruleus. Nunnespindlingen kan också förväxlas med bleka fruktkroppar av blå lökspindling, C. caerulescens som den anses vara mycket nära släkt med, men som har mandel - till nästan citronformade sporer. En annan möjlig förväxlingsart är duvspindling C. caesiocanescens som dock är bunden till tall på kalkrik mark.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius glaucopus - Strimspindling

Ekologi : Barrskog. Sällan bok-, ek- och fjällbjörkskog. Näringsrik mark. Med barrträd, sällan med bok, ek och björk.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius infractus - Bitterspindling

Ekologi : Löv- och barrskog, bl.a. bok-, ek- och fjällbjörkskog. Marken. Med bok, ek, hassel, avenbok. lind och björk. På kalkrik mark med gran och tall.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius largus - Lundspindling

Ekologi : Ädellövskog, bl.a bok- och ekskog samt hassellund. Näringsrik mark. Med bok, ek, hassel och lind.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius magicus (NT)

Ekologi : Lövskog. Marken. - Bildar mykorrhiza med hassel i mosaikartade, torra hässlen på kalkrik mark. Arten står nära C. glaucopus men är färgmässigt avvikande och lätt att känna igen. Hittills känd från ganska många lokaler i Mittlandsskogen, Öland, därutöver endast några få mycel i Västergötland trots många eftersök. Många äldre rapporter under namnet C. magicus utgörs av andra arter i komplexet. Total population i landet bedöms ha minskat och fortsätta att minska p.g.a. f.f.a. igenväxning men på senare tid även för hårda utglesningar i samband med restaureringar av betesmark till att passa miljöstödsersättningarna

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius multiformium (EN)

Ekologi :Bildar mykorrhiza med ädellövträd och hassel. Växer i ädellövskog, hässlen och hagar på kalkrik mark. Mest frekvent förekommer den i varma lägen i torrbackar och mosaikartade betesmarker med hassel. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Hatten är vackert ockragul till morgonrodnads-röd, 4–8 cm bred, ofta med velumrester i kanten. Svampen har en länge inrullad hattkant. Velum är ljust. Lamellerna är påfallande ljusa, och fint tandade. Foten är vit till gulaktig, 5–6 cm hög och 1–1,5 cm tjock, med 2,5–3 cm bred basalknöl, dock utan skarp kant. Sporerna är 8,8–12 x 6,5 µm, tydligt citronformade. Köttet har en starkt chokladbrun reaktion med AgNO3. Smaken är mild.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius obsoletus

Ekologi : Inte bedömd. ( Mitt fynd från rik Ädellövskog på kalkrik mark)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius odoratus - Blomspindling (EN)

Ekologi : Blomspindling bildar mykorrhiza med ek, hassel, avenbok, bok och lind, i ädellövskog på kalkgrund. Fynden har gjorts på mycket rik, ganska torr mark i gynnsamma lägen såsom varma bryn, luckor i skog och liknande. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på en lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen

(Kännetecken - Blomspindling bildar små till medelstora, vackra fruktkroppar. Hatten är citrongul till gröngul, med åldern mörkt gulgrön till olivgrön. Mot mitten blir hatten rostbrunt småfjällig. Den är 5–10 cm bred. Lamellerna är svavelgula till gulgröna till rostbruna. Foten är svavelgul till gröngul och tämligen smal, 5–7 cm bred och 10–12 cm hög, med en kantad basalknöl. Köttet är vitaktigt, i mitten av foten med violett ton. Lukten är starkt kryddig, sötaktig, fruktartad, som häggblommor eller apelsinblommor. Den gröngula färgen och den speciella lukten gör blomspindlingen lätt att känna igen.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius odorifer - Anisspindling. 

Ekologi : Barr- och blandskog, bl.a. ängsgranskog och kalktallskog. Kalkrik mark. Med gran och tall. Östlig.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius olearioides - Saffransspindling (NT)

Ekologi : Arten bildar mykorrhiza med flera olika lövträd. De flesta svenska lokalerna utgörs av ek/hassellundar eller beteshagar med dessa trädslag, på näringsrik, helst kalkrik mark. I större delen av Sverige och Norge bildar den ofta mykorrhiza med hassel. I Skåne, Danmark och Mellaneuropa förefaller bok vara den vanligaste mykorrhiza-partnern. Gul lökspindling kan betraktas som en indikatorart på en rik, skyddsvärd lundmiljö. Förekomsten av denna art brukar sammanfalla både med andra krävande svamparter och fanerogamer. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på en lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Saffransspindling är en rätt stor, vackert gul eller ljust orangegul spindling av undersläktet Phlegmacium. Lamellerna och foten, som har en kraftig, kantad bulb vid basen, är gula. Köttet är ljusgult. Saffransspindling tillhör ett systematiskt och nomenklatoriskt trassligt komplex och namnet Cortinarius fulmineus har felaktigt använts på flera arter.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius osmophorus (VU)

Ekologi : IBildar mykorrhiza med bok, avenbok, lind och ev. ek i ädellövskogar på kalkrik mark. Arten är anonymt färgad men har en mycket påtaglig doft av citrusblommor och därmed lätt att känna igen. Nyligen uppmärksammad och hittills känd från tre lokaler i Norden (Skåne, Bohuslän, Öland) och bedöms som kraftigt fragmenterad. Samtliga fynd ligger inom skyddade områden. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar, men uppenbart sällsynt.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius praestans - Jättespindling (NT)

Ekologi :Bildar mykorrhiza med bok, ek, lind och hassel. Påträffas i löv- och blandskog samt bryn, löväng och hagmark, på torr, kalk- och näringsrik mark. Växtplatserna är ofta blockrika och har endast ett tunt jordlager. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Jättespindling har en 8–20 cm bred, slemmig hatt och torr fot (den tillhör undersläktet Phlegmacium). Hatten är hos unga svampar brun med mer eller mindre tydligt blått inslag och med vita plättar av hyllerester. Gamla hattar blir enfärgat bruna.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius pseudovulpinus - Liten rävspindling (NT)

Ekologi : Bildar mykorrhiza med avenbok och hassel i ädellövskog och i torra hässlen på kalk. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Denna arts fruktkroppar karaktäriseras främst av den fibriga, fjälliga ytan. Hatten blir 3–7 cm bred, ibland med låg puckel, fibrös, nästan filtig, klibbig som ung. Den har en ockrabrun till rödbrun färg med vit kant och den mörknar vid tumning. Velum är mycket rikligt, fibröst till fjälligt. Lamellerna är täta, lila, som äldre gråaktiga. Foten är 4–8 x 1–1,5 cm, jämntjock eller vid basen svagt vidgad, vitaktig, ibland med en lila ton upptill. Köttet är vitt till tydligt gult vid genomskärning. Lukten är obehaglig, jordartad. Svampen liknar rävspindelskivling Cortinarius vulpinus, som dock har klibbig och mera glatt hatt, kött som inte gulnar och skivor som inte behåller den lila färgen.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius purpurascens - Blånande lökspindling

Ekologi : Barrskog. Sällan bok- och ekskog. Marken. Med barrträd, bok och ek.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius Quercilicis - Steneksspindling (VU)

Ekologi : I Sverige växer svampen i nemoral och boreonemoral lövskog, främst under ek, mera sällan under bok. I Sydeuropa växer den även under stenek (Quercus ilex). Arten förekommer endast på kalkrika, ofta torra och varma lokaler. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Steneksspindling är en karaktäristisk art i varma ekskogar, med sin vanligen robusta fruktkropp, sin kastanjebruna hatt som kontrasterar mot den gröngula foten och sina tydliga velumrester på hatten. Hatten är 5–12 cm bred, slemmig, oliv-ockragul med grågul kant. Ganska snart blir hatten kastanjebrun till kopparbrun från centrum, ofta med mörka, tilltryckta velumrester i mitten. Skivorna är täta, ljust gröngula till svavelgula. Foten är 6 till 12 cm hög och 1,2 till 3 cm tjock, vid basen med en skarpt kantad bulb som kan bli upp till 5 cm vid, gulaktig till gröngul. Velum är gröngult, sedan gult till brunt i en zon på bulbkanten. Köttet är blekgult i foten, i övrigt vitaktigt till gulvitt. Lukten är obetydlig till svag, jästartad.

Ekologisk grupp : Mykorrhiza

Cortinarius rufoolivaceus - Slottsspindling (NT)

Ekologi : Bildar mykorrhiza med bok och ek i ädellövskog, helst bokskog och ek-/hasselblandskog på torr, väldränerad och kalkrik mark. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

(Kännetecken - Slottsspindling, i undersläktet Phlegmacium, har från början en ljust gråaktig hatt, som emellertid snart anlöper i kopparrött. Lamellerna är olivgröna. Foten brukar särskilt upptill vara vackert blåviolett. Vid basen har den en kraftig, kantad bulb, som efterhand får samma kopparröda färg på ovansidan som hatten.)

Ekologisk grupp : Mykorrhiza